Jag vaknade i morse till nyheten om att Sverigedemokraterna var tredje största parti i Aftonbladets/United Minds opinionsundersökning. Enskilda undersökningar ska man inte dra för stora växlar på. Det har jag fått lära mig. En opinionsundersökning utgör ingen trend. Men likväl kan den vara ett tecken i tiden. Och dagens undersökning borde bli en larmsignal. Som man frågar får man svar, brukar man säga. Hur samhällsdebatten förs påverkar människors syn på verkligheten.
Igår skrev Fredrik Pettersson en ledare i tidningen Folket. Den borde alla läsa, gör det också idag. Sverigedemokraterna skulle inte ges en millimeter, konstaterar han. Men trots unisona avståndstaganden, fortsätter Sverigedemokraterna att påverka debatten. Deras problembeskrivning förankras och deras världsbild bekräftas, skriver Pettersson.
Precis de tendenserna finns i debatten. Låt mig ge två exempel: Statsministern beskyllde invandrare för massarbetslösheten, för den hade ju i vart fall inget med ”etniska svenskar mitt i livet” att göra. I Agendas partiledardebatt vad det dags igen, där hänvisade Reinfeldt de sjunkande skolresultaten till ensamkommande flyktingbarn. Som man frågar får man svar.
Statsministern sår falska konfliktlinjer för att försöka dölja de verkliga. Massarbetslöshet och försämrade skolresultat har inget med invandring och integration att göra. De är ett resultat av högerpolitik som sätter skattesänkningar och vinstintressen framför jobb och välfärd. Orsakerna är desamma som till varför miljonerna rullar ned i direktörsfickorna och champagnen vaskas på Stureplans inneställen.
Om frågan ställs som i Agendas partiledardebatt, ”Hur mycket invandring tål Sverige?”, borde det inte förvåna någon om fler svarar ”mindre” när invandringen sägs ligga bakom samhällsproblem efter samhällsproblem. Som man frågar får man svar, som bekant.
När samhällsdebatten blir för likriktad och politiken reduceras till en tävling kring tomma begrepp – vem som är mest ansvarsfull och vem som har mest förtroende – öppnas spelplanen upp för andra förklaringsmodeller. De kan rasistiska krafter utnyttja för att flytta fram sina positioner. Därför måste den politiska debatten istället tillåtas handla om olikapolitiska alternativ som står mot varandra. Samhällsdebatten ska handla om ekonomisk politik, fördelning, jämlikhet och välfärd. Kort och gott, när konfliktlinjen går mellan höger och vinster blir rasisternas svar irrelevanta.
Som man frågar får man svar. Ge mig därför ett rakt svar på varför regeringen kommer undan med att snacka om arbetslinjen, när det faktiskt råder massarbetslöshet. Tala om för mig hur mycket ökade klasskillnader Sverige tål. Jag kräver besked om hur vi bygger ett samhälle som håller ihop, där det inte finns någon möjlighet att sparka nedåt. Vänstern måste se till att frågorna ställs annorlunda. Det är kanske vårt viktigaste bidrag till den antirasistiska kampen.