Den så kallade Jasminrevolutionen i Tunisien satte igång någonting stort. I land efter land går folk ut på gatorna och kräver demokrati. Idag planeras en miljondemonstration i Kairo. Diktatorn Mubarak hänger löst. Jag får rysningar när jag ser tv-bilderna och tänker på en man från det egyptiska kommunistpartiet som jag träffade för ett par år sedan. Han berättade om hur de arbetar i hemlighet för att försöka skapa en opposition till diktatorn Mubarak och hur de lever farligt, de som kämpar för demokrati och frihet i Egypten. Äntligen kan de och andra oppositionskrafter göra sina röster hörda.
Samtidigt ser jag på nyhetsbilder att den egyptiska militären rullar gatorna fram i amerikanska stridsvagnar. Västvärlden, inklusive Sverige, gör fina pengar på att exportera vapen till regimer som denna. Vänsterpartiets utrikespolitiska talesperson Hans Linde konstaterade härom dagen att “tyvärr vet vi att den egyptier som nu riskerar livet på gatorna i Kairo, Suez och Alexandria möter en regim som Sverige beväpnat”. Förutom Tunisien och Egypten, har också länder som Saudiarabien, Oman och Förenade Arabemiraten köpt svenska vapen så sent som 2009. Jag hoppas, naivt, att dessa vapen inte kommer att användas mot de miljoner människor som nu äntligen reser sig mot förtryck och diktatur. Och, lika naivt, hoppas jag att det här kan leda till att Sverige upphör att exportera vapen till diktaturer. Att kräva det, är det minsta vi kan göra för att visa vårt stöd till frihetsrörelserna.