Stefan Lindborg talade på 1 maj i Stockholm

Idag firar Ung Vänster arbetarrörelsens högtidsdag runt om i landet. Förbundsordförande Stefan Lindborg talade på Ung Vänster och Vänsterpartiets firande i Kungsträdgården i Stockholm. Huvudparollen för årets 1 majfirande var ”Inte till salu”.

* * * * *

Kamrater och första maj-firare, idag är det vår dag, arbetarrörelsens internationella högtidsdag. Just idag samlas vi över hela världen för att kräva vår rätt och värdighet tillbaka. Vi går under banderollerna, med plakaten och de röda fanorna längst fram i leden. Idag är luften lite lättare att andas och våra ryggar är lite rakare för vi känner styrkan i gemenskapen.

Det finns de som beskriver första maj som något gammaldags, de som inte ser undersköterskans utslitna rygg och kassörskans värkande axlar. För dem existerar inga klasskillnader, för dem finns bara incitament och individuella val. I högerns Sverige är väl solidaritet inget annat än en nattklubb på Stureplan.

Efter åtta år med högern vid makten kan vi i höstens val byta riktning. Politik handlar om att välja sida. Antingen bekämpar man arbetslösheten eller så bekämpar man de arbetslösa. Sänker skatterna åt dem med tjockast plånbok eller rustar upp välfärden. Antingen springer man riskkapitalbolagens ärenden eller sätter man stopp för vinster i välfärden. Den 14 september ersätter vi regeringen Reinfeldt med en ny regering som för en politik för jämlikhet och rättvisa. Politik handlar om att välja sida, och vi är inte till salu.

* * * * *

Kamrater, att vara ung idag är att leva ett liv präglat av otrygghet. Jag minns nyhetsinslagen om unga som slängs ut från sina skolor, när riskkapitalisterna söker sig vidare till nästa lukrativa marknad. Jag tänker på Elin, som i en film från Handelsanställdas förbund berättar att hon har 15 sekunder på sig för att svara på ett jobb-sms. Jag läser om de tiotusentals unga som bostadsbristen förvägrar ett drägligt liv. De otrygga jobben skapar otrygga människor, bostadskön skapar hopplöshet och andrahandsmarknadens ockerhyror skapar hål i plånboken.

I valrörelsen tar Ung Vänster därför strid för ungas rätt till trygghet. Istället för otrygga slit och släng-anställningar, ska unga ha fasta jobb med löner som går att leva på. Bostadsbristen måste byggas bort med ett modernt miljonprogram. Den privata vinstjakten ska jagas bort från välfärden. Istället för ett Sverige reserverat för överklassen ska vi bygga ett Sverige för oss, ett Sverige där vi har rätt till trygghet i vardagen.

Och visst är det väl ändå det som frihet handlar om. Frihet är inte att vara flexibel på någon annans villkor. Frihet är inte att kunna välja vilket riskkapitalbolag som ska få göra vinst på din bekostnad. Ingen kan inbilla mig att privatiseringar och nedmonterade socialförsäkringar är några frihetsreformer. Frihet kommer aldrig vara ojämlikhet. Frihet är att ha makt över det egna livet. Frihet är därför trygghet, och trygghet förutsätter en socialistisk och feministisk politik.

* * * * *

Alldeles för länge har feministiska frågor och perspektiv osynliggjorts. Regeringen är i bästa fall ointresserad av feministiska krav på förändring, i andra fall driver de utvecklingen tillbaka och attackerar kvinnors villkor. I valrörelsen kräver vi en ekonomisk politik för jämställdhet, feministiskt självförsvar i skolan och satsningar mot den psykiska ohälsa som breder ut sig bland unga tjejer. Nu går vi från ord till handling och genomför en feministisk offensiv.

* * * * *

Kamrater och första maj-firare, i spåren av EU:s krispolitik har en social katastrof skapats i Europa. Massarbetslösheten breder ut sig och fattigdomen biter sig fast. Välfärdssystem nedmonteras och gemensam egendom privatiseras. Löner sänks och fackföreningarna pressas tillbaka. Den ekonomiska krisen har lärt oss den svåra läxan att bankernas vinster alltid är åt dem själva, medan förluster alltid är något som folket får bära.

Medan högern kämpar för bankvinsterna, finanskapitalisterna och börsspekulanterna, sätter vi solidariteten med folken i de hårdast drabbade länderna i centrum. Mot högerns åtstramningspolitik sätter vi vår internationella solidaritet. Tillsammans kan vi göra skillnad.

* * * * *

Vi lever i en tid där behovet av en stark, bred och folkligt förankrad antirasistisk rörelse är skriande. Och mitt i den rörelsen, där finns vi.

Vi är antirasisterna som bygger rörelsen i vår egen vardag. Småbarnsmamman som tar med barnvagnen till demonstrationen, vårdpersonal som säger ifrån och eleven som startar en skolgrupp mot rasism.

Vi är antirasisterna som står upp för asylrätten. Aktivisterna som organiserar oss för en mänsklig flyktingpolitik, där Fästning Europa rivs och den som är på flykt kan få en fristad från förtryck och förföljelse.

Vi är antirasisterna som arbetar fackligt. Som kräver att svenska kollektivavtal ska gälla för alla som jobbar i Sverige. Oavsett om man är från Björkhagen eller Bulgarien, från Litauen eller Liljeholm, från Rumänien eller Råcksta ska man ha samma lön och samma rättigheter för samma arbete.

Vi är antirasisterna som förstår att vi har allt att vinna på att hålla ihop i kampen mot rasism.

* * * * *

Kamrater och första maj-firare, vi tillhör inte dem som sparar socialismen till högtidstalen. Vår socialism är inte tankar och idéer för morgondagen, den är en uppmaning till förändring här och nu. Vår kamp för socialism och människovärde är verklighetsnära och konkret. Den förs överallt. I varenda svensk stad, på landsbygden och i förorten. På varje arbetsplats, varenda fritidsgård och i varje skola. I hela vår omvärld och i vårt eget bostadsområde. På varje plats där vi finns, där finns också kampen för jämlikhet och rättvisa.
För visst är det så som Jenny Wrangborg skriver i dikten Ett nytt språk:

jag tänker mig socialismen
inte som en tanke
utan som en handling

Tack.

Det finns ingen kommentar än, bli först!

Skriv en kommentar