Statsministern avslutade politikerveckan i Almedalen i lördags med veckans tråkigaste tal. Inga halmstrån att gripa efter, inga uppiggande inslag, oväntade tonlägen eller besked. Bättre än såhär blir det tyvärr inte. Vi tackar för årets Almedalen. Nästa år hoppas vi det blir något mer färgstarkt på PR-kollot på Gotland. På återseende.
För er som inte lyssnade på talet ska jag göra en kort resumé, så att ni inte behöver känna att ni har missat något:
Vi har en skitlång historia. Jag kommer till exempel ihåg när vi var en stormakt, det var en fantastisk tid. Karl den XII är en underskattad figur. Vi behöver bygga fler statyer av honom. Det är kaxigt att slå ihjäl polacker!
Under 1900-talet byggde arbetarrörelsen upp Sverige. Genom en expansiv ekonomisk politik, en solidarisk lönepolitik och höga skatter fick vi stora starka företag och en hög levnadsstandard. Varenda gång vi moderater fick makten körde vi landet i botten. Man kan säga att vänstern byggde upp Sverige medan vi raserade det. Och idag gör vi vårt bästa för att sälja ut välfärden, sänka facket och skita på hela socialförsäkringssystemet. Men det var ju roligt så länge det varade.
Det är fullständigt otänkbart att klimatmötet i Köpenhamn skulle komma fram till något progressivt. Därför tänker jag nu prata länge om varför det är så viktigt att inte driva någonting. Man vill ju inte göra sig märkvärdig. Att ha låga ambitioner är en dygd. Jag säger det för att ni inte ska bli förvånade när vi sen lägger oss på golvet och blir framsläpade i förhandlingarna. Det är så man får resultat ”för då skriker man inte högst”. I efterhand kommer vi skylla på andra, men det är en annan historia.
När det gäller arbetslösheten, lågkonjunkturen, barnfattigdomen och miljonlägenheternas upprustningsbehov har jag absolut ingenting att säga. Jag är ledsen om ni känner er kränkta av att jag använt alla pengarna till barnflickor och poolskötare hemma hos mig och mina von-grannar. Men jag är egentligen jättesnäll och min fru är jättesnygg.
Ett stort tack vill jag även skänka till alla obildade journalister som kommer kommentera det här talet i efterhand. Jag är glad att ni trots allt obegripligt, innehållslöst dravel fullständigt rensat från besked om arbetslösheten, investeringar och åtgärder mot lågkonjunkturen förtjust kommer kvittra om ”statsmannamässighet”. Ni är så fina, laav jaa. Xoxo