A-kassan, av regeringspartierna konsekvent beskriven som ett bidrag, är en försäkring vars funktion är tudelad. Dels är den förstås till för den som blir arbetslös. Den ska garantera en inkomst under tiden man går utan arbete. Men den ska också skydda alla som faktiskt har ett jobb från lönekonkurrens. En (relativt) hög a-kassa i kombination med kollektivavtal och en aktiv arbetsmarknadspolitik har tidigare varit en framgångsrik modell för att undvika underbudskonkurrens, med tillskapande av en låglönearbetsmarknad som följd, på den svenska arbetsmarknaden. Av modellen finns inte mycket kvar. Den smulas sönder av regeringen, som fördyrat och försämrat a-kassan och som i kristider dragit ner på arbetsmarknadsutbildningar och vuxenutbildning. Nu får systemskiftet ytterligare konsekvenser. IF Metall aviserar lönesänkningar, för att undvika att medlemmarna ska drabbas av än fler varsel. Regeringens reaktion? “Vi bryr oss inte”-linjen. Naturligtvis.