Valet i Danmark är avgjord. Högern med Rasmussens Venstre i ledning sitter kvar vid regeringsmakten och Venstre kommer med allra största sannolikhet att fortsätta sin oheliga allians med det främlingsfientliga, rasistiska partiet Dansk folkeparti. Det är förstås ett stort bakslag för de som försökte vända den obehagliga utvecklingen i Danmark. Det visar sig nu att den politiska dagordningen sitter djupare rotad än vad vi tidigare anat. Vänstern förmådde inte att vända de reaktionära vindarna som fört Danmark närmare USA i supermaktens skövling av Irak, som inneburit en hård, brutal flyktingpolitik och som ökat hetsen mot invandrare, i synnerhet muslimer.
Socialdemokraternas invaliditet är förstås en avgörande faktor till högerns framgång. Partiets nonchalans inför människors vardagsproblem resulterade i att väljarna förkastade partiets mittenalternativ. Samtidigt kommer glädjande nyheter att Socialistisk folkeparti fördubblar sitt stöd – väljarna valde vänster som alternativet mot det borgerliga nyliberala styret. Enhedslistan håller sig också kvar i parlamentet.
Vad ska man då dra för slutsatser av valet i Danmark? För det första att vi har svåra tider framför oss. Vi ser att den svenska socialdemokratin i likhet med sin danska motsvarighet går borgerligheten till mötes. Skolfrågorna är ett tydligt exempel men också den “nya” synen på “företagade”. Hur dessa högerglidningar kommer att omforma det politiska maktförhållandet mellan vänster och höger är det svårt att sia om, men valet i Danmark är en indikation. Socialdemokratin gräver sin egen grav genom att anamma högerns agenda samtidigt som högern förlitar sig alltmer till främlingsfientliga partier för att säkra regeringsmakten. Det skapar frustration och ett samhälle i konflikt. Vårt ansvar som vänstern är att kanalisera missnöjet och saknaden efter ett parti som lagt symbolpolitiken åt sidan för att istället verka i människors konkreta vardag. Socialistisk folkeparti lyckades med just detta. Då gäller det att varken falla åt frasradikalism eller slätstruken folkhemskärlek utan att ta sig an utmaningen att bekämpa orättvisorna som bostadsbristen och arbetslösheten. Då gäller det att kämpa för en skola som suddar ut klassamhällets avtryck och på allvar lossa könsmaktsordningens grepp om samhället och hemmet.
Det är också intressant att läsa hur framstående borgerliga personligheter kommentarer det faktum att Venstre sitter i knät på rasister för tredje gången i rad. Utrikesminister Carl Bildt kommenterar valet med meningarna “Prestationen är imponerande” och “Borgerlig stabilitet i Danmark”. Undrar om vi kommer se en borgerlig stabilitet också i Sverige när moderaterna klänger sig fast på sverigedemokrater bara för att behålla makten?
Scenariot är tyvärr inte från en Fantasy-bok.
Läs också Esbatis kommentarer.