Det finns en vardagsrädsla många kvinnor lever med. Ömsom hånad som obefogad, ömsom prisad som en slags kvinnlighetsmarkör. Den blir i vissa fall föremål för en manlig beskyddarmentalitets tillfredställelse. Men vi skyddar oss själva, tar omvägar och tar sällskap. Rör oss inte i mörker. Vi får uppmaningar från föräldrar och lärare (till skillnad från våra bröder). Vi ska skydda oss, skyla oss och ta ansvar. Kvinnor är världsmästare i att ta ansvar. Vi diskar, tvättar, går ner på deltid, är oroliga för vårt utseende och har ständig viktångest.
Vi förlitar oss på männen i våra liv, pojkvänner och fäder som förutsätts stå i begrepp att skydda oss från andra fulare män. Män som vi skyr och föraktar och som vi inte vill ha i våra liv. Hur skulle vi annars orka leva vidare om vi inte litade på de vi älskade mest? Samtidigt är det just dessa män som kan vara de som sårar oss allra mest, ber oss inte gå ut med vännerna, att inte äta för mycket eller vara ute för sent. De allra flesta fall av våldtäkt och misshandel sker inom dessa nära relationer.
Men då har vi trots allt vårt yttersta skyddsnät i rättsstaten, i domstolarna. Där skipas rättvisa. Men svenska domstolar är så nedsölade av stockkonservativa föreställningar om mannens rätt att rättssäkerheten i det här landet bör ifrågasättas. I Iran är en kvinnas vittnesmål värt hälften så mycket som en mans. Hur mycket är den värd i Sverige?
Metro skriver om ett fall som nyligen avgjordes i hovrätten:
” Den 32-årige mannen slog sin gravida fru i huvudet med två hyllplan i trä, så hårt att de gick sönder. Inför parets barn tryckte han sedan sitt knä mot kvinnans bröst och tog stryptag på henne. Men varken Malmö tingsrätt eller hovrätten anser att misshandeln var grov, skriver Metro.
Anledningen: Hyllplanen var inte av ett tillräckligt kraftigt material och kvinnan hade provocerat maken.”
Varför får våldtagna och slagna kvinnor alltid skulden för de brott de utsätts för? En misshandel är en misshandel. Men domstolens inställning är en annan. Det finns inga våldtäktsmän, inga män som slår, bara män som inte riktigt kan kontrollera sig – som vars fysiologiska natur leder dem till utåtagerande handlingar. Han blev provocerad, hade förlorat jobbet eller hon sänkte inte volymen. Kvinnan kan kontrollera situationen – det är hon som utlöst sprängladdningen.
Svenska domstolar är våldsamma mäns bästa försvarare. Mäns våld mot kvinnor är ett brott som ständigt sanktioneras av urgamla föreställningar om mäns äganderätt över sina flickvänners vänskapsrelationer, matvanor, klädsmak och kroppar. Upprinnelsen till händelserna i Malmö var att paret hade börjat diskutera varför kvinnan hade varit ute kvällen innan. Hovrättens ser övergreppet ur hans perspektiv, hittar bortförklaringar och förmildrande omständigheter. Kvinnan klarade sig, men för många misshandlade fruar och flickvänner får det till och med en dödlig utgång.
Och sedan undrar dem varför vi är rädda.
Feminister blir ibland beskyllda för att vara stridslystna, att gå för långt. I själva verket är det precis tvärtom. Vi berättar bara om vår egen verklighet, om våra väninnors och våra mödrars. Vi lägger bara fram statistiken. Hatet och våldet är det inte vi som står för.