Nu har återigen EU:s maktelit korkat upp champagneflaskorna och firat. Det har gått drygt 2 år efter de nesliga nederlagen försommaren 2005 när både Frankrike och Nederländerna med bred majoritet i folkomröstningar avvisade konsitutionsförslaget. Nu återkommer EU med näst intill samma förslag på konstitution, lite lätt maskerat bakom det nya namnet ”reformfördrag”.
I grunden är det samma konstitution som EU:s regeringschefer nu enats om som Frankrike och Nederländerna sa nej till 2005. Endast några få paragrafer har ändrats, och endast någon enstaka av dessa har någon större betydelse. Det ska fortfarande, på en mandatperiod om 2,5 år, utses en ständig ordförande för rådet – en president för EU. Det ska utses en utrikesminister, även om titeln fått stryka på foten till förmån för ”hög representant i utrikesfrågor”. Makten flyttas i lika hög grad som i det tidigare förslaget från de nationella demokratiska arenorna till slutna rum i Bryssel. Inom cirka 60 olika politiska frågor – exempelvis den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken – tas kravet på enighet bort och en kvalificerad majoritetsprincip införs. Krav på att medlemsstaterna ansluter sig till EMU skrivs in och Sverige saknar fortfarande helt undantag från kravet att delta i EMU fullt ut. Totalt sett innebär det ”reformfördrag” som Fredrik Reinfeldt och hans kollegor firade att EU:s status som federalstat med suverän beslutandemakt över allt fler viktiga frågor förstärks.
När vänstergruppen i EU-parlamentet lät göra en undersökning av hur befolkningarna i de fem största EU-länderna ställer sig till att hålla en folkomröstning om konstitutionen var resultatet otvetydigt. Opionsundersökningen visar att 70 procent av väljarna i Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Italien och Spanien vill ha en omröstning. Även i Sverige är stödet för en folkomröstning starkt. I en Sifo-mätning gjord i juli 2007 svarar hela 67 procent av de tillfrågade svenskarna att de vill folkomrösta i frågan och endast 29 procent är beredd att acceptera att riksdagen tar beslutet utan föregående folkomröstning. Trots det, och trots att grunden till det fördrag som nu läggs fram redan har avvisats i folkomröstningar i Frankrike och Nederländerna kommer de allra flesta regeringar göra allt för att slippa fråga folket om lov innan de lämnar över mer makt till EU. Risken är ju nämligen att folket säger nej. Istället väljer EU:s maktelit att fatta besluten över våra huvuden.
Riksdagsvalet 2006 handlade inte om huruvida Sverige i utrikespolitiken skulle representeras av en ”hög representant” inom EU-byråkratin. Valet handlade inte heller om huruvida väljarna ansåg att EU skulle få mer makt, på bekostnad av riksdag, landsting och kommuner. Tvärtom vägrade såväl högeralliansen som socialdemokraterna att ens diskutera frågan om konstitution efter frågan ansågs vara död. Nu när den återupplivats förvägras vi rätten att ta ställning till de förändringar av EU som görs. Samtidigt är förändringarna så stora och omfattande att de förändrar vårt styrelseskick i grunden. Därför är folkomröstning det enda rimliga alternativet. Allt annat är att lura in det svenska folket i ett fördrag de aldrig fått ta ställning till.
Ida Gabrielsson, förbundsordförande för Ung Vänster
[email protected], 0738-241213