Gårdagens utspel från stadsministern om den höjda pensionsåldern genererade (kanske inte helt oväntat) en hel del protester. Fyra av fem ger tummen ner till förslaget.
Reinfeldt säger att vi måste dra vårt strå till stacken, nu när befolkningen blir allt äldre. Annars kommer vi inte ha råd med sjukvård, skola och omsorg. Välfärden kostar helt enkelt.
Välfärden kostar och samtidigt har man sänkt skatten med över hundra miljarder, framför allt för de allra rikaste. Man slumpar ut den offentliga sektorn till högstbjudande och tillåter vinstuttag i välfärden. Så låssas man som om priserna på omsorg plötsligt stiger och låter oss ta smällen.
Det är lätt att snacka, uppenbarligen. Men idag är den genomsnittliga pensionsåldern i praktiken 63 år. Bland LO:s medlemmar är det inte ens en trejdjedel som tror sig orka jobba till 65-årsdagen. Bland Kommunals medlemmar som jobbar i kommuner och landsting är inte ens tio procent över 60 år. En del vill jobba längre, många kan det inte. För någon måste betala för sänkta skatter och höjd vinstutdelning till riskkapitalbolagen. Det blir de som jobbar i vården som får betala välfärden med förslitningsskador. Lärarna som får betala genom större klasser och färre kollegor. Förskolepersonal som får betala genom bullerskador och magsår.
Och nu ska vi dessutom jobba längre. Så att riskkapitalbolag och aktieklippare ska kunna fortsätta plocka ut vinst på vår gemensamma välfärd. Reinfeldt uppmanar oss att
”rita om vår mentala karta”. Själv kan han luta sig tillbaka och sluta jobba vid 50. Då kan han lugnt
plocka ut drygt 1,7 miljoner under det första året. Därefter följer pensionen på 68 000 kronor i månaden.
