Hem / Nyheter / Tal vid årsdagen av invasionen av Irak

Tal vid årsdagen av invasionen av Irak

16 mars, 2006

Mötesdeltagare, demonstranter!

Vi har samlats här idag, på treårsdagen av George Bushs invasion av Irak, för att visa vår absoluta avsky och för att kräva ett slut på den ockupation och det krig mot det Irakiska folket som förs av USA och dess allierade. Ett angreppskrig som startades utan legitima skäl.

Efter andra världskriget slog Nürenbergtribunalen fast följande: ”att inleda ett aggressionskrig… är inte bara ett internationellt brott; det är det yttersta brottet, som bara skiljer sig från andra krigsförbrytelser i det att det ingriper i sig självt hela deras samlade ondska”. Vi är här för att ta ställning för det som egentligen borde vara självklart. Vi tar inte ställning lite grand och ibland, utan vi gör det oavkortat och entydigt. Det Irakiska folkets rätt till motstånd måste vara själklart och ska inte kunna ifråga sättas.

Det som skulle vara ett snabbt och smärtfritt krig, med smarta bomber som bara skulle träffa Saddam Husein och hans vänner, har visats sig bli just den totala mänskliga tragedi som vi redan visste att det skulle bli. Människor har förlorat sina hem och sin värdighet och tusentals civila har mördats för ett enda syfte, att USA ska säkerställa världsherraväldet och garantera ekonomisk vinst.
Trots det är det knappast den historien som berättas i den svenska borgliga median. Att människor dör ursäktas, att tortyr används ifrågasätts knappast och att de mänskliga rättigheterna gång på gång sätts på undantag anses nödvändigt för införandet av demokrati. Lite spill får man väl räkna med när man bombar fram demokrati och befriar människor, eller som Tommy Frank, general i USA:s armé så tydligt uttryckte sig: We don´t do bodycounts, vi räknar inte kroppar.

Vi är många som vägrar ha en sådan syn på människovärde. Vi är många här för att protestera mot vidrigheterna. Men samtidigt kan det tyckas märkligt att vi inte är flera. När insikten om vad som faktiskt hänt och händer når än, är känslan av frustration och sorg överväldigande. Hur är det möjligt att genomföra de grövsta kränkningar och övergreppen mot människor och människovärdet utan att ännu flera agerar. Svaret är sorgligt men enkelt. Människor i Irak framställs utan mänsklighet, de fråntas sitt människovärde och avhumaniseras. Framställningarna i borgerlig media är klara och syftet är tydligt. Förutom lögnerna som haglat redan från början, historierna om massförstörelsevapen, tomma påståenden om att befria kvinnor och framställningar av demokrati med illegitima val så förmedlas också en bild som ska få det att verka som att folket i Irak är några andra slags människor. För hur skulle man annars kunna förklara och försvara att man kastar fosforsyra i ansiktet på människor som känner smärta, att man bombar sönder bostäder där människor lever och att man använder sig utav tortyr som redskap. Att framställa människor som mindre civiliserade, som någonting annat, helt olikt, är såklart en medveten strategi.

I Sverige har vi en höger som företräds av Borgaralliansen som gång på gång öppet hyllar krig och förtryck. Den svenska regeringen svarar med tystnad och genom det en legitimering av kriget. Svenska trupper skickas till Afghanistan under NATO befäl. Vänsterpartiet är det enda parti i Sveriges riksdag som kräver att trupperna skall tas hem.

Samarbetet mellan Sverige och USA är omfattande. Trots att det är förbjudet att exportera vapen till krigförande länder fortsätter Sverige att sälja vapen till USA. Under 2004 beräknas den svenska vapenexporten till USA ha uppgått till 770 miljoner kronor. Detta kan inte ses på något annat sätt än som en ren legitimering utav USA:s olagliga och folkrättsvidriga krig.

Ung Vänster kräver att vapenexporten till USA omedelbart upphör och att de svenska trupperna tas hem!

Också i Sverige har vi sett vad som kan göras i kriget mot terrorismens namn. Listan på åtgärder som förs fram för att stoppa den ”muslimska terrorn” kan göras lång. å ena sidan vill man för att förhindra bombdåd, använda buggning och avlyssning av personer som inte ens är brottsmisstänkta, å andra sidan ska länder, och därmed människor, bombas sönder och samman för att stoppa terrorismen. Demokratin ska försvaras genom inskränkningar, demonstrationsrätten ska beskäras, militärt våld mot civila ska tillåtas för att skapa trygghet och freden ska byggas genom att skicka svenska krigförande styrkor till Afghanistan under Nato-befäl. I Våra skolor ska SäPO- agenter agera undercover för att åsiktsregistrera invandrarungdomar. Det är uppenbart att syftet med den rasistiska hetsen knappast är till för att trygga vår säkerhet. Inte heller är inskränkningarna och bomningarna detsamma som att försvara och utveckla demokratin, vare sig i Sverige eller någon annanstans. De står snarare i direkt motsättning till varandra.

Det är tröttsamt att ens behöva påpeka det självklara, att frihet inte skapas genom inskränkningar i våra rättigheter, terror inte stoppas genom bombningar och att fred inte byggs genom ockupation och utsugning.

Demonstranter, mötesdeltagare och fredsvänner!

Vi är här idag för att kräva vår rätt till en annan utrikespolitik. En utrikespolitik som tar ställning mot krig och ockupation och för människovärde och nationellt självbestämmande.

Vi slår fast vårt eget ansvar, att säga ifrån och protestera.
Inget krig i vårt namn!
USA ut ur Irak!