Jag vet inte hur många efterfester jag gått på i mina dagar. Ganska många i alla fall. Ibland har det varit massa folk, ibland färre. Ibland med tjejkompisar, ibland med grabbar. Ibland med såna jag känt väldigt länge, ibland med några jag precis träffat. Ibland har jag varit spik nykter. Andra gånger så berusad att jag knappt kunnat stå. Det kanske inte alltid varit så väldigt intelligent eller genomtänkt. Någon kanske skulle vilja hävda att jag någon gång haft dåligt omdöme. å andra sidan har jag ofta haft väldigt kul.
Men oavsett hur intelligent eller genomtänkt jag varit, oavsett mitt eventuellt dåliga omdöme, har ingen haft rätt att våldta mig.
I veckan har vi kunnat läsa om en 22-årig tjej som följde med tre män upp på ett hotellrum. Dagen efter är allt hon minns ett fragment på några sekunder där två män våldtar henne. Efter att hon varit på sjukhus valde hon att göra det som de flesta andra tjejer inte orkar, en polisanmälan. Och till skillnad från alla andra våldtäkter som sker varje dag i Sverige fick den här medial uppmärksamhet. Det visade sig nämligen att de tre männen som våldtagit henne var landslagsspelare i ishockey.
Reaktionerna från hockey-Sverige har därefter varit blandade. Vissa har upprörts över att de misskött sina jobb genom att festa. Många har visat sympati för de tre landslagsspelarnas fruar och flickvänner. Moraliska fördömanden har riktats mot att de ägnat sig åt gruppsex. Andra har varit mest upprörda över att killarna stängts av från fortsatt hockeyspelande och anklagat hockeyledningen för moralism.
Gemensamt för alla uttalanden är att den människa som för resten av livet kommer behöva leva med ett övergrepp blivit fullständigt bortglömd.
För egen del tycker jag det är rätt ointressant om hockeykillarna festat eller inte. Så länge de kan spela hockey och vinna matcherna får de festa hur de vill. Att de varit otrogna är naturligtvis taskigt mot fruar och flickvänner, men det är faktiskt inget resten av Sverige behöver bry sig om. Och även hockeyspelare får ägna sig åt gruppsex om de känner för det. För min del får folk hitta på vad de vill för att ha kul, så länge alla är glada och med på det.
Däremot får ingen, oavsett om de är hockeyspelare eller inte, ha sex med någon som är så väck att hon inte kan tala om vad hon vill. Man får inte behandla någon så som de tre hockeyspelarna behandlade den 22-åriga tjejen i ett hotellrum natten mellan den åttonde och den nionde februari.
Nu ska de tre spelarna stängas av från fortsatt spel. Det är naturligtvis ett bra beslut. Man skulle dock önska att motiveringen snarare varit att de betett sig som svin mot en tjej än att de misskött sina jobb genom att dricka sprit och ha gruppsex i ett hotellrum.
Ett helt gäng gubbar har nu ifrågasatt vad 22-åringen gjorde på hotellrummet. Gubbar, som aldrig någonsin skulle acceptera att någon inskränkte deras livsutrymme eller rätt att göra vad de vill, har plötsligt massa synpunkter på vad unga kvinnor får och inte får göra, om de inte vill bli utsatta för övergrepp.
Till er vill jag bara säga. Lägg ner. Det är faktiskt ointressant vad hon gjorde där. Antagligen har hon blivit drogad, men även om hon skulle ha gått dit frivilligt, även om hon någon gång under kvällen varit kåt, även om hon varit sugen på efterfest med tre roliga killar, har ändå ingen rätt att våldta henne.
Vill man inte, så vill man inte, och allt som händer därefter är att betrakta som en våldtäkt. Att det juridiskt än så länge kan kallas för något annat är en sak, upplevelsen av övergrepp är ändå densamma för den som blir utsatt.
Debatten som pågått de senaste dagarna har gjort det smärtsamt tydligt att det behövs fortsatt feministisk kamp i det här landet. För kvinnors rätt till våra kroppar. För rätten att säga ja eller nej när vi själva vill. För att vi ska bli trodda när vi berättar om övergrepp. Och för rätten att slippa bli ifrågasatta för att vi går på efterfest.