Hotell- och Resturangfackets blockad av salladsbaren Wild n'Fresh har i media närmast framställts som något sniket och onödigt. Diskussionerna om den svenska modellen och fackföreningsrörelsens agerande inom den, får allt mer en karaktär av att det skulle röra sig om nästan olagliga maffiametoder. När facket, fullt legitim enligt den modell som är gällande, ordnar blockad mot ett företag som vägrar teckna kollektivavtal för sina anställda, beklagas det i svensk media och kommenteras med uppgivna suckar om deras vägran att ta hänsyn till företagets storlek, ägarens ålder, framtidsplaner etc.
Det är förstås fullständigt skandalöst att rapporteringen ser ut så, men inte särskilt förvånande då dagordningen knappast sätts av oss som är i behov av trygga anställningar. Vad som inte framhålls alls i debatten är det självklara i fackets agerande. I Sverige avtalsreglerar vi i första hand de anställdas villkor istället för att lagstifta kring det. När ett företag oavsett storlek vägrar upprätta kollektivavtal för sina anställda så ska facket vidta återgärder. Inget skumt i det, inget maffiaagerande, utan ett sunt efterlevande av de regler som är gällande på den svenska arbetsmarknaden.
Det som däremot är stolligt och nästintill maffiametoder är när Timbrohögerns egen lilla favoritelev Fredrik Federley, ordförande för Centerns ungdomsförbund, säger till Svenska Dagbladet, att han och PR-konsulten Dominika Peczynzki vill köpa salladsbaren för att ha något att "falla tillbaka på". Det är förstås helt uppenbart att det inte är för att Federley vill börja sälja sallad i Göteborg när han glidit färdigt med sina kompisar i Stureplanscentern som han anmäler sig som köpare för salladsbaren. Han menar också att man kan se hans PR-trick om att köpa Wild n'Fresh som en "frihetskamp" för de anställda.
Det är någonstans här det vänder sig i magen på en. Man mår illa. Syftet är, förutom att skaffa sig ännu flera kryss från backslicks i kommande valrörelse, att agera språkrör för dem som vill försvaga kollektivavtalen och fackföreningsrörelsens ställning – ingenting annat. Liberala ungdomsförbundet i Göteborg har tidigare i veckan gjort något på samma tema. En handfull medlemmar trakasserade hotell- och resturangfacket genom en aktion som gick ut på att, iförda västar, strutta runt och leka blockad mot facket. Det som håller på att utvecklas på arbetsmarknaden är av långt mycket större dignititet och oerhört mycket obehagligare än LUF:s struttande, och Federleys PR-trick.
Timbrohögern har siktat in sig på att misstänkliggöra och skadeskjuta facket i syfte att luckra upp och förändra den svenska modellen i grunden. Lagen om anställningsskydd urholkas, kollektivavtalens ställning försvagas och a-kassan sänks. Det handlar förstås inte om enstaka förslag eller enskilda stollar, det som pågår måste sättas in i ett större sammanhang. Och för oss som vill ha en annan utveckling än den som Timbrohögern spår, med en arbetsmarknad där enbart godtycke och vinstintresse får styra gäller det att ta fajten, välorganiserat och aggressivt.
Ida Gabrielsson, förbundsordförande Ung Vänster