I förra veckan inleddes Turkiets offensiv mot den kurdiskt styrda kantonen Afrin i Rojava. Offensiven gavs namnet Olivkvisten och benämns av Turkiets president, Recep Tayyip Erdoğan, som en ”fredsoffensiv mot terroristerna i YPG/YPJ”. Vad offensiven i själva verket innebär är att Turkiet med såväl bombningar som marktrupper utökar sitt krig mot den kurdiska befolkningen. Erdoğans förtryck mot kurder är ingen nyhet, men att våldet och repressionen under hans styre har intensifierats råder det inga tvivel om. Samtidigt kan vi se hur omvärlden gått från att både ekonomiskt och politiskt stötta kämparna i folkets försvarsenheter (YPG/YPJ) till att nu vara helt tysta om det våld Turkiet riktar mot kurderna i Rojava.
Syrienkonflikten har sedan dess början varit genomsyrad av imperialistiska intressen. Stater som USA och Ryssland har snarare blåst på konflikten än verkat för kurdernas rätt till självbestämmande och demokrati. För dem handlar det inte om människovärde eller fred, utan om att skaffa sig indirekt kontroll över regionen. I ett pressmeddelande pekar YPG ut Ryssland som de som gjort offensiven möjlig. Turkiets utrikesminister har exempelvis bekräftat att Turkiet och Ryssland förhandlat med varandra inför offensiven och Ryssland, som tidigare haft observatörer i Afrin, har nu dragit tillbaka dessa från området.
USA har tidigare både militärt och ekonomiskt stöttat hjältarna i YPG/YPJ, men sedan Turkiets nya attacker har detta tystnat. USA har som världsmakt och NATO-medlem uppenbarligen möjlighet att fortsatt stödja YPG/YPJ – men väljer att se åt ett annat håll när Turkiet bryter mot internationell rätt.
Daesh hade idag kunnat vara en stormakt i regionen. Istället har de i princip utplånats eftersom framförallt kvinnor och män i YPG/YPJ besegrat dem gång på gång. Under de senaste åren har det i den offentliga debatten pratats mycket om vikten av att ”vi” ska bekämpa terroristerna i Daesh. När YPG/YPJ nu lyckats med denna kamp är det istället de som beskrivs som terrorister.
Folkets försvarsenheter i Syrien kämpar för ett demokratiskt och sekulärt självstyre. Deras uttryckliga mål är ett jämställt och jämlikt samhälle fritt från religiöst, etniskt och könsbaserat förtryck. Det är oacceptabelt att likställa dessa hjältar med Daeshs omänsklighet och brutalitet.
Förtrycket från den turkiska fasciststaten har inneburit massarresteringar av demokrater, frihetskämpar, journalister, lärare och civila i det egna landet samt ett systematiskt och grovt våld gentemot den kurdiska befolkningen. I och med operation Olivkvist expanderar detta förtryck även till Afrin. Men diktatur och folkmord kommer alltid att möta motstånd. I Sverige har detta motstånd synts på gator och torg i massiva demonstationer. Detta motstånd behöver växa. Ung Vänster uppmanar till bojkott av terrorstaten Turkiet, deltagande i solidaritetsrörelsen för Rojava samt diplomatiska påtryckningar mot Turkiet i alla internationella forum. Sveriges regering måste sluta mumla i skägget och tydligt fördöma Turkiets gärningar. Fegheten i regeringens agerande är en skam för Sverige.
Ung Vänster ger sitt ovillkorliga stöd till hjältarna i YPG/YPJ. När omvärlden ser åt andra hållet fortsätter vårt solidaritetsarbete och vi vet att kampen för demokrati och rättvisa kommer segra. Ingen trodde att Daesh skulle besegras av en kurdisk milis, men Kobanê blev slutet för dem. På samma sätt kommer Afrin bli slutet för Erdoğan.