Dag två på Almedalen är avklarad. Under förmiddagen lyssnade jag på en paneldiskussion om fred, säkerhet och svenska militära insatser internationellt. ÖB Håkan Syrén var en av paneldeltagarna, tillsammans med Wanja Lundby-Wedin och Dag Klackenberg (Svensk Handels VD). Tidigare under dagen hade Syrén varit ute i medierna och försvarat FRA-lagen. Den är en förutsättning för att vi ska kunna ha soldater i Afghanistan, menar han. Ungdomsförbunden fick möjlighet att ställa frågor till panelen, och jag försökte fråga kring vad som skapar fred och säkerhet – om inskränkningar av fri- och rättigheter och den personliga integriteten verkligen är lösningen. Syrén vidhöll, föga förvånande, sin inställning. Lite får man offra, tycks vara devisen för dagen.
Även Maud Olofsson berörde, och försvarade, FRA-lagen under sitt tal. “Värnandet av den personliga integriteten är en av Centerpartiets hjärtefrågor”, hävdade hon och fortsatte med att kräva skydd av den personliga integriteten i grundlagen. Hur tänker hon då, kan man undra. Hur skulle det gå ihop med FRA-lagen?
För övrigt pratade Maud om människors drivkrafter, och hade dagen till ära klurat ut några nya djurliknelser (minns valrörelsens ivriga bävrar). Nu var det delfinernas tur att rycka in för att uppvigla massorna.
Vi föds med tron på att allt går att förändra. Att allt är möjligt. Att vi kan bli delfinskötare eller astronauter. Om vi bara vill.
För tydlighetens skull: hon menar alltså inte att vi ska bli som delfiner, såsom vi skulle bli som ivriga bävrar för ett par år sedan. Men om hon skulle vilja utveckla temat, kanske de här entusiasterna kan komma med några tips.