Nu slår Hotell- och restaurangfacket larm om att de nya reglerna för arbetskraftsinvandring missbrukas. Frågan är vem som egentligen är förvånad. Regelverket som trädde ikraft för två år sedan syftar explicit till att sänka lägstalönerna på arbetsmarknaden. Det handlar, precis som befarat, inte i någon högre utsträckning om att föra in nödvändig kompetens utan istället om att importera arbetskraft med låga löneanspråk och ett osunt beroende av arbetsgivaren för sin överlevnad i landet.
Förändringarna i regelverket innebar att den myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen i samråd med arbetsmarknadens parter upphörde. Istället är det arbetsgivaren ensidigt som avgör behovet av arbetskraft från utlandet. Ingen annan får kopplas in. Det tidigare systemet hade just för avsikt att låta de fackliga organisationerna delta i bedömningen av arbetskraftsbristen och styra undan arbetsgivare som lät importera arbetskraft för att försämra villkoren. När fackets inflytande slopades försvann också kontrollen av lönenivåer och arbetsförhållanden till skydd för den enskilde arbetstagaren.
När migrationsminister Tobias Billström i en intervju i SVT lastar företagens missbruk av reglerna på facket vet han mycket väl att hela poängen med hans egen regelförändring varit att hålla de fackliga organisationerna så långt borta som möjligt från anställningsprocessen. Han är dessutom väl medveten om att protester på arbetsplatsen eller kontakt med facket från den enskildes sida kan resultera i avsked och utvisning. Uppehållstillståndets förlängning är helt knutet till anställningsavtalet vilket gör den anställde totalt beroende av sin arbetsgivare.
Garantier vad gäller avtalsenliga löner och villkor saknas helt. Många har inte ens sin anställning klar innan resan vilket öppnar upp för orimliga konkurrenssituationer väl inne i landet. Det dyker upp arbetsgivare som vill ha pengar i utbyte mot en anställning eller tvingar desperata människor till orimliga arbetsvillkor för att inte behöva återvända med omedelbar verkan. Det är inte konstigt att många luras till Sverige på falska premisser.
Ett stort antal kommer över huvudtaget inte hit för en anställning utan är i själva verket flyktingar som har fått avslag på sina ansökningar hos Migrationsverket. Sverige är ett av de länder som mest konsekvent struntar i Europadomstolens riktlinjer kring utvisningar av irakier och EU-kommissionens rekommendationer om avvisningar till obefintliga asylsystem i Grekland. Rätten till asyl har urholkats dramatiskt den senaste tjugoårsperioden. Istället för att tala om rätten till asyl fungerar den här gruppen som verktyg i händerna på en regering som gör allt för att sätta press på kollektivavtalen.
Istället för att ge människor asyl får de ”byta spår” till arbetskraftskön för att hålla sig kvar i landet. Systemet är enormt påfrestande för personer som annars förväntas skickas tillbaka till tortyr och förföljelse. Man kan befara att den asylsökande kan gå med på i princip vilka villkor som helst. Företagen kan naturligtvis utnyttja situationen, agerar asylprövning i utbyte mot billig/gratis arbetskraft. Det är verkligen en uppvisning i tragisk människosyn från borgerlighetens sida.
Ska vi ha två likvärdiga parter på arbetsmarknaden måste människor som arbetar kunna känna sig trygga med att kontakta sin fackliga organisation och ha en regelriktig anställning klar när de reser från sina hemländer. Hela regeringens modell för arbetskraftsinvandring bryter med den traditionen. Den här typen av gästarbetarsystem är den nya tidens slaveri. Dom pockar på de lägsta lönenivåerna för att riva ner dem till ännu lägre nivåer. Regeringen driver febrilt på för en ny privat tjänstesektor där timmarna är långa, lönerna låga och arbetsvillkoren usla. Istället för att ge permanenta uppehållstillstånd till de papperslösa som finns i Sverige låter man desperat och förtvivlad utländsk arbetskraft bereda väg för regeringens nya amerikaniserade arbetsmarknadsmodell. Det är bedrövlig politik.