Leif Pagrotsky och Lena Hallengren skriver idag på DN Debatt om att regeringen ska stoppa ”gräddfilerna till högskolan”. Man skulle kunna
tänka sig att de till exempel menar de friskolor som sätter högre betyg på sina elever än vad de har kunskaper – för att kunna visa upp schysst statistik och locka nya elever till sig. Men det regeringen genom Pagrotsky och Hallengren ser som det största problemet är istället Komvux
– den andra chansen för ungdomar som av olika anledningar inte fixat gymnasiet så bra som de hade velat.
Pagrotskys och Hallengrens debattartikel andas nonchalans och hånfullhet mot alla oss som idag pluggar på Komvux. De skriver att de vill ”bekämpa
frestelsen att ta lättvindigt på gymnasietiden och räkna med ett fjärde år på komvux” och missar då helt anledningen till att ungdomar som jag själv pluggar på Komvux efter gymnasiet. Ungdomar som pluggar på Komvux är inte per automatik lata personer som glidit igenom
gymnasiet istället för att plugga till proven. I de flesta fall innebär
Komvux en andra chans för de ungdomar som av olika anledningar inte klarat av gymnasiet så bra som de hade gjort om förutsättningarna hade varit annorlunda. Det kan handla om att man mår dåligt under perioder i gymnasietiden, att man inte trivs på skolan, att saker händer i familjen eller runtomkring en – men oavsett vilken anledningen är kan inte enbart
de tre åren på gymnasiet avgöra ens möjligheter att plugga till det man drömmer om.
Pagrotsky och Hallengren skriver i sin debattartikel att man genom
nedmonteringen av Komvux ska ”öka rättvisan” eftersom det är betydligt fler barn till tjänstemän och akademiker som höjer betyget till MVG på
Komvux än barn från arbetarklassen. Komvux är inte orsaken till att arbetarklassungdomar inte pluggar vidare på universitet och högskola – en av de främsta orsakerna är den osäkra ekonomiska situation studenter har. Studenter med arbetarbakgrund har inte lika ofta ett ekonomiskt skyddsnät
som föräldrars inkomster eller sparkapital att ta till om det krisar. Att studera är ingen lyx för den enskilde – det är en samhällsnyttig
verksamhet. Därför kräver Ung Vänster lön under studietiden istället för lån.
Det vi behöver är en gymnasieskola som alla elever upplever som meningsfull – och en högskola som inte har höga trösklar som effektivt sållar bort arbetarungdomar. Det löser vi inte genom att slopa en andra chans för vanliga ungdomar.
Clara Lindblom 2:e vice ordförande för Ung Vänster