Invigningstal, Ung Vänsters riksting 2019
Henrik Malmrot, förbundsordförande
Katrineholm, 2019-04-19
Socialister, feminister, miljökämpar, kamrater
Vi lever i en upp och ned vänd värld. Sossar låter som moderater, polischefen låter som sossar, ja och KD låter som rasisten själv. MUF har precis gjort en stor upptäckt, deras ordförande har i en stor rapport kommit fram till att folk ärver sin sociala status från sina föräldrar. Benjamin har kommit på vad vi listade ut för 150 år sedan, Sverige är ett klassamhälle där ens bakgrund avgör ens livschanser. I över hundra år har vår organisation kämpat för en bättre värld mot förtryck och ojämlikheter. Det har varit vår kamp genom generationer och otaliga gånger har vårt förbund samlats för att diskutera politik. Det här är ett av dem tillfällena, ett av dem tillfällen, socialister och feminister tampas om politisk ideologi och strategiska avvägningar. Välkomna kamrater till rikstinget 2019 i Katrineholm.
Vi står inför en av mänsklighetens största utmaningar, global uppvärmning kommer att förändra hur vi lever, hur världen ser ut och ha dramatiska konsekvenser för samhället som vi känner det. De stora oljebolagen har vetat om global uppvärmning och dess konsekvenser i över 50 år men hållit det för sig själva för att fortsätta kunna tjäna pengar. Det var inget vi bestämde demokratiskt, global uppvärmning föranleddes inte av en debatt, global uppvärmning är inget vi gemensamt orsakat utan något vi nu bara får betala för. Det är därför vi endast kan fixa det här genom att byta system. Vi ser nu hur framförallt unga organiserar sig för att tvinga politiker att fixa klimatet. Skolstrejkerna visar potentialen i den här rörelsen och vi är en del av den. Vi är de som strejkar, de som stänger ned kolkraftverk och som demonstrerar för en bättre framtid, det är dags att byta system inte klimat.
Vi kommer nu under våren börja utbilda nya instruktörer i feministiskt självförsvar, fler som kan vara en del av Ung Vänsters bästa praktik. Självförsvaret är självorganisering, alltså gruppen tjejer som tar makten i egna händer och organiserar sig för att flytta fram sin position i samhället genom att ge varandra trygghet och självförtroende. När vi pratar om att förändra i praktiken är självförsvaret alltid mitt bästa exempel. Vi gör medans andra snackar. Vi försöker nu göra en satsning för att organisera upp självförsvaret, se vilka instruktörer som finns och kanske färdigutbilda de som gått något av stegen. Allt detta för att självförsvaret som funnits i drygt 20 år ska finnas ända tills den dagen könsmaktsordningen är ett minne blott.
Vi kommer alla från olika bakgrunder och anledningar till att vi gick med i Ung Vänster, några har föräldrar som har varit aktiva, någon började läsa om feminism, någon hade en kass arbetsplats, andra har blivit utsatta för rasism, någon gick med efter en pride-demonstration, några har utbrända och utslitna föräldrar. Oavsett bakgrund oavsett anledning man gick med ska man vara välkommen i Ung Vänster. När vi går in i Ung Vänster så bär vi med oss våra bakgrunder och våra erfarenheter av världen och samhället. Vi bär med oss olika ställningar i maktordningar och det vi blivit upplärda att tänka och agera. Om vi uttrycker oss klumpigt, fel, stötande måste vi vara ödmjuka i att ta till oss kritik och vi ska också vara ödmjuka i att ta till oss alla i arbetarklassen. Vårt mål är ju att skola arbetarklassen, oss själva. Det här måste vara vår inställning om vi vill bygga en inkluderande rörelse som finns till för alla.
Jag tänkte prata om bokbordet, bokbordet som funktion för Ung Vänster. Många av er har varit på ett bokbord eller flera, vissa bokbord är kul och vissa är rätt pissiga. Bokbordet är ett sätt för oss att nå ut till elever och få berätta om vår verksamhet och våra åsikter. Men bokbordet fyller en ännu viktigare funktion för vår organisation enligt mig, den forcerar oss att träffa unga utanför vår organisation. Nu pratar jag inte om de jobbiga MUF-kidsen som ska prata om den hypotetiska (eller ibland inte) situationen när de tjänat miljarder och varför de inte ska behöva betala skatt. Utan jag pratar om alla de unga som är arga över saker men tycker politik är skit eller inte känner att politiker förbättrat något. De här människorna måste få prata med Ung Vänstrare. Det är därför vi står framför bordet, vi vill interagera, vi vill lyssna på deras problem, vi är intresserade av deras åsikt om vardagen för att vi vill hjälpa dem genom att erbjuda en organisation och verksamhet som kan förändra deras vardag. Det är lätt för oss att bli bekväma på vår lokal där vi har våra vänner och där vi kan snacka politik och planera aktioner. Det är så organisationer dör, när inga nya kommer in och det gänget som startade upp drar vidare. Jag har sett det hända så många gånger och det kan undvikas om vi ett, har en verksamhet som folk vill delta i och två om vi hela tiden organiserar nya i den verksamheten.
En majoritet av alla identifierar sig inte som socialister och feminister, vi måste övertyga de som inte är det idag om vi vill skapa en rörelse som kan förändra det här samhället i grunden. Jag tror det här är vår nästa stora utmaning, att utmana oss själva att gå runt i skolan och söka upp unga för att aktivt organisera dem i vår verksamhet. Vi är fler än på länge men hörrni jag är inte nöjd förrän alla unga i Sverige känner en ung vänstrare, vet var klubben håller hus och vet att om det finns några som engagerar sig i ungas vardag så är det socialisterna och feministerna i Ung Vänster.
Varför organiserar vi oss? För att det är kul? Jo ibland är det faktiskt ganska kul att vara Ung Vänstrare, som när moderater gör bort sig och man får skratta lite åt roliga memes. Men vi organiserar oss för att vi förstått att den här kampen inte bara handlar om saker i marginalen, utan om livet självt. Fredrik Reinfeldt gamla borgar ministern pratar ofta om hur vi behöver höja pensionsåldern till 75 för att enligt han kunna klara statsfinanserna. Vilka ska kunna arbeta till 75? Inte min mormor som är gammal sjuksyrra, inte min kompis mamma som är undersköterska, inte alla personer som arbetar med sina händer, inte de som stressar sönder eller får ryggproblem av allt sittande. På vems ryggar hade han tänkt bygga statsfinanserna, de som redan dör i förtid i det här klassamhället, de kvinnor som betalar priset för att rika män ska kunna skaffa sig nya pooler. Klass är en fråga om livsvillkor och hur mycket tid man får här i livet. Vissa i arbetarklassen skjuts till döds i våra förorter, andra dör på sina arbetsplatser, några tar livet av sig i depressioner. Vi kommer aldrig acceptera detta, det här är klassamhället sverige och vi kommer inte vila förrän vi sett hela skiten rämna.
Ibland i debatten kan det låta som att förtryck löser sig om den förtryckande sidan bara är lite mer snäll och förstår att de förtrycker. Vi vet att det inte är så, utan att det är genom organiseringen av de förtryckta som vi kan skaffa oss mer makt. För det är vad allt handlar om, vem som har makten över vem och ingen förtryckare har flyttat på sig frivilligt. Inte överklassen, inte män och inte icke-rasifierade. Jag har pratat om organisering, om hur vi ska utvecklas som organisation för att kunna organisera fler i kampen för ett annat samhälle. Nu är det er tur att här i plena få diskutera hur vi ska utvecklas för att bli bättre än vi är idag. Jag är övertygad om att de beslut vi tar här under helgen kommer föra oss framåt! Nu kör vi!
Härmed förklarar jag rikstinget 2019 i Katrineholm öppnat.