Tidningen Flamman har frågan Ali Esbati, Shora Esmailian och undertecknad om det rådande läget i Iran. Intervjun kan läsas här. Nedan ett kortare utdrag,
Vem som är den gröna rörelsens ledare är inte helt lätt att utröna. Rörelsen är till stor del spontan och har ingen bas i traditionella vänsteroppositionella eller andra oppositionsgrupper som rojalister eller islamiska Folkets Mujahedin.
– Den gröna rörelsen har gjort det till en poäng att inte flirta med eller referera till någon annan politisk rörelse, särskilt inte de som finns i exil, säger Thaher Pelaseyed, andre vice ordförande i Ung Vänster som bloggat mycket om utvecklingen i Iran den senaste tiden.
– Det enda undantaget är Mossadeq-tiden som försiktigt har lyfts fram som föredöme och en liknande kamp för att återupprätta demokratin.
Dr Mohammad Mossadeq ledde 1951-53 en regering där hans Nationella front bland annat nationaliserade oljan och tog strid mot shahen för ökad demokrati. Efter direkt inblandning av CIA avsattes han i en kupp och sattes i husarrest resten av sitt liv.
– Men presidentkandidaterna Mehdi Karoubi och Mir-Hussein Mousavi är politiskt epicentrum för den gröna rörelsen. Den är farlig för regimen. Från att ha varit rörelse för ett omval har den överlevt mer än sex månader och blivit en rörelse för förändring.
Läs mer här.
I övrigt kan jag tipsa om Youtube-kanalen The Week In Green with Hamid Dabashi (också på Facebook), där Hamid Dabashi intervjuar sakkunniga om skeendena i Iran. Missa inte!