Idag, den 20 januari 2009, svors Barack Hussein Obama II, in som USA: s 44: e president. När USA gick till val hösten 2008 var det många som höll tummarna för Barack Obama. En naturlig reaktion. Inget kan vara värre än Bush-administrationens åtta år i Vita huset. Och nu när Obama har intagit Ovala rummet är förhoppningarna stora. USA måste lämna Irak. I världens rikaste land är befolkningen underförsäkrad. Fattigdomen är enorm. Det måste därför till en generell vårdförsäkring som omfattar alla dem som idag mister rätten till vård i samma sekund de blir av med jobbet.
Valet av Obama var inte bara ett tecken på det djupa missnöjet med republikanernas maktinnehav utan det yttersta beviset på att amerikaner vill ha något annat än sänkta skatter och världens största krigsbudget på bekostnad av offentliga försäkringssystem. Många talar därför om en amerikansk brytningspunkt – till och med en global brytningspunkt.
Spelsajter har tjänat stora pengar på spekulationer om Obamas nya administration. Vilka som ingår i den kommer att spela roll. Finanspolitik, utrikespolitik och försvarspolitik. Tre avgörande politiska områden som slår globalt. ”He’s got the whole world in his hands”, men kommer Obama att leva upp till förväntningarna?
Obama har gjort sig känd som en benhård kritiker av republikansk finanspolitik. I april 2005 förordade han Roosevelts välfärdsmodell, New Deal, framför Bush-administrationen privatiseringar av socialförsäkringssystemen. Hans tilltänkta finansminister, Timothy Geithner, är dock långt ifrån en välfärdsanhängare. Han har matats med nyliberala ekonomiska teorier sedan barnsben och formades tidigt av kretsen kring den fd säkerhetsrådgivaren och utrikesministern Henry Kissinger. Geithner är en inbiten IMF-veteran, djupt involverad i de strukturanpassningsprogram som påtvingades Sydostasien och Latinamerika under 1990-talets krisår.
Den 16 mars 2003, dagen då Bush gav Saddam Hussein 48 timmar att lämna Irak, talade Obama i Chicago inför den dittills största demonstrationen mot Irakkriget. Hans budskap var tydligt: ”Det är inte för sent att stoppa kriget”. För att komma till Vita huset lyckades Obama kanalisera det stora missnöjet mot Irakkriget men har Obama modet att bryta med det militärindustriella komplex som finns djupt rotat i det amerikanska politiska livet?
Robert Gates, nuvarande försvarsminister, kommer att få fortsätta. Han anses tillhöra den moderata falangen inom det republikanska partiet men har en meritlista som kvalificerar honom som en av Washingtons hökar. Tjugosex år inom CIA och fd Director of Central Intelligence, styrelseledamot i ett flertal storbolag, fd chef för Homeland Security samt fd ledamot i Iraq Study Group, gör inte Gates till någon fredsduva.
Utnämningen av Hillary Clinton, som 2002 röstade för kriget i Irak, till utrikesminister kan bli ytterligare ett hinder för Obama om han på allvar vill ändra riktningen i amerikansk utrikespolitik. Idag talar mycket för att de krigsveteraner som i protest mot Bush kampanjade för Obama kommer att bli besvikna. I bästa fall får de se sina lumparkompisar lämna Irak för det ockuperade Afghanistan och i värsta fall får de bevittna status quo. Och hur kommer Obama att agera i fallet Palestina? En rättvis fredsprocess som garanterar en självständig palestinsk stat måste till.
Om 20 januari 2009 blir en historisk dag återstår att se. Obama har hela världens ögon på sig. Det amerikanska folket kräver förändring och Obamas valrörelsen har ingjutit hopp i människor. Folk tror på förändring och om den uteblir är resultatet missnöje och i värsta fall uppgivenhet och likgiltighet inför potentialen i folklig organisering för förändring. Och det är den största faran som USA står inför.
Andra som bloggat: Det Progressiva USA, Jinge, Pierre Gilly
I medierna: Expressen, DN 1, DN 2, SvD 1, SvD 2, Sydsvenskan, Newsmill, SVT, Aftonbladet