Läste precis på Niklas Wykmans blogg att han tycker att jag är skojig, jag håller med, det händer ofta att jag går runt och småskrattar åt mina egna skämt och finesser. Sedan läste jag på samma killes blogg ett inlägg där han förklarar sin insats mot mig i tisdagens debatt i TV4. För att utjämna de ekonomiska skillnaderna mellan män och kvinnor behövs tydligen Muf:s ”självförtroenderörelse”. Vad är det för flum! Var ska den rörelsen komma ifrån?
Jag är för rörelser, såsom arbetarrörelsen, fredsrörelsen, och den feministiska rörelsen, men vad är en självförtroenderörelse? Typ, härmed beslutar vi att en självförtroenderörelse ska startas bland Sveriges kvinnfolk, denna folkrörelse ska ha möte en gång i veckan och träffas på Östermalmstorg. Vi ska ha praktiska och teoretiska övningar i hur man blir bättre på att löneförhandla, samt diskutera kvinnligt entreprenörskap inom vården. Sedan går vi gemensamt ut och strålar ikapp med solen, stärkta av vårt nyvunna självförtroende. Förutom broschyren från Attendo Care får alla deltagare med sig boken ”Självkänsla nu”, lite rökelser som doftar vilt och kryddigt och en morotskaka bakat med GI- metoden.
Allvarligt talat, förutom att högern inte har något intresse av en reell omfördelning mellan könen, är de blinda och lite bakom, som man skulle ha sagt där jag kommer ifrån. När kvinnor systematiskt underordnas män, både när det handlar om ekonomi och privatliv, så är det ju klart att vi får ett sämre självförtroende. Vi blir ju hela tiden påminda om att vi inte är rätt, att vi alltid är lite sämre. Öppnar man lönekuvertet och har fått tusentals kronor mindre än sin man, går man i högstadiekorridoren och får stå ut med att bli kladdad på, och om man är den som får ta hand om disken, barnen och städningen, så är det förstås svårt att känna sig som herren på täppan. Och vill man göra någonting åt de här strukturerna, de som skapar klumpen i magen, och känslan av att vara mindre värd, av att vara någonting annat, ja då kan man inte hålla på och blaja om en självförtroenderörelse, utan då krävs det politiska lösningar. Som exempelvis feministiskt självförsvar i skolan, individualiserad föräldraförsäkring, arbetsgivare som betalar rimliga löner, och rätt till heltid för att nämna några saker, som högern förstås är emot. Men de har ju sitt lull lull, självförtroenderörelsen, den gemensamma värdegrunden och en kristdemokratisk socialminister. Detta försöker man möjligen väga upp, med Anders ”hästsvansen” Borg, som själv har erfarenheter om hur det är för en kvinna som skurar skit, och lever i källaren.
Pratet om privatiseringar som lösningen på rean på kvinnors löner är bara tröttsamt och dumt.
Här nedan följer ett litet tankeexperiment som man enkelt kan göra hemma.
- Varför skulle det vara bra för kvinnliga vårdbiträden ifall en del av det som kunde gått till löner istället går till manliga aktieägare?
- Varför fick jag uselt betalt som butiksanställd, sist jag kollade var inte ICA statligt?
- När man jämför redan idag privatiserad vård med offentligt ägd vård i samma kommun är inte lönen bättre inom de privata.
Men, men… Efter självförtroendeinjektionen som förväntas regna över oss under nästa solförmörkelse, kommer allt detta att ändras. Anders Borg kommer att klippa sig och skaffa ett jobb, Göran Hägglund is going queer.. och alla kvinnor, hög som låg, kommer under löneförhandlingen nå stor framgång, slänga förföriskt lättsamt med håret åt arbetsgivaren och tänka ”Because I´m worth it”.