Ännu en svensk har i dagarna fallit offer för det meningslösa krigandet i Afghanistan. Under samma tidsperiod dog förmodligen ännu fler afghaner av samma anledning. I nio år har våld och dödande präglat vardagen för detta folk. Nu får vi rapporter om att otryggheten aldrig har varit så stor. På varje punkt ser verkligheten idag sämre ut än vad den gjorde innan bepansrade västerlänningar marscherade in i området 2001. Minns vi ens varför? Knappast. Ändå fortsätter vi välvilligt och naivt bistå amerikaner med stormaktsdrömmar genom närmast filosofiska resonemang om “demokrati”.
Det fungerar in, det har aldrig fungerat. Människor dör. Mördandet har drivit fler människor in i desperation, fattigdom och misströstan. Det är inte en särskilt god grund att bygga ett samhälle på. Hur många fler liksäckar ska behöva flygas hem till Sverige innan vi inser att detta är ett misslyckande? Hans Linde kommenterar.