Creds till borgarna i Stockholm

Nu läggs en sparbudget för Stockholms läns landsting. De enorma underskott som den borgerliga vanskötseln skapade ska tas in genom såväl högre skatter som försämrad service. Borgarna försöker vinna poänger genom att skylla på utjämningssystemet och skapa medialt hallå i huvudstaden. Man skulle kunna säga att det är som vanligt. Men det vore att se alltför snävt på saken.

Vad vi nu ser är hur högern gör konkret politik av sitt folkförakt. Det är strukturellt. På kvällen den 14 september satt förre moderatledare Ulf Adelsohn i TV och ville byta ut folket. Han härmade även dalmål och menade att det var bidragstagare i norra Sverige som röstat nej. Nu går Adelsohn i spetsen för en hetskampanj mot landsbygdsbefolkningen. I praktiken handlar en sådan hetskampanj, som hetskampanjer brukar, om att dölja verkliga förhållanden.

Verkligheten är att Adelsohn och hans kumpaner i det politiska toppskiktet och på ledarsidorna i Stockholmstidningarna, representerar ett extremt snävt egenintresse. Deras inkomster har under två decennier ökat på majoritetens bekostnad. De lever ett liv där svårigheten att få ihop pengarna i slutet av månaden är ett okänt problem. Deras verklighet skiljer sig dramatiskt från de flesta andra svenskars – såväl stockholmares, som småstads- och gledsbygdsbors. Värderingarna blir därefter. Det lyste igenom i ja-sidans retorik under folkomröstningen och det lyser igenom nu.

Den politik som förespråkas av dessa krafter, och som fördes med extra kraft i Stockholm 1998-2002, drabbade de flesta stockholmare mycket hårt. Stora skattesänkningar som gynnade höginkomsttagarna samt vanvettiga privatiseringar betalades med sämre service och stora underskott. De flesta stockholmares problem handlar inte om utjämningssystemet, utan om vidgade klyftor, som är ett direkt resultat av högerpolitik, oavsett vem som adiministrerat den.

Vi stöder utjämningssystemet. Landets välstånd skapas i en komplex samverkan mellan olika näringar och verksamheter. Att pengar kan tjänas i Stockholm är avhängigt det som händer i resten av landet. I ett civiliserat land ska vi samtidigt kunna göra anspråk på att viss service ska vara av samma standard över hela landet. Det är en självklarhet i moderna samhällen. Den bakåtsträvarpolitik som borgarna föreslår hör det sena 1800-talet till och måste avvisas.

Borgarna måste dock ges ”cred” på en viktig punkt. De har visat politisk framåtanda av närmast revolutionärt slag. Redan i sin katekes för underklassen skrev Strindberg: ”När är revolution laglig? När den lyckas”. Den borgerliga fyrklövern i Stockholm struntade helt medvetet och systematiskt i ramarna. De raserade och reade ut mycket av välfärden i Stockholm på ett sätt som är mödosamt att bygga upp igen. Det är förstås lättare att riva ned än att bygga upp igen. Men borgarnas sätt att effektivt genomföra fram sitt politiska program och samtidigt försöka bygga politiskt stöd för den politiken utanför mötessalen är viktig att dra lärdomar av.

Jag vill inte kommentera detaljerna i den nya majoritetens krisuppgörelse. Däremot fokusera på vikten av att följa en politik som är hållbar på sikt. En politik som leder till lite mindre dåliga beslut snarare än bra är inte hållbar. En vänster som inte för vänsterpolitik kan i längden inte kallas vänster och kommer inte att kunna samla politiskt stöd, oavsett fina avsikter.

Det behövs ett djärvt och långsiktigt program som går i rakt motsatt riktning. Vi behöver sänkta priser på kollektivtrafiken, med sikte på avgiftsfrihet. Vi behöver betydligt fler anställda inom offentlig sektor än idag. Det är i själva verket den enda långsiktigt hållbara politiken med hänsyn till miljö, sysselsättning och välfärd. Pengarna finns i allra högsta grad. Det vi i längden inte har råd med är nuvarande nedskärningar.

Välfärdstjänster kan inte effektiviseras på samma sätt som till exempel industriproduktion. Det innebär att de blir relativt sätt dyrare. Om vi vill ha en fungerande välfärd kommer den offentliga sektorn att kräva en större del av samhällets resurser. Alternativet är att det vi kallar välfärd reserveras för en liten elit medan andra får acceptera att stå i kö på akuten, skjuta upp tandläkarbesök på obestämd tid och sönderfallande skollokaler. Det är ett vägval där skillnaden mellan höger och vänster måste vara glasklar.

Det går helt uppenbart att föra en offensiv politik i landsting och kommuner. Det går hand i hand med tryck för förändringar på nationell nivå. Det krävs höjda skatter som tar mer från de rikaste, vars inkomster ökat dramatiskt. Det behövs framför allt genomgripande program för att sänka arbetstiden och öka inflytandet på arbetet, för att minska ohälsan. Det behövs kraftiga satsningar på hundratusentals nya anställda inom offentlig sektor. Och det krävs en offensiv regionalpolitik.

Ung Vänster kommer att arbeta mot försämringar i den offentliga servicen varhelst vi kan. Det är inte så intressant vem som drivit igenom försämringarna. Den nyliberala väg som högern anvisar är en återvändsgränd. Det finns ett starkt folkligt stöd för den rakt motsatta vägen: en väg som satsar på modern välfärd istället för kallhamrad fattigvårdspolitik, full sysselsättning istället för repressiva åtgärder mot arbetslösa och omfördelning istället för ökade klyftor. Det stödet måste organiseras till faktiskt förändring.

Med kamratliga hälsningar,
Ali Esbati

700 i fredlig demonstration för religionsfrihet, demokrati och mångfald

I lördags demonstrerade uppemot 700 personer i Växjö med anledning av att Nationalsocialistisk Front bestämt sig för att demonstrera mot det tilltänkta moskébygget i Växjö. Den fredliga demonstrationen för ”Religionsfrihet, demokrati och mångfald” har nästan totalt trillat bort i de senaste dagarnas mediabevakning av händelserna i Växjö. Trots den hotfulla stämning som piskats upp av bland annat lokalmedia valde 700 personer att gå igenom Växjö för att visa sitt stöd för de muslimer som vill ha en samlingsplats, i form av en moské, och för att visa sin avsky mot nazisterna. Men medias fokus har legat på de våldssamheter som drabbade Växjö.

– På grunda av det svarta blockets agerande så drar sig många för att demonstrera. Vi kunde ju se hur Växjö i lördags drabbades av de maskerades härjningar. Nazisterna tvingades förvisso hålla ”låg profil” instängda på en gymnasieskola vilket får ses som positivt. Men tidningsrubriker, fikasamtal och snacket i busskurerna handlade ändå om, och kommer att handla om, våld, stenkastning och massgripanden, säger Kalle Karlsson, ordförande för Ung Vänster i Växjö.

– Där gör man anti-facismen en björntjänst. Det blir bara fel. Fokus hamnar på något annat än hur man bäst bekämpar högerextrema prupper i regionen. Hade man från ”svarta blockets” sida varit intresserade av den diskussionen borde man kunna tänka ett steg längre. Men det gör man inte, fortsätter han.

Den stora demonstrationen i Växjö anordnades av FN-föreningen och Växjös Gymnasieskolor. Det var en glad tillställning som samlade människor från många olika ställen. Inga våldsamheter eller någon som helst aggressiv stämning förekom överhuvudtaget. Talade gjorde domprost Johan Unger, ordföranden för FN-distriktet Kronoberg Zaki Yassin och Mehmet Kaplan från Sveriges Unga Muslimer.

För mer information:
Kalle Karlsson, 0704-593534

Skolverket fel ute

Två elever vid Burgårdens Gymnasium, som burit så kallad burqa har skapat en stor debatt om klädesplagget i svenska skolor. Skolans personal diskuterade frågan med eleverna för att komma fram till en lösning. Därefter vände man sig till Skolverket. Skolverket har nu beslutat att skolor har rätt att förbjuda elever att bära burqa. Skolverket kommer också med en rad motiveringar.

Vi menar att Burgårdsskolans hantering av situationen varit rimlig, medan skolverkets beslut och argumentation är problematisk och öppnar upp för en på många sätt obehaglig utveckling.

I sitt PM resonerar Skolverket kring så kallad positiv och negativ religionsfrihet. Med positiv religionsfrihet avses rätten att ha och manifestera en religiös uppfattning. Den negativa sidan är rätten att inte ha och inte behöva bli föremål för religion och religiösa manifestationer. Att Skolverket tar upp den här diskussionen i sin skrivelse är märkligt. Det är en sak att man i skolan inte ska behöva utsättas för religiösa påtryckningar. Men det är orimligt att se någon annans bärande av ett visst klädesplagg som religiös påtryckningar. Vad anser Skolverket om bärandet av kors eller davidstjärnor? Onekligen vill ju bäraren göra en religiös manifestation, eftersom till exempel kristendomen inte uttryckligen kräver ett manifest bärande av metallkors.

ännu värre blir det när Skolverket skriver om ”störning av ordningen i skolan, till exempel i form av bråk mellan eleverna, att de andra upplever otrygghet eller att diskussionen tar orimligt mycket undervisningstid i skolledningen”. Detta är hårresande resonemang. Om andra elever börjar slåss med varandra för att dessa flickor bär burqa, borde man rimligen ta diskussionen med de förstnämnda. Och det måste ju vara möjligt att diskutera samhällsfrågor i skolan, samtidigt som det alltid är skolpersonalens uppgift att sätta tidsmässiga ramar för klassrumsdebatter.

Skolverkets argumentation tenderar snarare att fördjupa den hårda, rasistiskt färgade hets mot och stigmatisering av muslimer som förekommer i vårt samhälle. Istället för att förbättra integration och jämställdhet försvåras snarare det arbetet. Utmålandet av människor som hjälplösa offer är inte ett särskilt bra sätt att få till stånd förändring. Och för de berörda flickorna lär till exempel bärandet av burqan bli en betydligt viktigare och mer symbolladdad fråga nu jämfört med innan rabaldret.

Det krävs också en insikt om att kvinnoförtryck går mycket djupare än ett enskilt plagg. Mona Sahlin har välkomnat Skolverkets beslut med resonemanget att bärande av burqa inte har med religion att göra utan är ett uttryck för att vilja osynliggöra och förtrycka kvinnor. Det är ett märkligt resonemang. Alla hämmande klädkoder för kvinnor har en patriarkal tankegrund. Men det är inget som förändras genom förbud.

Den som vill förbättra integrationen måste se till att den svenska kommunala skolan genom öppen debatt kan förhålla sig till likheter och särarter bland eleverna. är det något som ska förbjudas är det förstås religiösa friskolor, inte olika former av religiösa och/eller kulturella symboler.

Dags att välja sida, Freivalds!

Det är glädjande att FN:s generalförsamling nu uttryckligen fördömer byggandet av Israels Apartheidmur. Nu måste den svenska regeringen ta konsekvenserna av det. Kritiken måste också riktas mot USA, som konsekvent stöder Israels rasistiska politik.

Det säger Ali Esbati, ordförande i Ung Vänster i en kommentar till beslutet i generalförsamlingen natten till onsdag.

– USA är i själva verket garanten till att Israels rasistiska politik kan fortsätta. 144 länder röstade för resolutionen. Bara Israel, USA och två amerikanska lydstater (Marshallöarna och Mikronesien) röstade mot. Det visar hur Israel utan att blinka kan trotsa hela världen. Laila Freivalds måste nu visa att Sverige tar tydlig ställning mot den vidriga statsterrorism som Israel och USA gemensamt bedriver, forstätter Esbati.

– Det var bra att Sverige röstade för FN-resolutionen och att Pierre Schori kallade muren vid dess rätta namn: en apartheidmur. I själva verket är ju likheterna mellan Israels politik och det sydafrikanska Apartheidsystemet uppenbara. Det var en gång självklart för den svenska regeringen att spela en stor roll i stödet till alla de som tog upp kampen mot den sydafrikanska rasismen. Det är hög tid att gå från ord till handling, också när det gäller Israel.

– USA och Israel utgör idag en järnhård axel av trots mot folkrätten. Den arroganta, rasistiska politik som dessa länders regeringar står för måste fördömas med kraft. Allt annat är uselt medlöperi, som inte borde ha någon plats i svensk utrikespolitik, avslutar Ali Esbati.

För mer information, kontakta Ali Esbati: 0733 – 706 426

Regeringen ska inte förhindra informationsspridning

– Rätten till information kan inte inskränkas med tillyxade paragrafer och godtyckliga skatter. Det är dags för regeringen att inse att deras uppgift inte är att förhindra informationsspridning, utan att underlätta den.

Så kommenterar Ali Esbati, förbundsordförande i Ung Vänster den proposition för stärkt upphovsrätt och minskad privatkopiering som regeringen lämnade i förra veckan. Det verkligt heta i propositionen är att den s.k. ”kassettersättningen” drastiskt höjs. Framförallt innebär detta att priset på CD-R skivor kommer öka kraftigt.

För att minska privatkopiering vill regeringen straffa samtliga som sparar och lagrar digital information på CD-skivor, oavsett vilken information det än handlar om. Detta visar hur trubbigt varje försök att hindra information från att spridas blir.

– I praktiken innebär det att de organisationer och privatpersoner som inte har råd med dyra backup system och därför säkerhetskopierar på CD-skivor kommer drabbas, menar Ali Esbati. Varje familj som vill spara sitt fotoalbum på en CD-skiva kommer få betala för Bodströms påhitt. Detta trots att det inte har något alls med piratkopiering att göra!

Vårt alternativ till dyrare CD-R skivor och hårdare bevakning på internet är ett offentligt bibliotek även för digital information. För varje nedladdning som görs från biblioteket får upphovsmannen en royalty. Detta fungerar utmärkt med våra vanliga bibliotek och skulle fungera även när det gäller digital information.

– Människors behov av information, kunskap och förströelse står emot musikjättarnas intressen och då sätter sig regeringen i knät på storkapitalet. Deras kamp mot våra intressen är i längden meningslös, de kan aldrig stoppa oss från att dela med oss av vår information och vi kommer aldrig låta dem hindra oss, avslutar Esbati.

För mer information, kontakta Ali Esbati:
073-370 64 26, ali@ungvanster.se

Terrorstaten Israel hotar sätta hela regionen i brand

Ung Vänsters ordförande Ali Esbati fördömer Israels flyangrepp inne på syriskt territorium. Esbati menar att Israel på så sätt allvarligt försvårar en redan miserabel situation.

– Angreppet mot Syrien bekräftar Isarels karaktär som hämningslös terrorstat. Den israeliska ockupationen är grunden till den tragiska våldsspiralen i Mellanöstern. Med detta flygangrepp tar nu Israel hela regionen närmare en fullskalig brand, säger Esbati.

– Att försöka rättfärdiga denna politik med hämndmotiv är djupt motbjudande. Israel bedriver dagligen en omfattande, rasistisk terror mot den palestinska befolkningen på de ockuperade områdena. Denna terror skapar omänskliga livsbetingelser som utgör en given grogrund för desperata spridda terrorattacker. Det är oerhört cyniskt att en sådan terrorattack, där många oskyldiga människor dödats, ska utnyttjas för än mer av aggression. Det enda som kan stoppa våldsspiralen är ett slut på ockupationen.

– USA har vägrat fördöma Israels flagranta folkrättsbrott i FN. Det är inte särskilt konstigt, med tanke på att USA själv tar sig rätten att mörda, bomba och invadera hur som helst. Men just därför måste resten av världen reagera, fortsätter Ali Esbati.

– Högerextrema och nyfascistiska grupperingar sätter dagordningen i israelisk politik. Denna politik måste entydigt fördömas. Den svenska regeringen måste ge klart besked. Stöder man en aggressiv apartheidstat, eller vågar man stå upp för folkrätten och för palestiniernas självskrivna rätt till självbestämmande? avslutar Ali Esbati