Igår såg jag ett kort inslag på nyheterna om LO: s och Svenskt Näringslivs förhandlingar om ett nytt huvudavtal på arbetsmarknaden. Det är konstigt tyst om det, hur kan intresset vara så lågt? Det är ingen liten sak det här. Vad som kom fram igår var i alla fall att arbetsgivarparten vill begränsa konflikträtten (vilken skräll!). Det konkreta förslaget är att fack ska få ta till sympatiåtgärder gentemot ett annat förbund som tagit till stridsåtgärder först efter en eller två veckor. Jag undrar vad facken kan väntas få i gengäld för en sådan eftergift? Överlag är jag orolig för de här förhandlingarna. Fackföreningsrörelsen är tydligt tillbakapressad – Lavaldom och a-kasseförsämringar som lett till medlemsras är två exempel – , det politiska klimatet är tydligt högervridet. Minst sagt ogynnsamt utgångsläge. Motparten är taggad och ivrig att ytterligare rulla tillbaka fackliga segrar. I Kommunalarbetaren deklarerar Svenskt Näringslivs ordförande sina “moderna” visioner för arbetsmarknaden: inga fasta anställningar, inga kollektivavtal (ty en facklig part som kan stå upp för arbetstagarna “känns onaturlig”) och ytterligare privatisering av välfärden.
Det här känns inte bra.