Perssons skamliga konferens

Låt oss börja med att konstatera en sak: Regeringens konferens om folkmord är redan nu ett monumentalt misslyckande. Om man ordnar en konferens – där det ur deltagarlistan knappast framgår om man ska tala för eller mot folkmord, då är det illa.

Och när man bjuder in förtryckare och fryser ut förtryckta visar man samtidigt ett väldigt förakt mot offren för de folkmord och vidrigheter som ändå tas upp på konferensen. För hur ska man ta på allvar en konferens där man har amerikanska ockupanter på plats men inte irakiska ockuperade, när man tar hit representanter för israelisk kolonialpolitik, men inte de palestinier som kämpar för frigörelse och människovärde, när den turkiska statens representanter slipper möta de kurder som denna stat dömer till en tillvaro i ständig oro och rädsla? En politik som gör jippo av lidandet för att vara de stora och mäktiga männen till lags, det är en skammens politik.

Perssons konferens har med regeringens goda minne använts som propagandatribun för den israeliska regimen. Den israeliska ockupationsregeringen har enligt olika källor fått garantier för att dess övergrepp inte ska nämnas på konferensen. Istället ges Israels representanter och ”regeringens vetenskapliga rådgivare”, den israeliske professorn Bauer, tillfälle att tala om hoten från den ”islamiska extremismen” och därmed hetsa till nya övergrepp mot miljontals muslimer. I ett läge när Israel hotar hela Mellanöstern med faktiska kärnvapen varnar den israeliske representanten för den absurda möjligheten att ”en extrem grupp beslutar att försöka utlösa en atombomb gömd i en bil i Tel Aviv”. När Israels ambassadör förstörde ett konstverk på Historiska museet har den svenska regeringen i praktiken lagt sig platt. Israels representant på konferensen säger till DN att regeringen varit ”mycket tillmötesgående”. Det är ett vidrigt kryperi som här skymtar fram.

I Palestina bygger nu den israeliska regeringen en mur som fysiskt ska befästa ockupations- och avhumaniseringsprocessen. Den israeliske huliganambassadören säger med stöd av sin regering att alla araber är terrorister. Den förnedring som palestiniernas varje dag får utstå under ockupationen känns in på bara skinnet av miljoner andra förtryckta människor. Staten Israel är idag ett av den nutida rasismens epicentra. Det är denna regering som regeringen bjudit in till konferensen om att förebygga folkmord. Det är som om man skulle bjudit in Sydafrikas apartheidregim till en konferens om etniska relationer.

Inför och under konferensen har också det väletablerade lobbymaskineriet för Israels ockupationspolitik sökt sätta likhetstecken mellan kritik av Israels raspolitik och antisemitism. Antisemitismen dog inte med andra världskriget. Oacceptabla och obehagliga antisemitiska värderingar och strömningar finns kvar i hela Europa och på annat håll i världen. Det är just av det skälet extra anmärkningsvärt när ockupationsvännerna laborerar med ett sådant grepp. Det är alldeles uppenbart att, som Anna-Lena Lodenius konstaterar i SvD, ”antisemitism relativiseras när i princip all kritik mot staten Israel dras in i begreppet”. Det är en ytterst farlig väg att beträda.

Resultatet av regeringens konferens blev alltså detta: dels en orgie i plattityder, dels ett ytterligare tillfälle för ett gäng ledande krigshetsare att övertala varandra om att man måste kunna bomba lite här och var i världen, och dels en tribun för en rasistisk regim att gå till propagandaoffensiv.

Samtidigt hände annat. På en alternativ konferens som hölls på ABF-huset samlades massor av människor för att helt underkänna regeringens dagordning. Det är viktigt. Också vid andra tillfällen på sistone har folkrörelser runt om i världen kunnat driva krigshetsare och imperialismkramare till desperation och nederlag. De tappar greppet. De talar om antiamerikanism och antisemitism också när hundratusentals amerikaner och israeler ansluter sig till de miljoner och åter miljoner som fått nog av denna människofientliga, rasistiska världsordning.

Det är i slutändan inte den ena eller den andra regeringschefen som ska övertalas till att ta strid för människovärdet. Det måste folken i världens länder göra, många gånger i strid mot de ledningar som luras och bedrar. Vi är bara i början av den kampen. Välkommen.

Kamratliga hälsningar
Ali Esbati

PS. För övrigt har den socialdemokratiska partitoppens osvikliga känsla för EU-frågorna nått nya höjder. Förstanamnet på (s)-listan till EU-parlamentet säger så här om den nya EU-konstitution som på många sätt innebär byggandet av en ny superstat och debatteras vilt i alla EU-länderna: ”Debatten om EU:s grundlag handlar i första hand om organisationsfrågor och röstregler”. Vi bör alltså inte ha någon folkomröstning. Ja, tänk, sist fattade ju folk inte att EMU-debatten i första hand handlade om hur sedlarna ska se ut. Möjligen kan man i framtiden också säga att de allmänna valen i första hand handlar om hur regeringskansliets inredning ska utformas.

Stockholm 040128

Folkomrösta om konstitutionen!

I ett stort antal EU-länder kommer folkomröstningar om EU:s nya grundlag att genomföras. Det bör vi i Sverige också göra. Förslaget till ny konstitution är så genomgripande att det kräver folkets ställningstagande för ett ja eller ett nej. Vår namninsamling är en del i ett större sammanhang. Många olika organisationer och partier samlar namn för samma syfte.

Klicka här för att ladda ned namnlistor

En annan röst – alternativ konferens om folkmord, terror och mänskliga rättigheter

EN ANNAN RöST
Alternativ konferens
om folkmord, terror och mänskliga rättigheter

• Söndag 25 januari, ABF-huset, Sveavägen 41 • Entré 40 kr

PROGRAM i Z-salen

09.45 Inledning av Nätverket mot Krig

10.00 Mohammed Bakri
född i Palestina, skådespelare och regissör till filmen ”Jenin, Jenin” som beskriver den israeliska arméns inmarsch i Jenin på Västbanken ur palestinsk synvinkel. Sverigepremiär av ”Jenin, Jenin”!
Samtalsledare: Maj Greitz, International Solidarity Movement (ISM)

11.40 Gloria Mansilla
född i Colombia, ordförande i människorättsorganisationen ANDAS som arbetar i Colombia och internationellt med hjälp till internflyktingar och de som utsätts för politiskt övergrepp i krigets Colombia.
Samtalsledare: Eva Björklund, Latinamerikaexpert och redaktör för Tidskriften Kuba.

12.45 Akin Birdal
född i Turkiet, människorättsaktivist i Turkiet, tidigare ordförande i det turkiska människorättsförbundet och numera vice ordförande i International Federation for Human Rights Leagues (FIDH).
Samtalsledare: Sten-Göran Dahlgren, svensk Turkietsamordnare i Amnesty International

13.50 Tariq Ali
född i Pakistan, författare, filmare och antikrigsaktivist. Aktuell med boken ”Fundamentalisternas kamp” och redaktör för New Left Review.
Samtalsledare: Christina Hagner, ordförande i Ordfront och i Stockholms Sociala Forum

WORKSHOP i Fabiansalen

10.00 Genusperspektiv på folkmord
Carmen Blanco, quechuaindian och solidaritetsaktivist

10.45 Mapuchefolket i Chile
Jorge Calbucura, sociolog från Uppsalas Universitet

11.30 Ockupationen av Västsahara
Hillevi Larsson, riksdagsledamot (s), medlem i föreningen Västsahara

12.15 Läget i Tjetjenen
Johan Lagerfelt, ordförande i Svenska Tjetjenienkommittén

13.00 Vi är alla fångar på Guantanamo Bay
Gösta Hultén, journalist och ordförande i Guantanamogruppen

Vad tycker regeringen om hets mot folkgrupp?

I ett brev till utrikesdepartementet frågar Ung Vänsters ordförande Ali Esbati vad regeringen anser om hets mot folkgrupp som företeelse. Anledningen är uttalanden som Israels ambassadör Zvi Mazel gjorde i samband med sitt angrepp mot ett konstverk på Historiska museet. Enligt en artikel i Svenska Dagbladet sade ambassadören bland annat: ”Nu vet vi vad araberna gör. De är initiativtagare till terror överallt, överallt. Särskilt i Israel. Araberna, palestinierna, absolut, ja”.

– Detta är enligt min mening ett uppenbart fall av hets mot folkgrupp. Vad är ett sådant uttalande om inte ett som ”uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning”? Ambassadörens attack mot konstverket var ett officiellt agerande som han uttryckligen sagt att han inte ångrar. Det skedde i ett offentligt sammanhang och var ägnat åt offentligheten, skriver Esbati i brevet.

Han menar att förbundet övervägt en polisanmälan mot Zvi Mazel. Men han åtnjuter diplomatisk immunitet och det är upp till den svenska regeringen att markera vad som inte är acceptabelt, genom att förklara Mazel icke önskvärd i landet.

– Annars måste man rimligen betrakta det som att regeringen inte ser allvarligt på hets mot folkgrupp. I ett läge då rasism och främlingsfientlighet utgör ett allt allvarligare hot mot människor i Sverige – inte minst muslimer och araber – vore det en oerhört olycklig signal, skriver Esbati det brev som han skickat till UD.

– Israels ockupationspolitik är öppet rasistisk. Nu har också landets ambassadör i Sverige tydligt uttryckt sig i rasistiska termer. Regeringen måste rimligen agera, avslutar Ali Esbati

Ung Vänster på World Social Forum

Idag inleds det World Social Forum i Mumbai (Bombay) Indien. Det är första gången forumet hålls utanför Porto Alegre i Brasilien. Man räknar med 70.000 deltagare.

Ung Vänster finns representerat, bland andra av Hans Linde, vice ordförande och Tora Breitholtz, ledamot av verkställande utskottet.

– Forumrörelsen har vuxit till en imponerande motoffentlighet. Detta är ett massivt avvisande av nyliberalismen floskler och den cyniska politik som dömer miljoner till fattigdom och sämre livsvillkor. Det är också ett offensivt forum där nya frågor förs upp på dagordningen, säger Hans Linde.

Under resan kommer Ung Vänsters representanter att delta på många möten med systerorganisationer och andra progressiva organisationer. Under gårdagen deltog man på ett mobiliseringsmöte med Democratic Youth Federation of India, i Mumbai-föroten Vasai.

– Fastän våra länder är så olika hade vi väldigt mycket gemensamt. Den gemensamma fiende vi har visar sig i osäkra anställningar, privatiseringar mot folkets vilja, försämringar för kvinnor på arbetsmarknaden. Det är skrämmande men samtidigt inspirerande, säger Tora Breitholtz.

Förutom de två representanterna deltar ett femtontal Ung Vänster-medlemmar från Kvarnby Folkhögskolas kurs Förändra världen på forumet.

– Det känns roligt och viktigt med deltagande på forumet. Det är tydligt att man befinner sig mitt i en process som har förändrat och kommer att fortsätta förändra världen. Det är sociala rörelser och progressiva organisationer runt om i världen som måste står för alternativ till växande klyftor, nedmontering av välfärd och infrastruktur, och inte minst imperialistiska krig, avslutar Hans Linde.

Det går att kontakta Ung Vänsters representanter på Forumet, för mer information.
Hans Linde: +46 736 22 09 62
Tora Breitholtz: + 46 707 39 97 07

Arbetarrörelsens ansvar

En viktig anledning till att jag en gång slog till och blev medlem i Ung Vänster, var Ny Demokratis insteg i riksdagen och det som hände därefter. I början av 90-talet fanns en berättigad och utbredd frustration med sakernas tillstånd. De borgerliga partierna slog mynt av mångårig effektiv SAF-propaganda om ”perversa marginalskatter”. Ny Demokrati seglade på och underblåste främlingsfientliga strömningar. I den officiella retoriken avfärdades partiet som oseriösa tokdårar. Men samtidigt började andra partier – inte minst socialdemokraterna – ta över Ny Demokratis problemformulering. Inte bara blev Ny Demokrati i valet 1991 Sveriges tredje största parti. än viktigare är att partiets politik – som etablissemanget i ord ojade sig över – blev svensk flyktingpolitik. Debatten vreds om så att själva utgångspunkterna laddades med en förrädisk, småputtrande rasism. Det blev stundtals för jävligt att leva i Sverige.

Nu verkar allt det där glömt. Att en ny våg av främlingsfientlighet sveper över Europa kan många se. Men påpekandet att detta omvandlar den svenska debatten, och att delar av etablissemanget går i bräschen, leder ofta till höjda ögonbryn. Den senaste veckan har bjudit på några uppenbara exempel.

Malmös kommunboss Ilmar Reepalu (s) vill – alldeles tydligt inspirerad av rasistiska Dansk Folkeparti – inskränka invandrares samhälleliga rättigheter lokalt. Han föreslår femårigt flyttstopp för invandrare till Malmö. Människor med uppehållstillstånd ska få lägre ersättningar om de inte gör som han vill. Istället för att kräva och genomdriva kraftfulla åtgärder för offentliga investeringar och mot den strukturella rasism som dömer invandrare och deras barn till arbetslöshet, vill han straffa invandrarna själva. Detta sägs vara för invandrarnas eget bästa. Oavsett den faktiska utgången är resultatet tydligt: Malmö kommuns styrelseordförande bidrar till hetsen.

Sedan kommer migrationsminister Barbro Holmberg och aviserar ytterligare inskränkningar i en redan brutal flyktingpolitik; en flyktingpolitik som dömer människor till förnedring, misär och självmord. Holmberg och regeringen ska komma med förslaget till samma riksdag, som krävt att utlänningsnämnden ska läggas ned. Detta beslut har regeringen förhalat och i praktiken brutit mot. Istället kommer förslag i motsatt riktning. Parodiskt nog förklaras också detta beslut vara fattat för flyktingars eget bästa, ”framför allt barnen”. När Holmberg på DN Debatt skriver om ”ökad enhetlighet och förutsebarhet i beslutsfattandet” är det en obehaglig omskrivning för en linje som innebär att färre människor på flykt ska få fristad i Sverige och fler ska kastas ut ur landet av polisen.

Det finns viktiga lärdomar att dra från det tidiga 90-talet. Ett är att stegvisa eftergifter till främlingsfientliga krav inte stoppar främlingsfientligheten utan tvärtom ger den rejäl skjuts. Att försöka dölja de verkliga avsikterna med förslag och beslut under genomskinliga humanistiska floskler gör det än värre.

Det har varit mörka dagar för svenska antirasister inom arbetarrörelsen. Samtidigt vet vi att det inte går att överlämna kampen mot rasism och främlingsfientlighet till någon annan. Vem skulle det vara? Knappast de liberaler som pläderar för gästarbetarsystem och nedmonterad välfärd. Knappast myndigheter som ena dagen propagerar mänskliga rättigheter och andra dagen stigmatiserar och problemförklarar invandrare. Ansvaret vilar tungt på arbetarrörelsen. Lösningen är dubbel: å ena sidan avslöja den strukturella rasismen och etablissemangets flört med främlingsfientligheten, å andra sidan driva på för en offensiv politik som syftar till trygghet och välfärd för alla som bor i det här landet, oavsett var vi är födda.

Med kamratliga hälsningar,

Ali Esbati
Stockholm 040115