Lördagen den 7 maj talade förbundsordförande Hanna Cederin på Vänsterpartiets 41:a kongress i Örebro. Här nedan återfunnet i video och text.
—-
TALET
Jag ska hälsa till kongressen från oss socialister, feminister och aktivister i Ung Vänster. Tack för ordet, det är fint att vara här. Det är fint att samlas. Att samlas är en motståndshandling. Gemenskap är radikalt. Tillsammans, det är aktivism.
Vänsterrörelsen finns därför att vi hör ihop, för att var och en av oss vill och kan vara en liten del av något bra. I rörelsen blir vi mer än vad vi är var och en för sig.
Allt våra motståndare gör, det gör dom för att dölja att vi hör ihop. Dom vill splittra oss. Ställa oss mot varandra, dom påstår att det gäller din trygghet eller min trygghet eller ingen alls. Dom vill splittra oss därför att det är det enda som kan stoppa oss. Därför samlas vi i vänstern, som en motståndshandling och som en frihetsrörelse.
Vi har vuxit upp här, precis runt hörnet, i Aleppo, Alingsås, Mogadishu, Motala, Santiago, Teheran, Pristina. Alby, Töreboda, Östersund. I radhus, på flyktingförläggning, i villa eller hyresrätt. Vissa av oss tror på Gud, andra tror bestämt på ingenting alls, en del tror på Beyoncé, på Springsteen eller på Villa Lidköping. Ändå är det vi har gemensamt alltid större än det som skiljer oss åt. När vi samlas påminner vi varandra om det, vi påminner varandra om varandra. Och vi påminner dom andra om oss.
Vi berättar om vårt Sverige, vi går sida vid sida och vägrar blunda för varandra. Tillsammans gör vi motstånd mot ojämlikhet och orättvisor. Vi skapar rörelse för friheten att vara mänsklig, för att älska den man vill, tro på det man vill, för friheten att leva i trygghet oavsett bakgrund. Det är vår berättelse, och när vi berättar den tillsammans är det en motståndshandling.
—
En del tror att vänsterrörelsens kamp är ett välgörenhetsprojekt för dom allra svagaste. Något som handlar om att se ner på. Uppifrån. Dom tror att vi pratar om lidandet åt dom som inga röster har. Andra tror att det vi gör, det gör vi för att vi är offer. Svaga, maktlösa.
Det är inte därför vi kämpar. Det är ju vi som bär samhället, med våra händer, ryggar och axlar. Vi handlägger, välkomnar, sköter om. Sitter i kassor, bygger hus, kör spårvagn. Utan oss skulle Sverige stanna. Utan oss skulle ingen tända gatlyktorna. För det är det vi gör, åt oss och åt dom trots att dom inte bidrar. Så starka är vi. Det är ljust tack vare oss.
Att vi berättar om utsatthet beror på att intet mänskligt är oss främmande. Till skillnad från högern förnekar vi inte att också vi, också jag är sårbar. En dag kan det vara jag som tvingas fly från krig, en dag är det jag som blir utan jobb eller sjuk. Det gäller min lön, min lägenhet, min syster eller min mamma. En dag kommer jag behöva din hjälp. Så enkelt är det, ja, nästan odramatiskt. Till skillnad från högern är det inget vi skäms för, inget vi vill dölja.
På lika stort allvar som vi tar vår sårbarhet, tar vi vår styrka. Och vi är trötta på att bära eliten och deras orättvisa projekt. Därför vill vi inte bara bära samhället utan också förändra det, därför vill vi bygga Sverige tillsammans.
—
Vi får höra från högern att vårt val står mellan pest eller kolera. Mellan bostadsbrist eller höjda hyror. Mellan farliga båtfärder över Medelhavet eller flyktingläger under brinnande konflikt. Mellan ingen välfärd alls eller en välfärd som styrs av vinstintressen. Mellan arbetslöshet eller en osäker arbetsmarknad. Det är fel.
Dom säger att valet står mellan dig och mig. Ditt jobb eller mitt jobb, mitt uppehållstillstånd eller din välfärd. Det är fel. Dom ställer oss mot varandra men vi vänder blicken uppåt. För det finns ett gäng som tydligen aldrig måste välja bort tryggheten, vars livsvillkor aldrig står på spel när ekonomin krisar och som inte ens behöver bidra med skatt till det gemensamma.
Kom ihåg att framtiden aldrig betytt pest eller kolera. Tvärtom. Kom ihåg att varje gång vi sagt att vi vill ha en bättre framtid så har högern sagt att vi drömmer. Dom sa det om rösträtten, om första semesterveckan och femte semesterveckan. Om homoäktenskap, preventivmedel, hemspråksundervisning. Dom sa det om förskolan och om allmännyttan. Dom har haft fel och vi har vunnit. Vi kommer aldrig välja otryggheten, vi väljer varandra.
—
För kompis det går bra nu. Förra året ökade antalet svenska dollarmiljonärer mest i hela världen. Tillväxten ökar. Bankernas vinster ligger på rekordnivåer. Samtidigt lever var fjärde unge i Alby där jag bor i fattigdom, samtidigt går hundratusen kvinnor ner i arbetstid för att ta hand om mormor och morfar när omsorgen brister.
Hur kan samhällsproblemen vara så påtagliga när Sverige är rikare än någonsin? Svaren finns i klassamhället. Lösningen finns i omfördelning, i jämlikhet. Men från finansminister Andersson får vi höra om utgiftstak, inflationsmål och försiktighet. Hon säger att politiken ska vara förutsägbar. Men kära socialdemokrati, ojämlikhetens förutsägbarhet är tröttsam.
Konflikträdsla och ängslighet har aldrig varit modernt. Framtiden är att sätta jämlikhet före budgettak och gamla bestämmelser från åtstramningshetsens och finanskapitalets tid. Nu är det en ny tid och den tiden är vår. Omfördelning är en enkel ekvation om att ge och ta. Nästa steg in i en bättre framtid är att det är elitens tur att ge och vår tur att ta.
—
Det är ljust tack vare oss, och tillsammans kan det bli ännu ljusare.
Vi säger: vi bär upp vården och då ska vi ha bra löner och villkor. Inga visstider, delade turer och knappa lönekuvert. Om det är några löner som ska sänkas så är det VD:arnas. Ta deras löner och ge ungarna i förorten en rik barndom.
Vi säger: dom skattekronor vi jobbat ihop ska gå till välfärden, till oss, våra barn och mormödrar. Inte till riskkapital. Stoppa vinsterna och bygg ut servicen i glesbygden.
Vi säger: vi går till jobbet och vi betalar skatt till det gemensamma, då ska också eliten bidra. Låt dom inte smita. Chockhöj skatten, sätt dit dom korrupta superrika och lägg pengarna på att bygga hyresrätter.
Vi säger: vi bär samhället och då kan vi också förändra det.
—
Det är inte lidandet som driver oss, det är vår längtan till frihet och hur vi omsätter den i handling. Och för att vi ser styrkan i varandra. Därför kämpar vi. Därför ger vi inte upp när vi möts av motgångar. Därför kan inga murar, hav eller gränskontroller hindra oss från att fly till trygghet. Därför reser vi till andra länder och tigger för att försörja våra barn. Därför bor vi kvar i förorter och på landsbygden. Därför trotsar vi hoten, terrorn och fortsätter röra oss på gator och torg.
Vänsterns uppgift är att omvandla sökandet efter frihet till en gemensam rörelse. Vi i Ung Vänster ser fram emot att få fortsätta göra det tillsammans med Vänsterpartiet. Ta emot våra varmaste hälsningar till kongressen.
Minns att dom försöker splittra oss därför att det är det enda som kan stoppa oss, därför håller vi ihop. Gemenskap är radikalt. Tillsammans, det är aktivism. Att samlas är en motståndshandling.
Tack.