Marie ”Avskaffa rösträtten för pöbeln” Söderqvist fortsätter att briljera på expressens krönikesida. Hon har noterat att folk reagerade på förra veckans utspel där hon ifrågasatte den allmänna rösträtten med motiveringen att folk är för okunniga för att få rösta. Bland reaktionerna har hon sett min kanske inte helt mogna men, tycker jag, ändå berättigade kommentar.
Ja, det är såklart omoget att räcka finger. Men det kändes faktiskt alltför absurt att år 2008 behöva sätta sig ner och formulera ett seriöst svar på ett utspel om avskaffad demokrati.
Söderqvists krönika denna vecka handlar förstås inte om mig, utan är en smått paranoid text om hur hon upplever att vänsteridéer dominerar kulturpolitiken. Hon tycker synd om Johan Stäel von Holstein och om Cecilia Stegö Chilo för att de blivit kritiserade och om någon docent vid namn Johan Lundberg för att någon har skrivit att han är galen. Det är oklart på vilket sätt dem hon exemplifierar med: Marianne Lindberg de Geer och hemsidan tidskrift.nu, skulle utgöra den svenska vänstern, men Söderqvists slutsats är i alla fall att borgerligheten är ”städad och välartad” medan vänstern är intolerant och har en fuck-off-attityd.
Det gör mig faktiskt inte så mycket ifall folk på högerkanten anser att jag inte är ”välartad” (även om jag faktiskt in real life är hemskt trevlig och artig och har bra bordsskick och allt!). Det må hända att jag och mina vänner har gått på färre etikettkurser eller att vi umgåtts mindre med Magdalena Ribbing-typer än vad Marie Söderqvist har gjort. Men det är ett löjligt påstående att högern skulle ha mer sofistikerade debattmetoder. Och jag tycker att det är jävligt magstarkt av Marie Söderqvist att komma och tala om tolerans, med förra veckans utspel i färskt minne. Tyvärr ligger det tvärtom lite illa till med toleransen på högerkanten. Få liberaler verkar idag stå upp för devisen ”jag delar inte din åsikt men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka den”, en gång formulerat som ett liberalt slagord. Istället är det idag så kallade liberaler som uppmanar till inskränkt yttrandefrihet.
Apropå Stäel von Holstein och debatten kring kulturpolitiken, så är det just yttrandefrihet som kulturstödet handlar om. Att även sådan kultur, sådan konst eller sådana tidskrifter som inte har möjlighet att locka till sig feta annonspengar, ska kunna existera. Det handlar om ett bredare kulturutbud, större möjligheter att nå ut med fler budskap. Att inte enbart kommersiellt gångbara kulturyttringar ska ha en chans att synas och höras. Samhälleligt stöd till sådan kultur är bra för demokratin. Det kanske är där skon klämmer för Söderqvist?
Angående påståendet att borgerligheten skulle vara så städad och välartad, vill jag bara konstatera att det nog är så att jag och Marie har lite olika definitioner av vad som är välartat och inte. Jag tycker till exempel att det är både ganska ociviliserat och icke-välartat att, som högerregeringen gör, straffa dem som blivit sjuka med sänkt sjukersättning. Eller att sänka a-kassan för människor som redan lever på marginalen. Jag tycker inte att det är välartat att privatisera sjukvården, så att företag ska få profitera på människors olycka, eller att sänka skatterna för de rikaste på bekostnad av oss som har minst. Och jag tycker inte att det är välartat att ifrågasätta den lika och allmänna rösträtten. Den politiken utgör i sig ett redigt fuck you, riktat till vanligt folk. Måhända utfört i dyra Gucci-handskar. Det gör inte saken bättre.
Men okej då Marie, jag kan väl göra en seriös kommentar till din avskaffa demokratin-krönika:
Om det nu är så att svenska väljare har en sådan låg kunskapsnivå, då är det väl oerhört olyckligt att vi har en regering som har åtagit sig den smått historiska uppgiften att faktiskt sänka kunskapsnivån hos ungdomar. Åtminstone hos de ungdomar som vid 15 års ålder väljer att läsa ett praktiskt program, ty där ska de teoretiska kunskaperna krympas till ett minimum. Med den moderata riksdagsledamoten Mats Gerdaus ord:
”Ska yrkeseleverna läsa historia? Hör ni inte själva hur orimligt det låter?”
En andra chans i form av komvux begränsas också, i och med miljardbesparingen regeringen gjort där. Det är en tydlig klasspolitik, där vi i ännu större utsträckning än i dag kommer att kunna se att kunskaper och livschanser avgörs av vilken klassbakgrund man har. Regeringen räcker, skulle man kunna säga, helt enkelt fingret åt dessa elever.
Det är ett problem på riktigt.