Statsminister Fredrik har i en intervju med Tidningarnas Telegrambyrå rört upp en storm på internet och i medievärlden. Inte undra på.
TT: Hur länge ska man vänta innan man stimulerar ekonomin? Till tio procents arbetslöshet? Det är nu en arbetslöshet som ni beskrev som massarbetslöshet 2006.
– Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet. Vi beskrev då (2006) ett vidare utanförskap som handlade om att en stor del av de som var i arbetsför ålder, men som inte jobbade, inte beskrevs som arbetslösa. Och utanförskapet har minskat, säger Reinfeldt.
Hm, låt oss för skojs skull applicera resonemanget på andra sammanhang.
1. Bland fullt friska finns inga problem med sjukdomar, alltså har vi en hälsosam befolkning.
2. Få barn 2-4 år är oroliga för sitt pensionssparande, alltså är svenskar nöjda med sin pension.
3. Det är få gymnasiestudenter som jobbar heltid, alltså vill unga hellre ha timanställningar.
Men skämt å sido, det finns betydligt större problem med statsministerns resonemang. Det är alltså bara vissa grupper som ska ingå när vi kollar på arbetslösheten. Inte nog med att det förvanskar mätningarna, det lägger ansvaret hos den grupp som är allra mest utsatt. Vi kan se en otäck utveckling där gruppen ”invandrare” själva blir ansvariga för de problem man råkar ut för. Ett av de mer tydliga och smaklösa exemplen var när Lasermannen II härjade i Malmö och regeringen skickade dit integrationsministern för att prata med folk.
Att etnifiera arbetslöshetsdebatten är ett stort och farligt steg i helt fel riktning. Måhända att det inte var Freddes intention, men konsekvensen blir att underblåsa rasistiska och främlingsfientliga strömningar. Att ställa grupper mot varandra är rasismens byggstenar och Fredrik Reinfeldt har oavsiktligt eller inte underblåst en klassisk rasistisk retorik. Ett uttalande som i dagsläget är mer illavarslande än den groda han vid första anblick synes gjort.