En tanke slog mig ungefär ett halvår efter den borgerliga valsegern: deras taktik är att dundra på med impopulära beslut som a-kasseförsämringarna – den upp och nervända omfördelningspolitiken – i ett par års tid, för att sedan framåt valet 2010 komma med lite godis åt väljarna. Allt enligt principen att det man hör sist är det man minns. Och banne mig om jag inte hade rätt. Nu går den dynamiska kvartetten Reinfeld, Olofsson, Björklund och Hägglund ut i DN och dinglar med en liten godispåse framför den DN-läsande väljarens näsa: “håll ut bara , så blir det gotter sen!”. Godiset kallar de reformutrymme, och deras “samlade bedömning är att det 2009 och 2010 föreligger ett utrymme för reformer”. Dock med en liten brasklapp – det är egentligen inte regeringen som har makten att fixa såna här reformer – först måste de fråga samhällsekonomin om lov. “Storleken på satsningarna”, skriver de, “avgörs av hur starka de offentliga finanserna är och det reformutrymme som samhällsekonomin medger”.
“Samhällsekonomin”.
Måste vara kusin med den allsmäktige “Marknaden”?
Det är konstigt va, hur det kan låta precis som att de här offentliga finanserna och den här himla ekonomin bara lever sitt eget liv. Precis som om det inte handlade om politiska beslut för att skapa utrymme för reformer, och tvärtom, som om det inte är regeringen som har ägnat de senaste 18 månaderna åt att just sabba de offentliga finanserna. De har gjort oss fattigare, genom att sälja ut våra tillgångar, och de har framförallt gjort de lite fattiga av oss ännu fattigare, genom att skyffla över resurser från oss till de som redan hade det fett, genom förmögenhets- och fastighetsskattesänkningarna, men också genom det så kallade jobbavdraget som för många åts upp av andra fördyrningar.
De fyra borgerliga ledarnas artikel andas lite förlägenhet. Försämringarna av arbetslöshetsförsäkringen och hetsjakten på sjuka skriver de har “upplevts som tuffa”. Tja, jo. Det kan man väl säga.
Men den ursäktande tonen väger lätt gentemot insikten att regeringen inte avser ändra sin politik. De vidhåller att det har lett till fler jobb att svälta ut arbetslösa och att neka sjuka tid att bli friska. De påstår sig ha motverkat utanförskap och vara på god väg att åstadkomma full sysselsättning. De pratar om ett “Sverige som håller ihop”. Det är förmätet, när vi ju med egna ögon kan se resultaten av regeringspolitiken: att medan arbetslösheten sjunker på grund av en rekordkonjunktur, lämnas vissa grupper utanför, med ännu sämre förutsättningar att någon gån få ett fast jobb med lön att leva på. Och medan de allra rikaste har kunnat poppa ännu en champagnekork i triumf över ytterligare skattelättnader, så står numera över 300 000 fler utan trygghet inför en lågkonjunktur. Att regeringen bemöter det med mer av den hittills förda politiken, känns inte betryggande. Inte alls. Det kommer inte lite valgodis 2010 att kunna ändra på.