Det är svårt som vänstermänniska att förhålla sig till debatten om Forum För Levande Historia, d.v.s. den statliga myndighet som ska producera kunskap och stimulera debatt om historiska skeenden. Först ut var förintelsen, på tur står kommunismen. Jag tycker det är svårt att delta i debatten, på grund av risken att kritik riktad mot själva företeelsen – statlig historieskrivning – ska tolkas som motstånd mot eller rädsla för att kommunismens historia ska diskuteras. Jag hoppas därför att detta kommer tas på allvar: jag är inte rädd för debatt om kommunismens historia, jag tycker att det är ett viktigt område att belysa. Däremot är jag lite rädd för fenomenet Forum För Levande Historia. Det är unikt i en demokrati med statligt styrd kunskapsproduktion – att en myndighet på uppdrag av regeringen ska ta fram en Sanning som faller denna regering i smaken. Fler som bekymras över detta, är de som står bakom detta intressanta upprop, Historieuppropet. Det har undertecknats av forskare från hela landet, som bl.a. har skrivit under på följande:
Som professionella forskare med historien som arbetsfält känner vi en växande oro över att historieämnet görs till slagfält för ideologiska regeringskampanjer och att den öppenhet, kritiska hållning och tolerans som Forum för Levande Historia var avsett att stimulera hotas.
(…)
”Genom att belysa de mörkaste delarna av mänsklighetens historia vill vi påverka framtiden”, skriver Forum för Levande Historia på sin hemsida. Men varför tillkommer makten att peka ut vilka som är ”de mörkaste delarna” den för tillfället sittande regeringen? De betydande skillnaderna mellan olika historiska perspektiv på till exempel den kommunistiska erfarenheten visar riskerna med statliga historiekampanjer i blixtbelysning. Ska nästa regering satsa Levande Historias 43 årliga miljoner på upplysningskampanjer om massmorden som följde i koloniseringens spår under borgerliga regimer? Eller på historiskt ansvar för världssvält och ojämlikhet? Ska varje gymnasiekull få en historieundervisning som präglas av den för tillfället sittande regeringen? Risken för ett politiskt opportunt urval ligger i öppen dag.
Läs uppropet. Det de skriver tåls att tänkas på.