Det borde inte längre kunna undgå någon att vår planet är på väg att förvandlas till en bastu utan utgångar. Den globala uppvärmningen är ett faktum. I första varvet drabbar den de fattigaste länderna hårdast med vattenbrist, torka, oväder, artdöd, ökenspridning och stigande havsnivåer. FN identifierar ett växande antal klimatflyktingar, idag hundratusentals, om några år miljontals människor som tvingas lämna sina hem därför att klimatförändringen gör det omöjligt att bo kvar.
Sveriges ansvar är stort som en internationell högkonsument av miljöutrymme och samtidigt är våra möjligheter att bryta utvecklingen och visa att det går att ställa om till ett ekologiskt uthålligt välfärdssamhälle stora. Men då krävs det en regering som vågar ta den tuffa kampen och vidta tillräckliga åtgärder. Vår nya regering består av partier som är notoriskt ointresserade av miljön.
Direkt efter valet lanserade högerregeringen omfattande nedskärningar på miljöpolitiken. De klimatinvesteringsprogram som utgör en kärna i arbetet för att motverka klimatförändringarna skrotas helt och inga nya satsningar har lanserats istället.
Regeringens intresse för klimatfrågan har begränsat sig till att slå fast att det ska vara "morötter istället för piskor". Vi noterar att regeringens inställning till piskor och morötter tycks lite ambivalent. När det gäller arbetsmarknaden skall piskorna vina över de arbetslösa, varför är regeringen så rädd för att ställa krav och göra det dyrare att överförbruka naturresurser?
Det finns en tydlig koppling mellan miljöpåverkan och inkomst: den rikaste tiondelen av Sveriges befolkning släpper ut tre gånger så mycket koldioxid per person som den fattigaste tiondelen. Höginkomsttagare är högförbrukare av energi och naturresurser. Alliansen vill slå vakt om denna orättvisa ordning – vi vill förändra den i grunden.
Morötterna då? De är ärligt talat rätt skrumpna. Den största morot som regeringen viftar med är ett skatteavdrag för miljöbilar. Samtidigt vill man bygga fler stora vägapparater runt storstäderna istället för att bygga ut kollektivtrafiken så att den kan bli ett verkligt fungerande alternativ – sammantaget en politik för mer påtvingad bilåkning.
Bland liberaler odlas en föreställning om att den ekonomiska tillväxten automatiskt löser miljöproblemen. Sanningen är att även om teknikutvecklingen reducerat en mängd utsläpp och Europas skogar och sjöar – dock ej den biologiska mångfalden – i viss utsträckning återhämtat sig under de senaste årtiondena, så har vår totala resursförbrukning och utsläppen av växthusgaser fortsatt att accelerera i takt med en stigande konsumtionsnivå; vilket drabbar länderna i syd i betydligt större utsträckning än det drabbar Sverige- vi exporterar våra miljöproblem. Samtidigt basunerar högern ut att en radikal miljöpolitik står i motsättning till en god ekonomisk utveckling. I verkligheten är det precis tvärtom, och genom stora offentliga satsningar på bland annat dom gröna näringarna kan många nya jobb skapas och sektorer utvecklas.
Istället för högerregeringens slapphänthet på miljöområdet behövs radikala lösninga. Hela transport- och byggsektorerna måste ställa om i riktning mot koldioxid-neutralitet, hållbara transportslag måste utvecklas, nollenergihus måste bli standard, oljeberoendet måste brytas. Sol, vind och bioenergi måste byggas ut samtidigt som kärnkraftsavvecklingen fortsätter. Kapitalets motstånd måste brytas och utmanas, överklassen måste tvingas byta livsstil.
Istället verkar det som om vi kommer få fyra förlorade år under en tid när en radikal omställning behövs mer än någonsin. Bollen ligger hos alliansens bastugäng.
Uttalandet antaget av Ung Västers förbundsstyrelse 061126
För mer information kontakta:
Ida Gabrielsson, ordförande Ung Vänster: 0738-241213