Ta hem trupperna nu!
I fredags kväll dog en svensk soldat i Afghanistan. Han är den 73:e svenske soldaten som har dött utanför Sveriges gränser. Samtidigt som svenska soldater dör i Afghanistan, står Göran Persson fast vid att fler svenska soldater ska skickas till Afghanistan och att omläggningen av försvaret till en utlandsstyrka ska fortsätta enligt planerna.
Den svenska regeringen har i smyg ställt om försvaret till en snabbinsatsstyrka rustad för krig i länder som ligger många mil från Sveriges gränser. Det svenska försvaret har inte längre uppdraget att försvara utan är en styrka som ska användas i krigföring i andra delar av världen, ofta under ledning av organisationer som NATO.
På tisdag ska riksdagens utrikes- och försvarsutskott fatta beslut om en utökning av den svenska afghanistanstyrkan till det dubbla. Regeringen planerar att inom loppet av några år öka antalet svenska soldater i utlandstjänst från 700 till 2000. Dessutom ska Sverige i en snar farmtid ansvara för en EU-stridsgrupp som ska delta i så kallade fredsframtvingande operationer, det vill säga militära operationer där bomber används för att tvinga fram fred. Med andra ord regelrätt krigföring.
Helt utan debatt håller en militaristisk union på att bildas i Europa. Den svenska regeringen och högern är de som driver på för en militariserad union inom EU:s ramar. Den svenska alliansfriheten i fredstid och neutralitet i krigstider ska skrotas för gott. Sverige ska allt oftare delta i militära operationer utan tydligt FN-mandat och under direkt ledning av militärallianser som NATO, starkt dominerade av USA.
Ung Vänster kräver ett svenskt försvar som är uppbyggt på principerna om allmän värnplikt och med uppdrag att försvara – inte anfalla.
Ung Vänster kräver att Sverige lämnar Partnerskap för Fred (PFF) och att vi säger nej till ett framtida medlemskap i NATO.
Ung Vänster kräver att alla internationella insatser ovillkorligen sker med tydligt FN-mandat och under FN-ledning.
Ung Vänster kräver ett omedelbart stopp för den svenska vapenexporten och ett stopp för utländskt ägande av den svenska vapenindustrin.
Den svenska regeringen kan när som helst avbryta pågående militära operationer utomlands. Nu har ytterligare en svensk soldat satt livet till. Det är det hög tid för regeringen att ta vara på chansen.
Ta hem trupperna nu!
För mer information, kontakta Ida Gabrielsson:
0738 24 12 13, ida.gabrielsson@ungvanster.se
Vi kräver vår rätt!
Ibland framstår högerns företrädare, från de andra ungdomsförbunden, som näst intill komiska. Man kan fråga sig varför dessa marionetter självmant framställer sig på ett parodiskt och karikatyrmässigt sätt? Till exempel kan man undrar vad poängen var med Fredrik Malms personvalskampanj, där hans ”käcka” men inte helt oväntade slogan ”Fredrik Malm till riksdagen 2006” ramades in med en layout som hämtad direkt från en Kalle Anka- pocket. Det är överhuvudtaget uppenbart att dessa företrädare med sina personvalskampanjer, den ena mer pinsam än den andra enbart ser det politiska arbetet som en möjlighet till socialt mingel och personlig karriärsklättring.
Högeralliansens juniorer påstår att de är enade och att de kommer med nya friska förslag. Javisst är de enade, enade om att vi som jobbar ska få ännu mindre att säga till om på våra arbetsplatser, att vår tillgång till sjukvård ska dräneras av vinstintressen och att bombningarna av det Irakiska folket egentligen var en ganska bra ide som är värd att hyllas.
Bakom deras komiska framställningar finns ett allvar, en politik som vill pressa tillbaka våra rättigheter och drastiskt försämra våra möjligheter att leva ett drägligt liv. För vad innebär deras ”nya friska” förslag i verkligheten? Det innebär ännu tystare arbetsplatser där man inte vågar öppna munnen av rädsla för att få sparken, en vardag där vi tjejer får fortsätta vara rädda när vi går hem på kvällen och en värld där fattigdom och krig ses som en självklar metod för att säkerställa makt och ekonomisk vinst för eliten.
För oss är inte politiskt arbete ett sällskapsspel som man kan roa sig med ibland och där det inte spelar någon roll om man förlorar. Vi har inga framtida karriärer som skribenter på DN: s ledarsidor och vi är inte heller aktiva för att få en plats i riksdagen. För oss handlar det om något så grundläggande som att försvara och utveckla våra rättigheter, de rättigheter som högern vill krossa.
När högern säger att de vill skapa fler jobb genom att sänka a-kassan handlar det inte om någonting annat än att bana väg för låga löner och en försämrad arbetsrätt. När de påstår att de vill stoppa våldtäkterna genom fler poliser utnyttjar, hånar och förminskar de unga tjejers rädsla för att pressa igenom en politik för hårdare tag.
Vi försvarar våra intressen och vi kräver vår rätt. Vi fortsätter att protestera mot nedskärningarna och privatiseringarna. Vi vill ha trygga jobb där vi kan uttrycka våra åsikter utan att riskera att få sparken och vi vill veta att vi har råd betala hyran om vi blir sjuka.
Vi vet vad högerns politik innebär och vi vill någonting helt annat. Vi har valt sida.
Ida Gabrielsson
Förbundsordförande Ung Vänster
Städar männen behövs inga pigavdrag
På senaste tiden tiden har Lars Leijonborg och andra borgerliga företrädare haft mysigt i morgonsoffor och snackat sig varma om att man allt borde införa subventioner för hushållsnära tjänster. Men trots fina ord om avlastning och ökade karriärmöjligheter för kvinnor innebär kravet i praktiken ingenting annat än att vanligt folk via skatten ska betala så att välbeställda hem kan hålla sig med pigor. De partier som vanligtvis hetsar mot höga skattenivåer och mot en gemensamt bekostad välfärd, ser plötsligt inga problem med skattesubventioner av det här slaget.
Pigavdraget ska skapa nya arbetstillfällen, sägs det. Massor av sådana. Exemplet Finland används som slagträ och påhitt om tiotusentals, kanske hundratusentals arbeten figurerar i debatten. I själva verket har det i Finland efter införandet av pigavdraget, tillkommit cirka 3000 arbetstillfällen till en kostnad av 830 miljoner kronor. 830 miljoner skulle kunna användas till mycket – till exempel att anställa fler vårdbiträden, undersköterskor, barnskötare eller lärare. Att anställa fler i den offentliga sektorn skulle generera lika många nya arbeten – arbeten som dessutom fyller behov som alltför länge ignorerats.
En annan fördel med pigavdragen skulle enligt borgerligheten vara att svartarbetet i sektorn skulle minska. Men det finns ingenting som säger att problemet med svartarbete inom hushållssektorn skulle försvinna för att man inför pigavdrag. Oavsett om pigor åt överklassen skulle betalas via skatten eller inte, skulle det fortfarande vara billigare att anställa en städerska svart. Precis som fackförbunden Handels och SEKO skriver i ett gemensamt uttalande mot en skattesubventionering så är risken stor att svartarbeten tvärtom ökar på grund av en större aktivitet inom den hushållsnära sektorn.
Borgarna hävdar också att detta är ett krav de driver för kvinnornas skull – att det är ett feministiskt krav. Argumentationen handlar om att det är svårt för kvinnor att göra karriär – det är helt enkelt svårt att vara kvinnlig VD om man samtidigt måste diska och städa hemma. Ung Vänster är minst sagt imponerade över den plötsliga feministiska insikt som borgerliga företrädere tycks ha snubblat över. Att kvinnor tvingas ta huvudansvaret över hushållet är ett problem som vi har påtalat länge. Men lösningen ligger inte i att vrida klockan tillbaka till det fräscha 1950-talet. Problemet ligger inte i att arbetarklasskvinnor inte skurar överklassens marmorgolv tillräckligt ofta – problemet ligger i att männen inte tar större ansvar över det obetalda arbetet i hemmet.
Vill man på allvar stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden, så handlar det snarare om kamp för sex timmars arbetsdag, trygga anställningar och lika lön för lika arbete. Problemen med stökiga överklasshem kan säkert lösas om gubben kan ställa in golfrundan och ta en svängom med dammvippan istället.
För mer information, kontakta Ida Gabrielsson:
0738 24 12 13, ida.gabrielsson@ungvanster.se
Vi vägrar hålla tyst!
Det blåser snåla vindar över Sverige. För några veckor sedan avskedade företaget Connex Sverige AB, som bland annat driver tunnelbanan i Stockholm, facklubbsordföranden Per Johansson efter anklagelser om illojalitet mot företaget. Från arbetsplatser, utredare och fackförbund inom både LO, TCO och SACO kommer vittnesmål om ett kallare klimat på Sveriges arbetsplatser. Risken att bli förbigången i lokala löneförhandlingar eller motarbetad av arbetsgivaren gör att rädslan sprider sig – och fackliga företrädare har särskilt ställts ute i snålblåsten.
Det har sagts förr, men det behöver konstateras igen. Avskedandet av Per Johansson är mer än ett angrepp mot en enskild person – det är ett angrepp mot hela fackföreningsrörelsen. Arbetsgivarna har de senaste åren sagt upp eller köpt ut fackliga företrädare som är alltför obekväma – fackliga företrädare som helt enkelt försökt kämpa för sina medlemmars intressen. Det är Per Johanssons skyldighet att som företrädare för tunnelbaneförarna i Stockholm att påtala allvarliga brister i säkerheten och arbetsmiljön inom kollektivtrafiken, brister som nonchalerats av arbetsgivaren i flera års tid. Per Johansson har tagit sitt uppdrag på allvar och det är därför han tystas av Connex.
Med ett växande antal visstidsanställningar ökar problemen. Närmare hälften av kvinnor mellan 18-29 år som arbetar i yrken inom LO har någon form av otrygg anställning. Vardagen för till exempel en behovsanställd är att chefen kan ringa och meddela samma morgon om man är välkommen till jobbet den dagen eller inte. De osäkra anställningarna är ett väldigt smart sätt att hålla sina arbetare stressade, osäkra och framför allt tysta. En timanställning, ett korttidsvikariat eller att hyras ut av bemanningsföretag innebär en väldigt svag position på arbetsmarknaden.
Upphandlingar vinner man genom att lägga det lägsta anbudet, och ska företaget samtidigt göra vinst kommer det att gå ut över de anställda. När kollektivtrafik, sjukvård och skolor läggs ut på entreprenad eller säljs ut ersätts öppenhet, meddelarskydd och offentlighetsprincip med slutenhet och krav på "lojalitet" mot företaget. Insynen i privata företag är dålig, vi vet inte var våra skattepengar går och personalen får inte använda sig av det grundlagsfästa meddelarskydd som gäller för offentligt anställda. Ett meddelarskydd som skyddar dem mot repressalier från arbetsgivaren om de påtalar missförhållanden på arbetsplatsen till media.
Ung Vänster kämpar för en arbetsmarknad där cheferna inte kan tafsa på våra rättigheter och behandla de anställda lite hur som helst. Det innebär att vi kämpar för trygga jobb med lön att leva på, meddelarskydd även i privat sektor, att privatiseringshysterin som svept över Sverige stoppas och att verksamhet som till exempel Stockholms tunnelbana ska tas tillbaka till offentlig regi. Vårt krav är att anställda ska kunna säga precis samma sak som SEKO i sin kampanj – vi vägrar hålla tyst!
För mer information, kontakta Ida Gabrielsson:
0738 24 12 13, ida.gabrielsson@ungvanster.se
Sarkozy sätter Frankrike i brand
Händelserna i Paris-förorten Clichy-sous-Bois, där de två ungdomarna Bouna Traore och Zyed Benna dog i samband med franska kravallpolisens framfart, är det fruktansvärda beviset för den franska regeringens rasistiska och nyliberala politik.
Nicolas Sarkozy har under de senaste dagarna tagit varje givet tillfälle i akt för att hetsa mot Frankrikes svarta och nordafrikaner. Genom att förklara "skoningslöst krig" mot "slöddret", som Sarkozy kallat invånarna i storstädernas allt mer utarmade förorter, har han gett uttryck för samma politik som den högerextreme Le Pen och hans rasistiska parti Front National. Front National, med en ledare som personligen torterat algerier under 50-talets ockupation, ställde krav på mer repressiva metoder i landets förorter.
I och med polisens rasistiska agerande de senaste veckorna har den franska regeringen tillmötesgått kraven. Med nedskärningar i välfärden, begränsad invandring och allt hårdare tag mot de sociala problemen gör Sarkozy och Le Pen gemensam sak i att hålla de socialt utslagna på mattan.
Arbetslösheten i förorter som Clichy-sous-Bois är dubbelt så hög som genomsnittet. Var fjärde ungdom är utan arbete. De få arbeten som finns är reserverade för de vars namn inte är Mohammed eller Fatima och som inte är bosatta i problemområden. Förfallna bostadsområden pryder den vardag som möter svarta och arabtalande ungdomar i Frankrikes förorter samtidigt som de unga dagligen utsätts för polisens systematiska och rutinmässiga trakasserier. Det franska utbildningsväsendet portar dagligen tiotusentals muslimska tjejer på grund av deras val att bära slöja.
Rasismen tränger sig djupt in i dessa ungdomars liv och när den nyliberala politiken skapar frustration möts reaktionerna med mera våld och repression. Undantagstillstånd och kravallpolis som skjuter gummikulor sätts in för att tysta ner protesterna. Händelserna i Frankrike åskådliggör ett samhälles auktoritära och fascistoida drag i nyliberalismen kölvatten.
Frankrike förföljs av sin historia och den koloniala och rasistiska syn som kännetecknade den franska kolonialpolitiken i bland annat Algeriet. Kopplingen mellan för och nu är tragiskt tydlig. Det införda undantagstillståndet har stöd i en lag från 1955, mitt under franska kolonialmaktens ockupation av Algeriet. Kolonialtidens tortyr och mördande har idag ersatts av kravallpolisens gummikulor mot samma människor.
I Sverige är Sarkozys like Lars Leijonborg och folkpartiet. Språktest, utvisning av invandrare, villkorande av ersättningar med låglönejobb samt nedskärningar och privatiseringar av välfärden är folkpartiets politik för dem som bor i förorterna. Samtidigt som Sverige på många sätt står långt ifrån Frankrike, liknar folkpartiets flört med högerextrema strömningar den franska högerregeringens tillmötesgåenden av Le Pens politiska agenda. Samma krafter som vill vidga klyfterna propagerar för "hårdare tag" och ägnar sig åt stigmatisering av invandrare som "problem". Den politiska utvecklingen i både länderna går i samma riktning.
Medan högerdebattörer skyller utanförskapet på sociala skyddsnät är sanningen den diametralt motsatta. Det är snarare den systematiska diskrimineringen och arbetslösheten som skapat den utbredda sociala utslagningen som utgör grogrund för frustration och hopplöshet.
Ida Gabrielsson
förbundsordförande
Thaher Pelaseyed
förbundsstyrelseledamot
För mer information, kontakta Ida Gabrielsson:
0738 24 12 13, ida.gabrielsson@ungvanster.se
Försvara demokratin – Demonstrera mot rasism 9/11!
Natten den 9 november 1938 genomfördes vad som blivit känt som Kristallnatten. Efter att nazisterna i Tyskland gjort sig kvitt alla sina politiska fiender inledde de sitt försök att förinta judarna. De tillfångatog och misshandlade judar, satte synagogor i brand och krossade fönstren till butiker med judiska innehavare.
I år är det 67 år sedan Kristallnatten och den 9 november genomförs över hela Europa demonstrationer och protester mot rasism. Här i Sverige är Ung Vänster med och arrangerar demonstrationer på ett flertal håll.
Det är särskilt viktigt just nu att sluta upp i stora och breda protester mot rasism. För trots Hitlertysklands fall blåser det än idag bruna vindar över Sverige och Europa. Högerextrema grupper har installerat sig i regeringar, aktivt inbjudna av delar av den etablerade högern, i ett flertal europeiska länder.
I Sverige försökte nyligen uniformerade nazister demonstrera i Lidköping. För bara några dagar sedan misshandlades två medlemmar i Ung Vänster av nazister, för att dom satte upp affischer mot rasism. Det vi ser är att behovet av starka protester mot denna utveckling växer. Rasisterna ska inte få patrullera gator ensamma utan att protestmöten arrangeras.
Det är därför uppseendeväckande att se hur den fisförnäma landshövdingen i östergötland, Björn Eriksson, nyligen gick till frontalangrepp – mot antirasister, bland annat genom att lyfta krav om maskeringsförbud och förbud mot demonstrationer på vissa platser (läs gator, torg och stadskärnor). Istället ska antirasister förpassas ut i skogen.
Dom förslag som Björn Eriksson och resten av etablissemanget nu levererar handlar konkret om att åsidosätta grundläggande demokratiska fri- och rättigheter. Etablissemangets svar på uniformerade nazister eller kostymrasisterna i Sverigedemokrater är unket och kan inte ses som något annat än just eftergifter till dessa grupper. Demokratin måste försvaras – inte inskränkas! 
Rasismen växer sig inte stark i ett vakuum. Den växer i tider då de politiska partierna allt mer liknar varandra och genomför samma politik, nämligen rena beställningsverk åt kapitalet. När nedskärningar och utförsäljningar numera tillhör vår vardag får rasistiska grupper luft under vingarna.
En politik för full sysselsättning, upprustning av välfärden och stärkt arbetsrätt är en politik för ett tryggare samhälle utan rasism. På båda dessa fronter, dels det oförtröttliga arbetet med demonstrationer och protestmöten och dels kampen för ett rättvist och tryggt samhälle står vänstern först i ledet.
I Sverige har vi en borgerlighet som mer än gärna gör rasisterna stora tjänster. Vi ser hur folkpartiet slår rekord i förslag om att rulla tillbaka invandrares rättigheter. Parallellerna till början av 90-talet är tydliga. Det finns viktiga lärdomar att dra från just den tiden. Ett är att stegvisa eftergifter till främlingsfientliga krav inte stoppar främlingsfientligheten utan tvärtom ger den rejäl skjuts. Att försöka dölja de verkliga avsikterna med förslag och beslut under genomskinliga humanistiska floskler gör det än värre.
Den 9:e november samlas vi för att minnas, ta strid för människovärdet och för att visa på motstånd mot rasisternas försök att ta över våra gator och torg. Slut upp i en demonstration på din ort!
Ida Gabrielsson
Förbundsordförande Ung Vänster
Jonas Lindberg
1:a vice ordförande Ung Vänster
Landshövdingen är på slottet, det är upp till oss att ta kampen!
När Nationalsocialistisk Front demonstrerade på Linköpings gator förra helgen satt vår Landshövding och såg på från sitt fönster på slottet. Sedan skrev han en fullkomligt vettlös artikel i DN-debatt om att antirasisterna var "ett lika stort hot mot demokratin som nazisterna."
Menar Björn de hundratals Linköpingsbor i olika åldrar som kraftfullt buade ut nazisterna under hela deras demonstration? Menar han de Vänsterpartister och Ung Vänstrare som hela dagen delade flygblad till förbipasserande? (och även till några snopna nazister).
Vi som inte har ett slott att gömma oss i påverkas varje dag av nazisternas hot. Vi blir misshandlade på grund av vår hudfärg, sexuella läggning eller politiska övertygelse. Våra lokaler vandaliseras och våra medlemmar förföljs på vägen från möten.
Senast i lördags blev två Ung Vänstrare misshandlade av nazister i Linköping. ändå vägrar vi släppa gatorna fria åt nynazisterna. Vi vägrar att skrämmas till tystnad och vi vägrar acceptera att ett brett folkligt motstånd blir sensationsjournalistik om en liten klick maskerade antifascister.
På årsdagen av Kristallnatten, onsdagen den nionde november demonstrerar vi mot rasism, för ett öppet samhälle.
Vi samlas klockan 17.30 på Stora torget i Linköping, och vi utmanar dig Björn Eriksson att lämna ditt slott och på allvar visa din avsky mot nazismen!
För mer information, kontakta Ida Gabrielsson:
0738 24 12 13, ida.gabrielsson@ungvanster.se
Tjejerna styr i Ung Vänster
I helgen höll Ung Vänsters nyvalda förbundsstyrelse sitt första möte. På mötet valdes förbundets verkställande ledning, som tillsammans med förbundsordföranden Ida Gabrielsson kommer att ha det yttersta ansvaret för Ung Vänsters verksamhet.
Till förbundssekreterare valdes Ida Regin, 22 år från Strömsund. Ida har lång erfarenhet av arbete i Ung Vänster. Hon var bland annat en av organisatörerna av den lyckade Dissa Euron-turnen, en del av Ung Vänsters kampanj mot EMU 2003. Ida Regin kommer nu att göra uppehåll i sina studier i Umeå för att flytta till Stockholm. Där kommer hon att arbeta på förbundscentralen och tillsammans med förbundsordföranden Ida Gabrielsson utgöra ungdomsförbundets sekretariat.
Till förste vice ordförande valdes Jonas Lindberg, 22 år. Jonas är uppvuxen på Gotland, men bor sedan en tid i Stockholm. Clara Lindblom, 20 år från Stockholm valdes till andre vice ordförande. Jonas har suttit i förbundsstyrelsen sedan 2003 medan Clara är helt nyvald. De båda kommer att ha en viktig roll, inte minst i det utåtriktade arbetet.
Till verkställande utskott valdes fem personer. Det är ett mindre VU än tidgare och samtliga ledamöter kommer att verka från Stockholm. Ida Gabrielsson menar att det är en styrka:
– Vi har en hektisk tid framöver, och ett stort förbund att sätta på fötter, säger hon. Eftersom vi alla kommer att bo i Stockholm innebär det att vi kommer att kunna arbeta intensivt med att planera och kicka igång valrörelsen. Men vi har också alla erfarenhet från olika delar i landet, så Stockholmscentreringen kommer inte att utgöra något problem, menar Ida Gabrielsson.
Verkställande utskottet består av
Ida Gabrielsson, förbundsordförande. Tidigare aktiv i Gävleborg.
Ida Regin, förbundssekreterare. Har sin bakgrund i Jämtland och nu Västerbotten.
Jonas Lindberg, förste vice ordförande. Gotlänning som länge varit aktiv i Storstockholm
Tora Breitholtz. Tidigare aktiv i Västernorrland, Skåne och Uppsala län.
Anna Herdy. Tidigare aktiv i Jönköpings län och Blekinge.
För mer information, kontakta:
Ida Gabrielsson, förbundsordförande, 073-824 12 13
Ida Regin, förbundssekreterare, 073-042 41 87
Jonas Lindberg, 1:e vice ordförande, 070-400 34 13
Clara Lindblom 2:a vice ordförande, 073-631 63 64
Tora Breitholtz, VU-ledamot, 070-739 97 07
Anna Herdy, VU-ledamot, 073-593 33 86
Vi har valt sida!
Om mindre än ett år är det val. återigen står vi inför en valrörelse där det kommer snackas väldigt mycket skit. Vi har en högerallians som badar balja med varandra och arrangerar kafferep samtidigt som dom går till angrepp mot allt vad anställningstrygghet och välfärdssamhälle heter. Mot dom står vi som vill bygga ut välfärden, stärka arbetsrätten, flytta fram tjejers positioner och som avvisar USA:s självpåtagna rätt till att bomba länder tillbaka till stenåldern. Vänster står mot höger.
Vi är många som länge levt med en utveckling där våra möjligheter till ett drägligt liv ständigt beskärs och rullas tillbaka. Vi ser hur klyftorna har ökat och cementerats. Vi ser hur fritidsgårdar och ungdomsmottagningar läggs ner samtidigt som en liten klick kan vältra sig i än mer lyx. När undersökning på undersökning visar att ungdomar vill ha trygga och fasta jobb – då hävdar högern med svenskt näringsliv i spetsen raka motsatsen, att det vi ungdomar helst vill ha är slavliknande anställningsförhållanden. När undersökningar också visar på att ungdomar är beredda att betala högre skatt för att rädda och bygga ut välfärden, då basunerar samma höger ut ”sanningar” om att skatterna inte kan höjas och att dom som redan har mest måste få ännu mer. Konflikten står mellan oss som vill se sex timmars arbetsdag och stärkt arbetsrätt och dom som vill pressa oss som jobbar till sista droppen. Valet står mellan en politik för rättvisa och jämlikhet eller en brunreaktionär nedskärningspolitik. Vänster står återigen mot höger.
Vi kräver en solidariskt finansierad välfärd för alla, istället för avgifter och privatiseringar. Vi vägrar låta vår välfärd omvandlas till affärsverksamhet för dom rika genom fortsatta privatiseringar och bolagiseringar. Privata företags främsta mål är alltid att göra vinst, inte att leverera en kvalitativ välfärd till alla. Vi vill istället rusta upp välfärden. Vi kräver 200 000 nya jobb i den offentliga sektorn och ett totalstopp för privatiseringarna. Vi kräver gemensamt ägande för gemensam nytta!
I nedskärningspolitikens spår så har kvinnor förlorat mest. Det är kvinnor som i en klar majoritet jobbar i den offentliga sektorn, det är kvinnor som i högre utsträckning slavar under behovsanställningar och visstidsanställningar och det är kvinnor som bränner ut sig efter att ha tagit det största ansvaret för det obetalda hemarbetet. Vi ser också hur tjejers livsutrymme ständigt begränsas av en ständig rädsla. En rädsla att aldrig riktigt duga, en rädsla för att bli utsatt för sexuella trakasserier och för att bli våldtagen och misshandlad. Mot detta ställer vi en rejäl feministisk politik som flyttar makt till tjejer. Mot högerns ständiga förminskning och individualisering av tjejers problem ställer vi offensiva krav som feministiskt självförsvar i skolor och på arbetsplatser.
Vi kommer i valrörelsen få höra mycket snack om att det måste löna sig att arbeta och om hur alla skulle vinna på högeralliansens politik. Vi vet att högern snackar skit när dom pratar om att bekämpa arbetslösheten. Som vanligt handlar det om att våra kollektivavtal och trygghetssystem ska lämnas vind för våg medan direktörernas miljardpensioner ska garanteras. Det finns aldrig en politik som gynnar alla. Politik handlar om olika intressen i samhället, om att det finns dom som vinner och dom som förlorar. Alla vinner inte heller på vår politik. En liten privilegierad klick kommer förlora när vi vill höja skatten och rusta upp välfärden. Vänster står mot höger.
Vi har valt sida – har du?
För mer information, kontakta Ida Gabrielsson:
0738 24 12 13, ida.gabrielsson@ungvanster.se
Skärp dig Bodström!
I flera veckor har man i media kunnat följa diverse reportage om våldtäkter, framför allt överfallsvåldtäkter. Sida upp och sida ned har allt som oftast olika män valt att tipsa och förklara för oss kvinnor hur vi skall förhålla oss till det faktum att män våldtar.
Den senaste i raden är justitieminister Tomas Bodström som i dagens Metro råder landets kvinnor att, citat ”inte gå ensam på kvällen genom en park eller skogsområde där det inte finns några andra människor”. Sedan konstaterar han även att det här är faktiskt något som gäller alla storstäder, inte bara i Sverige.
Nej men det känns ju bra, att det är flera som drabbas. Tack för tipset! Alla kvinnor stannar inne, går inte utanför dörren över huvudtaget på kvällarna och om vi får för oss att hitta på någonting annat än att sitta hemma och stirra i väggen, ja då ser vi till att åtminstone ha sällskap. Särskilt om vi tänker prova farliga upptåg som att gå genom en park eller liknade.
När Bodström får frågan om vad den svenska regeringen kan göra för att minska antalet våldtäkter säger han att vi har mer poliser nu än för fyra år sedan, men att det också handlar om hur polisen arbetar. Citat, ”De skall arbeta vid den tid brotten begås och de ska arbeta förebyggande genom att visa sig ute på gator och torg”. Bra idé. En polis i varje buske, smart tänkt. En polis i varje hem?
Tomas Bodström och stora delar av mediadrevet spär på kvinnors rädsla, väljer att producera en bild av en våldtäktsman som en allmänt utslagen människa som ligger och trycker i buskarna. Självklart finns det sådana våldtäktsmän och sådana våldtäkter, de är fruktansvärda och skall självklart skildras. Men att medvetet välja bort att beskriva den vanligaste typen av våldtäkt, den vanligaste typen av våldtäktsmän och den farligaste platsen för kvinnor är oacceptabelt.
Den vanligaste platsen för övergrepp mot kvinnor är i det egna hemmet och förövaren är oftast en närstående man. Varför väljer man att inte berätta den historien? Historier om läkare, butiksbiträden och kanske till och med en och annan polis, berättelser om vanliga män som kränker kvinnor.
Genom att påstå att det inte är så farligt, bara man inte går ut ensam förminskar man och skuldbelägger kvinnor och vår rädsla. Hur skulle Tomas Bodström och övriga manliga debattörer ställa sig till att alltid behöva stämma träff med någon när man skall röra sig utomhus? Kvinnors livsutrymme är begränsat och begränsas ytterligare av sådana här påståenden och inlägg.
I stället skall tjejer få möjlighet att lära sig feministiskt självförsvar i skolan och på jobbet. Hela stadsplaneringen skall ses över ur ett könsperspektiv. Gatlyktor skall finnas där det är mörkt och vägar skall byggas i stället för gångtunnlar.
Så skärp dig Bodström! Gör något som på allvar förändrar kvinnors verklighet!
Ida Gabrielsson
Förbundsordförande, Ung Vänster
