Gästbloggare:
Li Oskarson Kindstrand är ordförande i feministföreningen Lilith på Vasaskolan i Gävle.
Medförfattare: Karin Mattsson Wesslén, Vera Viksten, Maja Svedlund som är också aktiva i föreningen.
Den senaste veckan har något på vår skola uppmärksammats. En rad händelser har visat en struktur som är otroligt viktig att diskutera. Sabotagen mot den feministiska föreningen på Vasaskolan visar tydligt vad som ofta händer när tjejer tar plats i det offentliga rummet.
Det var för ungefär en månad sen som vi, fyra tjejer, bestämde oss för att återuppliva föreningen Lilith, som länge legat i vila. Vår skola är känd för sitt rika föreningsliv. Det finns föreningar för alla möjliga olika slags intressen. Astronomi, manga och idrott är bara några av dem. Precis som alla andra föreningar blev vi tilldelade en anslagstavla som vi valde att fylla med intressanta artiklar, informerande texter och serier. Vi jobbade en hel kväll med att få tavlan fylld med så mycket information som möjligt, men när vi dagen därpå skulle gå och inspektera vårt verk var allt sönderrivet.
Det kom som en chock. Ska jag vara ärlig kände vi oss alla förvånade. Inte för att vi inte mött de här åsikterna tidigare, under högstadiet var det något som man fick höra varje dag, utan för att vi trodde att gymnasiet skulle vara annorlunda. I efterhand känns det naivt men någonstans trodde vi att människor äntligen skulle mogna till. Kanske till och med få för sig att googla ordet ”feminist” och inse att det inte alls betyder manshat utan att det handlar om att män och kvinnor är lika mycket värda. Detta verkade dock inte vara fallet för vissa elever på den här skolan, vilket här tydligt har visats.
Vi gick direkt till skolledningen som viftade bort det som ett föreningsbråk och pojkstreck, vilket vi i början också trodde, men när tavlan fortsatte att rivas ned förstod vi att det handlade om något större. Det är inte en slump att det var just vår tavla som blev nedriven gång på gång. Det är inte en slump att detta bara händer för den feministiska föreningen på Vasaskolan.
Men det värsta är att det här är långt ifrån första gången som tjejer blir tystade. Det här möts många av dagligen. Att man tar plats i det offentliga rummet är otroligt provocerande för många och tystandet kan ske på många olika vis. Det kan ske genom att man blir avbruten, förlöjligad eller att ens föreningstavla blir nedriven. Att man som tjej blir straffad för att man hörs och syns är knappast något man kan kalla ovanligt.
När vår tavla blev saboterad för åttonde gången, på bara en månad, kände vi att det var nog. Vi tog då en tuschpenna och skrev direkt på tavlan orden ”Här hängde en gång massor av information om genusfrågor. Vår tavla har blivit nedriven åtta gånger den senaste månaden. Är det det här som krävs för att vi ska få uttrycka våra åsikter? Ni kan inte tysta oss”. Vi delade också vår historia på Facebook som idag fått 25 000 klick. Också TV, tidningar och radio har valt att uppmärksamma det som hänt.
Även fast det var jobbigt att det så tydligt visades att våra åsikter var långt ifrån önskade på skolan, valde vi att fortsätta sätta upp tavlan. Vi bestämde oss för att vi inte tänkte låta någon tysta oss. De senaste dagarna, då vi fått ett sådant otroligt stöd, visar att det vi gjort inte har varit förgäves. För vår förening, och det föreningen står för, behövs verkligen. Mer än någonsin. Och kanske har också vi, genom vår historia, inspirerat fler att våga ta plats. Att våga säga vad de tycker. Och att inte låta sig bli tystade.
Föreningen Liliths Facebooksida går att hitta här.