Det är inte Lars Leijonborg som får betala priset för den valkampanj som folkpartiet nu bedriver – det är framför allt alla vi invandrare som bor i Sverige.
Folkpartiet är det etablerade svenska parti som gjort enskilt mest för att introducera rasistiska och främlingsfientliga partiers frågor i debatten. Först legitimerade folkpartiet såväl Danskt folkeparti som Sverigedemokraterna genom att ge deras företrädare oförtjänt uppmärksamhet – därefter har man helt enkelt tagit över delar av dessa partiers politik. Det är ingen slump att båda dessa partier idag jublar över folkpartiets nya linje.
Det finns ett ryskt ordspråk som säger: "Sover man med björnen, får man loppor". Nu kliar det uppenbarligen ordentligt i folkpartiet. Men det bekymrar inte ledande företrädare för partiet. Maktens grytor lockar – att vi nu fått en i många avseende absurd och obehaglig valrörelse, där rasistiska schablonbilder används i ohämmad högerpopulism, är i det sammanhanget inget problem för folkpartiet.
Det är inte särskilt konstigt. Det är ju inte Lars Leijonborg som drabbas av en rasistisk utveckling. Men vi är många som har anledning att oroa oss.
Vi minns ju hur det var sist det begav sig. När Ny demokrati gick till val på en främlingfientlig och insinuant dagordning ledde det till betydligt större problem än att de tog plats i riksdagen. De lyckades vrida hela samhällsklimatet i mer främlingsfientlig riktning. Deras grundlösa påståenden och misstänkliggöranden av invandrare och flyktingar kom att utgöra utgångspunkten för debatten i samhället. Det fick vi invandrare känna av i vår konkreta verklighet. Såväl våldsbrott som diskriminering blev större problem. Lasermannens framfart var den framhetsade kulmen på denna oroliga och förskräckliga tid.
Idag gör folkpartiet samma sak när de säger att man ska "ställa krav" på invandrare. Därmed säger man underförstått att invandrare skulle leva någon i något slags kravlös tillvaro med bidrag och privilegier. Verkligheten är ju den motsatta – ständig diskriminering, fruktlös jakt på arbete och utbredd fattigdom.
Vi känner också igen Ny demokratis retorik – nästan ordagrant – i de annonser som folkpartiet går ut med: "På några områden har det i Sverige varit tabu att öppet diskutera problem och säga som det är". Det är för det första helt fel och för det andra en exakt reproduktion av de rasistiska partiernas mytbildning.
Det är för övrigt symptomatiskt för folkpartiets syn på invandrare att man tar upp "hårdare tag" mot invandrare i samma andetag som skolan. I folkpartiets värld är invandrare omyndiga människor, andra klassens medborgare, som ska disciplineras. Redan folkpartiets skolpolitik är förlegad – som invandrarpolitik blir den direkt obehaglig.
Folkpartiets konkreta förslag om hur slagordet "arbete istället för bidrag" ska förverkligas talar också sitt tydliga språk. Man vill nå målet genom att erbjuda människor lön under kolletivavtal. Detta är ett klassiskt grepp för att undergräva arbetsrätten för alla arbetande. De som förlorar mest är de som har det svårast – många gånger just invandare. Och folkpartiets förslag om arbetskraftsimport, ett förslag som skapar ett skrämt och hunsat låglöneproletariat, skulle vara ett mycket effektivt sätt att cementera segregationen och öka rasismen i samhället.
Vänsterns väg är den motsatta. Vår politik baserar sig på att invandrare är fullvärdiga medborgare. Alla människor i det här landet ska ha samma rättigheter och skyldigheter. Det är den enda rimliga utgångspunkten för ett antirasistiskt parti. Vi i vänstern vill också att det ska ställas krav. Vi vill att alla människor – alltså även vi invandrare – ska kunna ställa krav på rimliga löner och goda villkor på arbetsplatsen. Därför vill vi stärka – inte avveckla – arbetsrätten. Vi vill att invandrare och infödda svenskar tillsammans ska kunna ställa krav på en social bostadspolitik som bryter segregationen. Därför vill vi bygga 40.000 nya lägenheter per år, varav minst 20.000 hyresrätter med hyror som vanlig folk har råd med.
Bara dessa åtgärder gör ohyggligt mycket mer för integrationen än andras tomma prat.
Folkpartiets politik ger däremot oss invandrare anledning att känna mycket stor oro för vad som händer när valruset lagt sig. Vi i vänstern tänker inte stå handfallna. Vi kommer redan nu att planera för att trappa upp arbetet mot rasism och främlingsfientlighet efter valet. Det är ju trots allt vi som får betala det största priset för folkpartiets ohämmade flört med rasistiska och högerpopulistiska krafter.
Ali Esbati
Ordförande, Ung Vänster