I förra veckan har FN:s säkerhetsråd efter påtryckningar från USA och Frankrike kommit överens om en resolution om upphörande av krigshandlingar i Libanon. Den kräver ett israeliskt tillbakadragande, upphörande av alla krigshandlingar och en förstärkning av den redan närvarande FN-styrkan med 15 000 libanesiska soldater och ytterligare 15 000 från en internationell styrka. Resolutionen kräver också ett förbud av vapentillförsel till området. Det är tydligt att man väljer att peka ut Syrien och Iran som påstås vara Hizbollahs finansiärer men det återstår att se om även USA tvingas avbryta sitt gigantiska militära stöd till Israel.
Efter att resolutionen antogs har intresset från media svalnat. Det som når oss är rapportering om det israelska uttåget från ockuperat libanesiskt område. När Israel bryter vapenvilan berörs det med svepande ordalag. Av den anledningen är det vänsterns ansvar att avslöja brotten begångna i Palestina och i Libanon och att se att till att dessa aldrig glöms bort. Det handlar inte enbart om att påvisa och fördöma bombräderna och morden utan om att ständigt återge och berätta om den vardag som de ockuperade folken lever i. Tusentals har dött i Israels angreppskrig mot Libanon – det är fruktansvärt. Ett helt folks liv har lagts i spillror och under decennier har palestiniers möjligheter att leva ett normalt liv omöjliggjorts. Det handlar inte bara om de civila som fick betala med sina liv när bomberna föll över Qana eller om de palestinska barnen som blev mördade under massaker på Gazaremsan. Tusentals har dött och hundratusentals har fördrivits från sina hem. Ett helt lands infrastruktur är raserat, flygplatser och broar har sprängts sönder och sjukhus har fått stänga. även om bomberna slutar falla över Libanon så har Israel med sin illgärning trampat sönder, omöjliggjort och krossat möjligheten till ett värdigt liv. Människors drömmar och önskningar är tillintetgjorda.
Flera har uttalat att båda parterna måste besinna sig. Som om att konflikten i Mellanöstern någonsin har varit mellan två jämbördiga parter. Det är Israel som sitter på makten, som har vapnen och militären, som ockuperar och som har lanserat ett fullfjädrat angreppskrig. Det är Israel som redan dömt av den internationella domstolen i Haag för byggandet av den illegala muren. Det är Israel som brutit mot FN-resolutionerna 446 och 465 genom att fortsätta utbreddningen av de illegala bosättningarna på ockuperat palestinsk mark. Redan en vecka efter att resolution 1701 rörande kriget mot Libanon trätt i kraft, har Israel återigen lanserat nya attacker mot Libanon. Israel är en redan dömd terrorstat som gång på gång bryter mot internationell lag utan att fördömas av världssamfundet. Sverige är inget undantag.
Kursändringen i den svenska utrikespolitiken har skett på område efter område utan någon egentlig debatt eller förankring hos vanligt folk. Utvecklingen är oacceptabel och måste stoppas. Det är dags att slå fast vårt eget ansvar. Dag efter dag, långt efter att valdagen den 17 september, kommer vänstern att kräva svar på frågan om varför den svenska utrikespolitiken som en gång stod upp för världens förtryckta folk nu förvandlats till en politik där Sverige passivt och tyst står vid sidan om och tittar på medan övergreppen fortsätter. Ingen av valrörelsens glassiga arrangemang, jippon och floskler kommer att kunna dölja den faktiska verkligheten, varken i Sverige eller i Palestina och i Libanon.
Det behövs en utrikespolitik som tar ställning för människor och människovärde. Ung Vänster kräver att allt militärt samarbete med Israel upphör. Fram till valdagen den 17 september kommer vi att på varje debatt och torgmöte utkräva svar från de borgerliga ungdomsförbunden om varför de ogenerat och oreserverat gett sitt stöd till Israel. Vi får se om de törs ta debatten om deras människofientliga linje.
För mer information, kontakta:
Ida Gabrielsson, ordförande Ung Vänster, tel 073-8241213
Thaher Pelaseyed, Ung Vänster förbundsstyrelse, tel 073-3794347