Först var det badtunna som gällde. Nu verkar alliansregeringen ha bestämt sig för att vi ska bada stålbad tillsammans. Det brukar ju vara det nyliberala argumentet för att staten inte ska gå in och rädda företag i kris, att ekonomiska stålbad behövs. Lätt att säga för dem som inte behöver känna av konsekvenserna av dylika bad. Felaktigt, ifall man inte vill förvärra och fördjupa en kris och om man inte har marknadsfundamentalistisk skräck för statligt ägande.
Maud Olofsson har hela dagen stått i nyhetssändningarna och hävdat att “skattebetalarna” inte vill att staten ska se till att SAAB inte konkar. Det är något av den fegaste argumentationen jag har hört. Hej Maud, en skattebetalare här: gör något åt krisen! Eller stå åtminstone för passiviteten.
Det är dags att något ska hända nu. Hur många arbeten ska gå förlorade innan regeringen sätter in åtgärder? En ny ekonomisk politik behövs. Ordentliga satsningar för att få ekonomin att ta fart. Anställ i offentlig sektor. Investera i bostadsbyggande. Dra igång en ordentlig utbildningssatsning. Gör något!
______________
Uppdatering: läs Aftonbladets ledare idag.