Egentligen är det för sent att kommentera det här. Det har redan gjorts bra både här och här. Men jag står inte riktigt ut med tanken att inte skriva ett eget inlägg om något så vansinnigt. Möjligen är det någon slags självterapi, men läsningen är ju frivillig.
Alltså vad i hela helvete! Nej, det är knappast oväntat, sjunkande opinionssiffror och ett samhällsklimat som blir allt mer rasistiskt. Ja, de stod i valstugorna och sa ungefär samma sak i valet -02, Janne J avslöjade det, och det blev en skandal. Men vad fan! Detta är ju DN, det är förstås knappast en garant för att debattsidorna fylls av vettiga inlägg och djupa analyser, ofta tvärtom. Men att borgerligheten törs skina så ogenerat med uppenbart rasistiska tongångar säger något om det politiska läget. Det har gått snabbt från att vara ett skandalreportage, till att bli sofistikerat ministerprat. Det spelar ju ingen roll om kommunalråd blir påkomna med att säga att, invandare är lata, ingår i klaner som begår brott och spöar sina släktingar. Det är inget avslöjande längre, det är smått politiskt korrekt idag, ”vadå, minister Billström har ju också sagt det”. Ingen behöver längre klä ut sig och lura bland valstugorna, inget mera smygande och ursäktande, ingen i de egna leden tar avstånd och lyfter frågan om uteslutning. Istället blir det ett enhälligt ”halleluja moment” för borgerlighetens aktörer. Eller trumpen besvikelse inför att det inte presenteras några skarpa förslag.
Okej, jag ska inte vara snarstucken, det kanske är skillnad på språket hos rasisterna i stugorna och ministerns finprat (och allt var ju inte frid och fröjd då heller). Det är nog fortfarande rätt svårt att få publicera en artikel där man skriver det som sades i valstugorna ”invandrare är bra på att föda barn och utnyttja systemet” men smörjan som kommer ut nu är densamma, ”Det finns ingen rättighet för just invandrare att vara arbetslösa i någon speciell del av Sverige”. Skillnaden är ju att det ena uppfattades som smått skandalöst, medan detta uppfattas som en helt rimlig utgångspunkt i debatten.
Det är svårt att hinna med, det är svårt att se sin egen tid. Det funkar ju aldrig så att ”plötsligt händer det” utan det är en ständig glidning mot mörkare tider. Men nu får det vara nog, min naiva fråga är; tycker inte ni det också? Tycker inte ni det också ni liberaler? Känner ni inte att där går gränsen. Kan ni inte säga åt honom och andra i ert lag att nu slutar vi, nu säger vi förlåt och ångrar oss. Om ni är orolig för opinionen, kan ni inte istället för det här bestämma att ni badar i tunnor och pratar om en miljon arbetslösa. Det måste ju finnas något annat, Schlingman? Eller? Kalla vänstersidan ”kartell” och hitta på att vi unga älskar att jobba osäkert inom den nya tjänstesektorn. Gör något annat för att dölja er högerpolitik om den nu är så impopulär än att köra invandrarkortet och flörta med de främlingsfientliga. Snälla snäll-liberaler kom tillbaka och ta dem i örat, sjung we shall overcome, prata om couscous och mångkultur. Var hur mesiga ni vill, bara ni kan gå med på att någonstans går gränsen, så här får man faktiskt bara inte bete sig. Att vinna folket och regeringsmakten på rasistprat är livsfarligt, och kanske än viktigare; vad blir det för folk att regera tillslut?
Visst, jag ska snart sluta med mitt sorgearbete om det utdöende släktet, liberalerna inom borgerligheten. Överlevande ska förstås behandlas med största respekt, men vi måste snyta oss inom arbetarrörelsen och inse att det är det här läget som vi har. Vi står ganska ensamma, det är synd och sorgligt, men det är så det är. Det blir en gigantisk utmaning att vända den rasistiska samhällsutvecklingen. Men gör vi inte det är vi snart nere i träsket, så djupt att det blir omöjligt att ta sig upp.
Klass och könsklyftorna ska fördjupas och cementeras, till varje pris. Borgerligheten har ingen skam i koppen, de struntar tydligen i om rasismen sprider sig i skolkorridorerna och på arbetsmarknaden. För dem är det uppenbarligen viktigare att flytta fokus och skapa ”rätt stämning” för att kunna genomföra slakten av socialförsäkringssystemet eller för att få acceptans för de nya låglönejobben. Kosta vad det kosta vill.