En av den borgerliga klasspolitikens mest profilerade varumärken, vid sidan om skattesänkningar för överklassen, vårdnadsbidrag och fackbashing, har visat vara ett grovt misslyckande. Pigavdraget, det som den borgerliga regeringen paketerat om till avdrag för hushållsnära tjänster, har lockat 1000 ansökningar. Avdraget som det nya arbetarpartiet ville göra till en del av den svenska folksjälen, har blivit en skänk från ovan till en lite klick som, vi får anta, har råd att betala någon för att torka upp deras skit.
Vem minns Konjunkturinstitutets/Alemgas utredning? 100 000 nya jobb skulle det bli. Absurt nog skulle dessa arbetstillfälen kompensera för minskningen av antalet arbetstillfällen inom industrin. Från att det löpande bandet till det bruna bandet i någon annans toaletthål.
Borgarna har lyft fram Finland som ett lyckat exempel. Det i sig är ett mysterium. Efter införande av pigavdraget tillkom 3000 nya arbetstilfällen – till en kostnad av 830 miljoner kronor. Rationellt – Nej. Klasspolitik – Ja!
Pigavdraget handlar förstås0 om överklassmän som inte vill torka upp skiten efter sig. Det handlar om män som, för att slippa sova på soffan natt efter natt, tar in arbetarkvinnor för skitgörat. Vi andra står förstås för notan. Läs följande från Ung Vänster. Uttalandet har några år på nacken men träffar så rätt,
[Men] trots fina ord om avlastning och ökade karriärmöjligheter för kvinnor innebär kravet i praktiken ingenting annat än att vanligt folk via skatten ska betala så att välbeställda hem kan hålla sig med pigor. De partier som vanligtvis hetsar mot höga skattenivåer och mot en gemensamt bekostad välfärd, ser plötsligt inga problem med skattesubventioner av det här slaget.
Så sant!