Regeringens vårproposition klarade inte många timmar i dagsljuset innan den slaktades av samtliga instanser. Såväl oppositionen, konjunkturinstitutet (KI) och ja, till och med Svenskt Näringsliv avvisade regeringens ambition, eller avsaknaden av ambition, att klara krisen.
Följande har hänt. Enligt regeringens egna beräkningar kommer arbetslösheten att nå rekordnivåer, omkring 12%, nästa år. Fyra av fem utan arbete står utanför a-kassan. Tre utav fyra kommuner räknar med att utgifter för socialbidragen kommer att öka under 2009 samtidigt som inkomsterna minskar pga minskade skatteintäkter och frysta statsbidrag. Varselspiralen är igång.
Regeringen Reinfeldt kan därmed utifrån ett gynnsamt läge ta sats för att uppnå det systemskifte den så länge trånat efter. Nedpressad a-kassa som fungerar som ett sänke på lönerna, hög arbetslöshet som ytterligare pressar ner lönerna och en offentlig sektor fastspänd i ett skruvstäd som dras åt i takt med minskade offentliga utgifter. Den kärna som Borg pratar om när han vill framstå som välfärdsvän är på väg att implodera. Det är en omfattande maktförskjutning på gång, från arbete till kapital.
I detta läge vill regeringen framställa sig själv som försvarare av den svenska modellen. Borg och Littorin skriver,
Den svenska modellen har fungerat väl. Kollektivavtalen, arbetsrätten, ett konstruktivt samarbete mellan parterna och en fungerande lönebildning har skapat stabilitet. Den svenska modellen ska utvecklas och värnas, inte avvecklas.
Det är förstås retorik och inget annat än retorik när samma regeringen lånat pengar för att sänka skatter för närmare 100 miljarder kronor. Vänsterpartiets Ulla Andersson,
Under den här regeringens ledning har den rikaste tiondelen av befolkningen fått fyra tiondelar av inkomstökningarna samtidigt som antalet fattiga barn till ensamstående föräldrar har fördubblats.
Inget i budgetpropositionen som kallas satsningar är satsningar i egentlig mening. De 10 miljarder som Borg höjer till skyarna är utgifter som följer per automatik i arbetslöshetens spår i form av ökade utgifter för a-kassan. Som det konstateras så ger Borg i praktiken noll (0) kronor till ny satsningar.
Detta har förstås lett till berättigad sågning av regeringen. LO efterlyser mer pengar till kommunerna och långsiktiga utbildninginsatser för att rusta arbetskraften för en framtida högkonjunktur. LO vill också se mer arbetsförmedling och matchning. KI säger det som många tänker: det är för lite. KI konstaterar också att fjuttiga 7 miljarder under 2010 inte räcker för att undvika uppsägningar och varsel i kommunsektorn.
Inte ens Svenskt Näringsliv (SN) gläds åt regeringens budget som kallas för en återgång till bidragslinjen. Det är förstås rätt i bemärkelsen att ingen regeringen har lyckats skapa så många socialbidragstagare på så kort tid. Men det är förstås inte vad Stefan Fölster syftar på när han i samma sekund kallar Borg för ”den bästa finansminister som socialdemokraterna någonsin har haft.”
Typiskt nog är det just detta uttalande som dominerar kommentarerna ikväll. Den som lägger an tonen för kritiken mot en högerregerings ekonomiska politik är inte Thomas Östros eller en LO-ekonom utan det svenska kapitalets chefsekonom. Det säger mer om tidsandan och mediernas hållning gentemot regeringen än oppositionens duglighet.
Andra som bloggat: Arvid Falk, Alliansfritt Sverige
I medierna: DA, KA, Svd, DN1, DN2, DN3, Expressen, AB