Debatten börjar bra. Fredrik Reinfeldt försöker vinna poäng på en unken retorik kring invandring. Mona Sahlin är förstås bättre, men gör misstaget att delvis acceptera problemformuleringen.
Debatten borde handla om en politik för full sysselsättning och en generös asylpolitik, inte om lata ”bidragsberoende” invandrare, som ”vi” måste ställa krav på.
Arbetskraftsinvandring har inget med rätten till asyl att göra. I Reinfeldts retorik blandas de två dock ständigt ihop. Människor som har rätt till asyl ska få det, oavkortat. Inte som i Reinfeldts Sverige, vara välkomna endast så länge de har en egen försörjning. Uppenbart är att statsministern vill ha en grupp människor som är desperata och accepterar vilka villkor som helst på arbetsmarknaden. På så vis blir man en praktisk murbräcka för att försämra löner och trygghet för alla.
Jag har kommenterat den obehagliga utvecklingen inom den här debatten tidigare. Läs gärna.