Den moderata partisekreteraren Per Schlingmann funderar kring EU och dess folkliga stöd i en artikel i Göteborgsposten. Där driver han tesen att ”väljarna” (är det inte oroväckande att vi numera är ”väljare” även när det inte är val?) inte vill ha mer EU-debatt, utan istället se lite action från unionens sida.
Två saker är slående med ”EU-debatten”. Det första är att den knappt existerar. Det andra är att det är de EU-positiva partierna som hindrar debatten, som vägrar ta i den. När Vänsterpartiet försökt diskutera EU-konstitutionen har man lagt locket på. Varken i riksdags- eller EU-parlamentsvaldebatter har frågan tydligen hört hemma. Har detta agerande från EU-förespråkarna då lett till att ”väljarna” inte velat ha debatt om saken? Nej, uppenbarligen inte. 67 procent av oss vill ha en folkomröstning om konstitutionen.
Så Schlingmann – nej, problemet är inte att EU påverkar oss för lite i vår vardag, eller att det är för mycket debatt. Problemet är att du och dina EU-positiva kollegor inte vill se något demokratiskt inflytande över unionen.
Det ”reformfördrag” som nu tagits fram, och som ska ersätta det gamla förslaget till konstitution innebär ett tydligt steg mot byggandet av en EU-stat. Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, gemensamt försvar. Gemensam president och utrikesminister. Gemensam åklagarmyndighet. Makt flyttas från medlemsstaterna till unionen, i och med att länders vetorätt avskaffas på många områden. EU-rätten ges företräde framför nationell rätt. Fortfarande slås en politisk inriktning fast, i och med skrivningar om inre marknaden, liberalisering av tjänster (=privatiseringar) och inflationsbekämpning. Inte mycket har förändrats sedan det förra förslaget alltså, och behovet av en folkomröstning kvarstår.
Innan EU-parlamentsvalet 2009 ska förslaget ratificeras av alla medlemsländer. Det innebär att om vi inte folkomröstar om saken, så kommer ingen offentlig debatt ha förts om fördraget, och ingen möjlighet för oss medborgare att säga vårt om saken kommer ha funnits. Mitt i en mandatperiod, utan debatt, tänker regeringen smyga igenom beslutet. Det är skamligt, men samtidigt karakteriserande för EU-frågorna.