I veckan fortsatte förhandlingarna mellan EU och Turkiet som syftar till att lösa “problemet med flyktingströmmarna”. Eller ja, flytta problemet någon annanstans i alla fall.
I korthet kom man fram till att EU ska få dumpa alla flyktingar man hittar i medelhavet i Turkiet, och Turkiet får skicka en syrier som kan få asyl i Europa. Så byter EU och Turkiet människor mellan sig som vi förr bytte Pokémonkort med varandra på skolgården. Som tack för besväret får Turkiet duktigt betalt och EU lovar att skynda på processen som ska ge Turkiet medlemskap i EU. Att Turkiet skulle bli ett EU-land är något som inte varit på tapeten på ett tag, framför allt eftersom regimen gång på gång kränker mänskliga rättigheter och förföljer och trakasserar sin befolkning. Turkiets systematiska förtryck av kurder ansågs länge vara ett hinder för EU-medlemskap, men det hindret tycks nu vara som bortblåst.
Var kommer då idén till den här oheliga alliansen från? ”Strömmen av människor måste brytas och det måste också bli ett slut på att EU-länderna bara skickar vidare människor och problem att hantera” resonerar EU:s flyktingkommissionär, Dimitris Avramopoulos. I Sverige menar statsminister Stefan Löfven att ”Vi ser hur människor dör ute på medelhavet. Att få till en ordning nu där i stället där man stoppar det flödet och istället får en ordnad migration från Turkiet till EU så det är klart att du får en helt annan och mycket mindre riskfylld migration då”. Det är ett argument som är svårt att argumentera emot. Framförallt eftersom det är fullkomligt obegripligt.
Att EU slutar tvinga människor ombord på livsfarliga båtresor över Medelhavet är så klart i allra högsta grad önskvärt. Ett enkelt sätt att göra det vore att införa humanitära visum som skulle kunna sökas på ambassader, eller att avskaffa transportörsansvaret. Då skulle folk nämligen inte behöva smugglas illegalt. Att utöka möjligheterna för anhöriginvandring, istället för att som nu begränsa dom, skulle också göra stor skillnad. Inte minst för de kvinnor och barn som lever under miserabla förhållanden i flyktingläger eller som gömda. Men i stället för att skapa lagliga vägar för de som flyr väljer EU och Löfven att sätta upp ännu högra barriärer vid Europas gränser. Problemet för Stefan verkar alltså inte vara att folk dör i Medelhavet. Problemet varkar vara att folk dör i Medelhavet.
Det verkar som om byråkraterna i Bryssel tror att de som flyr har ett val, och att om EU bara sänder tillräckligt tydliga signaler om hur omöjligt det är att ta sig till Europa så kommer folk inte behöva fly längre.
Det är dags för en reality check:
– EU såväl som regeringen vet mycket väl att Turkiet inte är ett land där det är säkert att söka asyl. Turkiet bryter mot Genèvekonventionen och vägrar att ge asyl till skyddsbehövande syrier. Det är ett grovt brott mot de mänskliga rättigheterna.
– EU har godtagit FN:s flyktingkonvention. Den innebär att varje människa har rätt att söka asyl. EU bryter alltså nu mot asylrätten, och flyttar EU:s murar utanför Europa. FN:s flyktingorgan (UNHCR) menar att den här typen av massavvisningar inte är förenligt med internationell rätt.
– Det är inte fred i Syrien. Det kanske kommer som en överraskning, men det är sant. Enligt EU:s flyktingkommissionär förväntas ytterligare 100 000 människor ta sig till Grekland bara i mars. Och vägarna är inte säkra, bara den senaste veckan drunknade minst tjugofem personer utanför Turkiets kust.
Det vore naivt att tro att vare sig EU eller Sveriges regering är ovetande om hur verkligheten ser ut. Slutsatsen är istället att de väljer att blunda för det öde som man nu dömer människor på flykt till. Löfven har även uttalat att dessa åtgärder visserligen inte är önskvärda, men att de är nödvändiga för att behålla EU-samarbetet och den fria rörligheten. Den här ”lösningen” innebär dessutom att EU betalar ut minst 30 miljarder kronor till Turkiet, för att de i stället ska ta emot flyktingarna, trots att man som sagt berövar dem sina mänskliga rättigheter. Vi kan konstatera att det inte är resursbrist som drivit EU till att avskaffa asylrätten.
Det är även naivt att tro att det här är en lösning för de som flyr från krig och förtryck. Det är ingen hemlighet att Turkiet är ett land som inte är säkert för asylsökande. Turkiet har upprepade gånger skickat tillbaka flyktingar rakt in till kriget i Syrien och att det skulle förändras är i nuläget osannolikt.
Det är också troligt att människor nu kommer tvingas ta ännu farligare flyktvägar. Kanske tar smugglarbåtarna sikte på den Italienska kusten i stället för de grekiska öarna. Nej, överenskommelsen mellan EU och Turkiet förvärrar allvarligt situationen för de som redan befinner sig i en extremt utsatt situation. Att ”hantera flyktingkrisen” borde handla om att göra allt man kan för att hjälpa de människor som tvingats lämna sitt land för att överhuvudtaget ha chans att överleva. För EU handlar lösningar på denna humanitära kris i stället om att förhindra människor från att ta sig till trygghet.
Allvaret i den här situationen sätter fingret på hur avgörande solidariteten är. Det är inte svårt att tänka sig in i vad det innebär att behöva lämna allt och fly, det kan även den som aldrig varit på flykt göra. Däremot kan de som har makten välja att inte göra det. Och det får allvarliga konsekvenser.
Johanna Granbom, vice ordförande Ung Vänster