Den 19 januari kommer socialdemokratiska parlamentariker att mötas för att diskutera framtida strategier i bemötandet av Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna innehar parlamentariska uppdrag i 140 kommuner och ett antal landsting. Situationen är allvarlig, inte för att rasister skapar politik i de parlamentariska församlingarna, för så är inte fallet. Inkompetensen och de reaktionära inslagen skrämmer iväg den mest mörkblåe moderaten (även om borgarna i vissa kommuner söderut också har öppnat armarna för rasisterna). Nej, situationen är allvarlig eftersom parlamentariska uppdrag också innebär pengar i form av stöd från stat, kommun och landsting, pengar som kommer att omsättas i Sveridedemokraternas kampanjer inför EU-parlamentsvalet 2009 och riksdagsvalet 2010. Med andra ord står den svenska arbetarrörelsen inför en av sina största utmaningar sedan andra världskriget. Fascister är på frammarsch men brunskjortor har byts ut mot kostymer. Hakkorset är gett plats åt en blåsippa.
Hur ska då rasisterna bemötas? Ung Vänster och Vänsterpartiet har under många år haft en konsekvent strategi. Vi vägrar ge utrymme till nazister och fascister, ett utrymme som de aldrig hade fått annars. Dock har vi har under senare år sett att de borgerliga partierna men också Socialdemokraterna har börjat ställa upp på TV-sända debatter med företrädare för Sverigedemokraterna. Sist ut var ungtupparna Fredrik Malm och Fredrick Federley som slängde käft med Jimmy Åkesson angående Sverigedemokraternas katastrofala parlamentariska (icke)prestationer. Oroande är också att partier som Folkpartiet också har lärt sig en hel del från Sverigedemokraterna. Ta förslaget om språktest till exempel. Det är uppenbart att den strategin är dömd att misslyckas.
Många reagerar och menar att med huvudet på skaft och lite inläsning ska det nog gå att vinna debatter med rasister också. Ett problem är att även den som har pluggat in alla siffror och all fakta och som tror sig vara invandrarnas räddare i nöden kommer att misslyckas. Sverigedemokraterna är nämligen inte intresserade av att debattera mot någon. De kommer till TV- eller radiostudion för att prata med tittaren/lyssnaren. Just av denna anledning handlar en debatt med Sverigedemokraterna om att ständigt förhålla sig till just Sverigedemokraterna. Det finns ingen utväg – det finns ingen vinnare förutom rasisterna.
Sverigedemokraternas förljugna världsbild måste istället bemötas ute på gator och torg. Därför vilar ansvaret på arbetarrörelsens axlar. Högern och dess företrädare är mer intresserade av mediatid, blommiga kavajer, galor och dans på ryska ambassaden än att bemöta rasister – på gator och torg, på arbetsplatser, i skolkorridoren, ja, bland vanligt folk. Facket har en viktig roll att spela och organisationer som hyresgästföreningen är viktiga i arbetet mot rasisterna propagandaspridningen. Till sist är en offensiv vänsterpolitik som stärker arbetarörelsen och minskar samhällsklyftor det enda vapnet mot den växande rasismen. Jag hoppas att socialdemokraterna kommer fram till samma slutsats.
Läs också rapporten Nolltolerans mot rasism.