"Det verkar som om det finns ett klassamhälle trots allt," viskar Mauricio Rojas yrvaket till Lars Leijonborg. "men låt oss kalla det för något annat så att vi kan presentera det som en liberal upptäckt, säg utanförskap. Och låt oss också skylla det på dem som inte har några jobb."
"Bra!" utropar Lars Leijonborg, "Då kan vi presentera en nygammal lösning: de ska få det ännu jävligare!"
Kanske var det så cyniskt orden föll? Vi kan bara spekulera i hur diskussionerna gick på fp:s partihögkvarter när den uppmärksammade fp-rapporten om utanförskap skrevs. Möjligen var folkpartisterna mer välmenande:
"Det är synd och skam att alla dessa människor inte äger egna företag", muttrade kanske Lars Leijonborg. "Tänk vad det kan innebära för en människa att ha en egen kiosk att stå i 18 timmar om dygnet istället för att sitta hemma."
"Ja, men då har jag några förslag," sade Mauricio då, med ett leende brett nog att svälja hela Tensta, "Vi lägger ner AMS, vi sänker sysselsättningsmålet till 60%, vi inrättar tvångsåtgärder för att tvinga arbetslösa att ta jobb inom välfärds- och servicesektorn till löner strax över socialbidragsnivå och vi driver på omvandlingen från hyresrätter till bostadsrätter."
Det folkpartiet uppmärksammar i sin rapport är värt att ta på allvar. Utanförskap, eller om man så vill, det rasistiska klassamhället, är en vidrig realitet som måste bekämpas med alla medel. Den kampen kan inte tas genom folkpartiets förslag till åtgärder, det är förslag som istället permanentar klassamhället och fattigdomen.
Folkpartiet skriver i rapporten att utanförskapet beror på en "utanförskapets kultur" med "kollektiva förhållningssätt samt gemensamma referenspunkter och värderingar."
Nej, säger vi. Det rasistiska klassamhället består inte därför att arbetarklassen har "gemensamma referenspunkter och värderingar", det består därför att samhällets rika har ett intresse av att det ska bestå. Den rasistiska diskrimineringen på arbetsmarknaden skapar en permanent grupp av människor som är desperata nog att ta jobb till minimilöner, eller driva knappt lönsamma småföretag till priset av 10-18 timmars arbete om dygnet.
Det klassamhälle folkpartiet nu upptäckt är en fundamental beståndsdel i det samhälle man själva varit med om att bygga. Det var under regeringen Bildts tid som arbetslösheten bland utomnordiska invandrare exploderade, från 7-8 procent till cirka 28 procent. När lågkonjunkturen blåste över låg arbetslösheten kvar högre än tidigare, 2001 var den omkring 14 procent.
Det var den borgerliga regeringens åtstramningspolitik, som i kombination med nedskärningar och privatiseringar resulterade i den största arbetslösheten sedan 1930-talet.
Regeringens strategi för att bryta bostadssegregeringen, diskrimineringen och arbetslösheten är löjligt dålig. Lika löjligt dåligt blir det när folkpartiet föreslår mer borgerliga patentlösningar av just den typ som en gång permanentade arbetslösheten.
Ung Vänster fortsätter att bekämpa rasismen och klassamhället med kamp för välfärdspolitik, höjda löner, stärkta fack, skärpt diskrimineringslagstiftning, riktiga jobb, större offentlig sektor, högre skatter för överklassen, mer pengar till skolorna, bra bostäder åt alla och fördjupad, verklig demokrati.
Om folkpartiet är beredda att erkänna klassamhällets existens är ni välkomna att ansluta er i kampen för socialism och människovärde.
Inbetalningskort och studiecirkel bifogas.