Krisens Grekland är återigen i blickfånget sedan landets parlament röstat igenom ytterligare ett sparpaket. Ett sparpaket som kommer leda till gigantiska nedskärningar, privatiseringar och massarbetslöshet. Trots massiva protester från det grekiska folket och en landsomfattande generalstrejk får grekerna nu betala priset för att rädda storbanker i Frankrike och Tyskland.
Utvecklingen följer den överordnade principen i finanskrisens efterspel om att vinsterna ska fortsätta vara privata men förlusterna betalas med skattepengar. Istället borde de banker som i jakten på kortsiktig profit spekulerat i statspapper såklart också stå för notan när ekonomin kollapsar. Till skillnad från de grekiska torgen går det nu en lättnadens suck genom maktens korridorer i Bryssel. Förutom att rädda bankerna så är man där mest intresserad av att rädda Euron – inte den grekiska befolkningen, som drabbas av arbetslöshet och fattigdom.
EMU är en nyckelfaktor till varför krisen fått så stora konsekvenser i Grekland. Euron orsakade inte den kapitalistiska krisen men avsaknaden av en nationell penningpolitik har gjort att möjligheten till att dämpa dess följder avsevärt har försvårats. Istället tvingas det grekiska folket anpassa sig för att rädda ekonomin.
Istället för att bemöta krisen med mer av den nyliberala politik som utlöste den så är lösningen snarare ett upplösande av valutaunionen, men det räcker inte. Det krävs en ny ekonomisk politik som sätter människan före marknaden.
Uttalande antaget vid Ung Vänsters förbundsstyrelsemöte 3 juli 2011.
För mer information:
Miro Anter, pressekreterare, 073-630 71 64 eller [email protected]