Det går väldigt fort nu. Obehagligt fort.
Ena dagen pratas det om demokrati – den andra är det inte längre så noga. I ena debatten är yttrandefriheten en helig princip – i nästa är det inte längre tillåtet att ifrågasätta. Demokratin visar sig väldigt mycket bräckligare än man skulle önskat. Och de liberaler som en gång slogs för friheten befinner sig uppenbart väldigt långt bort från de ideal de en gång hyllade.
I söndags ”avslöjade” radioprogrammet Kaliber i P1 att organisationen Revolutionär Kommunistisk Ungdom får bidrag av statliga ungdomsstyrelsen. Poängen i programmet är att det är upprörande och oacceptabelt eftersom RKU tycker ”fel” saker. Bland annat är de emot kapitalismen. Sedan dess har krav rests på att deras bidrag ska dras in, och debatten har steg för steg blivit väldigt obehaglig.
Jag har aldrig varit så värst förtjust i RKU. Jag har inget till övers för deras syn på Nordkorea, deras okritiska inställning till Kuba eller märkliga organisationskultur. Jag skulle helst se att deras inflytande på den svenska vänstern blev så litet som möjligt.
Men de senaste dagarnas debatt handlar inte om det. Det handlar varken om Nordkorea, brigadresor eller ens RKU. Det handlar om något helt annat. Det handlar om det största hotet mot demokratin: att förbjuda tankar och meningsyttringar som strider mot makten. Om att ett steg i taget göra vissa saker omöjliga att tycka eller tänka.
Just därför måste alla som vill försvara demokratin idag också försvara RKU:s rätt att bedriva politiskt arbete. Det handlar om att försvara rätten att vara systemkritisk, att ifrågasätta – och i slutändan den enkla rätten att få hävda att man vill någonting annat.
Det är svårt att blunda för att utvecklingen obehagligt mycket påminner om en annan tid. En tid då kommunister och antifascister sattes i fångläger av Sveriges regering och vänsterns tidningar belades med transportförbud. Vi har naturligtvis en bra bit kvar, men riktningen är uppenbar.
Och frågan varje tänkande människa och demokrat måste ställa sig är vad som är nästa steg. Idag kräver man att RKU ska få sina bidrag indragna. Vad händer imorgon? Förbud av tidningar som skriver om hur liberala "demokratier" dagligen gör sig skyldiga till kränkningar av mänskliga rättigheter och inskränkningar i demokratin? Förbud mot vissa organisationers rätt att hyra lokaler och ha möten?
Det är absurt att tala om att RKU ska betala tillbaka vartenda öre av pengarna de fått av ungdomsstyrelsen därför att medlemmar i organisationen med egna pengar åkt till Nordkorea eller Kuba. Det är absurt därför att Liberala Ungdomsförbundet (LUF) i så fall inte heller skulle ha rätt till en enda krona då man mer än gärna åker till Israel och hyllar landet som en demokrati hotad av barbarer. Kritiken mot Israels raspolitik, mot Israels murbygge, mot Israels godtyckliga fängslanden och tortyr existerar inte. Likaså sluter man reservationslöst upp bakom USA:s krigspolitik där länder ödeläggs, ockuperas och befolkningar koloniseras.
Joseph McCarthy är död sedan länge. Men hos de svenska liberalerna och i det svenska etablissemanget har han sina trogna arvtagare. Idag diskuteras i sann McCarthyanda om huruvida bidrag till organisationer som RKU ska vara berättigade. Imorgon kan debatten handla om huruvida systemkritiska organisationer ens ska få existera. I övermorgon kanske någon ur din umgängeskrets blir åtalad därför hon bor granne med någon som eventuellt kallade sig socialist. Det är hög tid att försvara demokratin – innan det är för sent.
Tove Fraurud
Förbundsordförande Ung Vänster