Efter flera dagar av protester, med hundratusentals fredliga demonstranter på Rangoons gator, har militärdiktaturen tagit till våld för att tysta ropen för Bröd, Fred och Frihet. Flera rapporter (här och här) berättar om batonger, skottlossning, tårgas och fängslanden. Rangoon är en belägrad stad – undantagstillstånd råder.
Händelserna i Burma är alarmerande. Folket har rest sig mot den militärjunta som hållit landet i ett våldsamt grepp under decennier. Under årtionden har protester slagits ner och demokratikämpar som Aung San Suu Kyi har satts under arrest. I dessa tider av utländska “humanitära” interventioner och bombräder för demokratisering, visar de senaste protester i Burma kraften i människors organisering för förändring – förhoppningsvis kommer protesterna förändra landets öde, från en militärdiktatur till en demokrati.
Många har under de senaste dagarna uttryckt sitt stöd för munkarna som modigt gått främst i protesttågen. Många har ställt sig frågan om hur militärjuntan har kunnat överleva? Hur kommer det sig att förtrycket har tillåtits att pågå i nästan 40 år? Hur många höjde rösten när Aung San Suu Kyi sattes i husarrest efter att hennes parti, National League for Democracy, vann 82 % av parlamentsplatsterna i valet 1990? Frågorna har inga korta svar men de är viktiga att adressera.
Även om Burma har varit ett slutet land, så har mycket skrivits om situationen i landet. Brotten mot befolkningen är väldokumenterade och detsamma gäller juntans relationer med omvärlden och väst, även om inget av detta nämns i dagens rapporteringen i svensk media. För protesterna riktar sig inte endast mot militärjuntan utan också mot alla de regeringar som har gett militärt och eknomiskt stöd till dess fortlevnad.
EU har haft en stor roll. Från att ena stunden agera demokratins förkämpe, importerade unionen varor från Burma till ett värde av $ 4 miljarder mellan åren 1998 och 2002. Det delvis fransktägda oljeföretaget, Total, har under decennier varit den största utländska investeraren i Burma. Väl på plats har infrastrukturen för företagets oljeutvinning byggts upp av burmeser under slavliknande förhållanden. Barnarbete är snarare regel än undantag i Burma.
Den svarta lista på utländska företag som handlar med eller investerar i Burma är lång och inkluderar företag som Total, Unocal, Rolls-Royce, Lloyd’s of London och reseföretag som Bales, Road to Mandalay och Orient Express. 1990, två år efter de blodiga protesterna 1988, levererade den brittiska vapenleverantören, BMARC, ammunition till juntan. Kulorna användes för att slå ner oroligheterna det året. Från och med samma år, 1999, står utländska oljebolag för två tredjedelar av investeringarna i juntans Burma.
Idag fortsätter protesterna mot diktaturen. Människor kommer återigen att fylla Rangoons gator. ‘Bröd, Fred och Frihet’ finns på människors läppar. Militärjuntan ska ställas till svars. Vi hoppas också att de regeringar i väst som hållit diktaturen under vingarna under snart 4 decennier hålls ansvariga!
Läs även Hans Linde.
Läs också John Pilger som skriver omfattande och bra om Burma.