Expressens ledarplats har länge varit ett forum för hets och misstänkliggöranden. Vem kan glömma kommentarer efter attackerna den 11 september 2001 eller det tragiska, brutala mordet på Fadime Sahindal. Eller den rasism som kanaliserades i samband med Muhammedkarikatyrerna. Eller Vilks rondellhund som uppehållit halva mediesverige och gett utrymme till populistiska, islamofobiska yttringar som på alla möjliga vis försökt försvara kränkningar mot många troende muslimer.
I torsdags var det återigen dags. En före detta förbundsstyrelseledamot för LUF och nuvarande skribent på Expressen, Sakine Madon, lanserade ett nytt, medvetet bankrupt begrepp. Under rubriken “Blunda inte för vänsterrasismen” gick hon till attack, mot bland andra mig personligen men betydligt allvarligare, mot det stora motstånd mot den borgerliga regeringens klasspolitik som i dagligt tal stavas “integrationspolitik”.
Madon menar att den är rasist som påstår att en integrationsminister med invandrarbakgrund också utgör en bra front för en regerings repressiva politik mot Sveriges invandrare. Och om kritiken kommer från vänster så måste följdaktligen motståndet stämplas som vänsterrasism. Även om hon förstås blandar bort korten, tar hon upp sitt eget fall och beklagar sig över att hon kallats “Expressen nya rekryt tillika blattealibi”. Hon har i och för sig rätt. Hon har beskrivits som “Expressen nya rekryt tillika blattealibi”. Beskrivningen är förstås hård och kan sticka i ögonen. Dock är det ingen hemlighet att hon och andra som Dilsa Demirbag Sten fyller en politisk funktion som en journalist med svensk bakgrund inte kan. Madon och Demirbag Sten kan, från ett populistiskt borgerligt perspektiv, attackera invandrare och samtidigt komma undan med det. Någon kanske tänker att de talar från egna erfarenheter och eventuella misstankar om underliggande rasism kan viftas bort. Vadå? De har ju själva invandrarbakgrund. Men deras funktion är just detta: att inta ett populistiskt, rasistiskt utrymme som de svenska redaktionskollegorna inte kan tillåtas fylla. Expressen vill förstås inte ha “rasister” på lönelistan.
Det som ändå är slående är fräckheten att från ledarplats i en av Sveriges största kvällstidningar inta offrets position, i synnerhet när lönekuvertet har avsändaren “AB Kvällstidnigen Expressen”, ett medieföretag som under lång tid tagit täten i hetsen mot invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet. “Bevakningen” av Muhammedkarikatyrerna och Lars Vilks konstnärliga magplask är tydliga exempel.
Under valröreslen 2006, framställdes Reinfeldt som varulv. Hysterin kände inga gränser. Förtal, nidbilder och socialdemokratisk smutskastningskampanj ropade tyckare. Någon yttrandefrihet existerade inte i det här landet under månaderna februari-mars 2006. Nu hösten 2007 är yttrandefriheten återigen gällande – mer än någonsin. Knappt ett år efter karikatyrerna på Reinfeldt, är också vår yttrandefrihet tydligen hotad. Inte av den borgerliga regeringens avlyssningslagar som kan komma att verkställas av FRA, utan av de troende muslimer som är förbannade på att deras profet förlöjligats för att de styrande populisterna ska kunna peka finger och ropa “Terrorister” och “Kriget mot terrorism” när protesterna väl kommit upp till ytan.
Bilden av profeten Muhammed som våldtäktsman, terrorist och nu senast rondellhund har aldrig handlat yttrandefriheten i Sverige. Teckningarna beskriver snarare den tid vi lever i. En tid när muslimer är i skottluggen. Oavsett om det handlar om angrepp mot feminismen, kollektivavtalen eller införandet av övervakningslagar, har högern skrämt upp Sverige med invandrarkortet. Feminismen viftas bort genom att beskriva våldet mot kvinnor som en importerad företeelse med ursprung i Kurdistan. Vi vet allihop att svenska män inte slår. Bidragsfusk, lathet och brottlighet är fenomen som följt med invandrarna till det nya landet. Och just därför är det dags för hårdare tag. Invandrartjejers kön måste undersökas och arabungar måste övervakas i skolan. 30 000 övervakningskameror har monterats för att registrera människors rörelser och liv. Inspelningen pågår hela tiden; sekund för sekund, dygnet runt, året om.
Det ovanstående är dock inte allt. Det underliggande syftet är kopplat till något ännu större. Mellanöstern brinner. Irak och Afghanistan ligger i ruiner. Miljontals har dödats. Pakistan kokar av protester mot den USA-stödda militärjuntan och i Iran har förtryckarregimens press på folket hårdnat i takt med nya hot utifrån. Att degradera folken i dessa länder till andra klassens människor tjänar förtryckarnas ekonomiska och militära intressen – idag. Motståndet mot utländska ockupanter och inhemska förtryckare likställs med terrorism och krossas brutalt. Men om vi låter ockupationernas och ledarsidornas avhumanisering stå oemotsagd finns snart inga människor kvar. De ockuperade har blivit befriade, från sin mänskliga väsen och övergått till en lägre stående ras som måste, enligt makthavarna och generalerna, återigen civiliseras.
Läs mer på Ung Vänsters kampanjhemsida Stoppa Rasismen!