Ta ansvar för transitflyktingarna, fortsätt organiseringen

Refugees welcome

Miljoner människor är på flykt från krig och våld i sina hemländer, en del av dem har nått Sverige. Många söker asyl, men en stor grupp är på genomresa och vill vidare till Norge och Finland. Sedan drygt två veckor tillbaka har ideella krafter genom organisationer och enskilda – bland annat Ung Vänster – sett till att flyktingar getts andrum och möjlighet att fatta beslut om de vill resa vidare. De som inte har för avsikt att vara kvar i Sverige, s.k. transitflyktingar har då fått hjälp med tillfälligt boende, mat och biljetter till Norge och Finland. Vänsterpartiet ställer idag krav på att regeringen ska ta ansvar för verksamheten genom samordning, resurser och genom att staten bekostar resor. Man vill också att kommunerna i Stockholm, Göteborg och Malmö ordnar lokaler.

– Att enskilda ideella personer och föreningar ställer upp med sin tid och sina krafter är fantastiskt men vår ork börjar ta slut. Det ska vara samhällets ansvar att transitflyktingarna inte tvingas leva på gatan. Regeringen måste nu se till att det inte står och faller med individer som slits mellan jobb, familj och solidaritetsarbete. Det är ohållbart och ovärdigt, säger Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin.

Samtidigt är antalet som väljer att stanna i Sverige många, och över hela landet ordnas boenden genom Migrationsverket.

– Kampen för ett jämlikt samhälle utan rasism stannar inte vid en godkänd asylansökan. Den kraft som vi visat de senaste veckorna måste bli till en långsiktig organisering. Flyktingarna som välkomnats på tågstationen i Malmö ska också mötas av solidaritet på landsbygden och över hela landet. Jag vill uppmana alla som arbetat med de kortsiktiga behoven av mat och boende att också organisera sig tillsammans med de nyanlända. Det kan handla om att starta nätverk, bli kontaktpersoner, besöka flyktinganläggningar och ordna sociala aktiviteter för barnen, avslutar Cederin.

 

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 31 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Let’s talk about klass – höj skatten mer

Igår morse när jag gick upp, konstaterade att det var måndag och motvilligt insåg att regeringens budget skulle presenteras blev det dålig stämning. Mina förhoppningar om nya radikala reformer var begränsade. Att Svenska Dagbladet dessutom gick ut med siffror om att ”8 av 10 förlorar på budgeten” och att frågestunden efter finansministerns presentation ägnades åt en metadiskussion om vilken tabell som fanns med i vilken bilaga var inte stämningshöjande. Trots att jag vill se en helt annan politik är det förstås dåligt om den första budgeten på många år som inte direkt bidrar till ökad ojämlikhet uppfattas som dålig för dom flesta. Fokuset på disponibel inkomst i sig är vansinnigt och fördummande, som Eric Rosén på Politism skriver.

12002999_10153089023602681_3385034388257410240_n

Denna morgon var stämningen däremot god. Delvis för att jag åt frukost med min farfar som trots att han under hela sin 92-åriga livstid vägrat rösta vänster, ändå konstaterade att problemet i Sverige är att vinsterna i företagen är för stora. Men det finns annat också. Under måndagen rasade högern och männen över att skatten höjs. De verkliga ”förlorarna” hördes mest från den sida som ville kritisera budgeten, men på andra sidan tvingades socialdemokrater i alla nyanser av grått, rött och blått försvara sin omfördelande politik.

Vi är många som länge velat ha mer fördelningspolitiska frågor i debatten och som efterlyst större konflikter mellan höger och vänster. Om skillnaderna fortsätter vara små i praktiken, men växer i värderingsfrågor blir symbolpolitik till sist det enda vi har kvar. Det gör att rasistiska krafter kan växa, det minskar tron på politik som verktyg för faktisk förändring och det gör det svårt att mobilisera för en politik som angriper maktstrukturer och klassklyftor. Debatten om disponibel inkomst är en förklädd möjlighet att prata klass, fördelning och jämlikhet. Nu måste vi ta vara på den.

12004827_10153089048672681_733521416486715526_n

Förlorarna på omfördelning blir i praktiken få, men i huvudsak de allra rikaste. Vinnarna däremot är inte bara de ensamstående mammor och lågavlönade som får ”mer i plånboken” utan också alla de som jobbar i vården som får fler kollegor, barnen som får mer tid med sin förskollärare och så klart alla de som är eller riskerar att blir sjuka eller arbetslösa och som får bättre möjligheter till ett drägligt liv.

Socialdemokrater måste sluta säga som finansminister Magdalena Andersson att regeringen ”tyvärr tvingas till skattehöjningar” och våga stå upp för att omfördelning och jämlikhet är hela poängen med vänsterpolitik.

Vi andra måste driva på för mer skattehöjningar. Varför har vi ingen förmögenhetsskatt i Sverige? Varför höjs inte inkomstskatten mer? Folk vill ju betala skatt när dom vet att det går till välfärden. Vill vi leva i ett land där barnfattigdomen ligger på 13 % medan antalet dollarmiljonärer slår rekord år efter år?

Varför tar vi inte mer från de rika och ger till oss andra?

Högern kan få fortsätta gnälla på ökad jämlikhet, det är bra och naturligt att det märks vilka intressen de representerar. Hoppas nästa budget ger dem ännu mer skäl att gnälla. Höj skatten mer.

Hanna Cederin, förbundsordförande

Låt de hungerstrejkande palestinierna stanna

Hungerstrejk, palestinier i Malmö

Under flera veckor har ett hundratal palestinier tältat utanför Migrationsverket i Malmö. Flera av dem har inlett en hungerstrejk för att få en rättvis behandling. Handläggningen av deras asylärenden har varit långsam och processen har präglats av felaktig information från handläggarna. Det har skapat en osäkerhet bland de asylsökande och flera av palestinierna riskerar att hamna Limbo – att de varken får stanna i Sverige, eller att det finns något annat land som tar emot dem.

En av dem som hungerstrejkar är Zuhair Irheem, 25 år, som också är medlem i Ung Vänster Malmö.

Zuhair Irheem, Ung Vänster Malmö

Zuhair Irheem

Varför tältar ni utanför Migrationsverket?
Vi gör det i protest för att få permanent uppehållstillstånd. Vi har bott i Sverige i många år, den som bott här längst har bott här i tio år, men vi får bara avslag på våra ansökningar. Nu tältar vi utanför Migrationsverket för att de ska ge oss besked, men de vill inte prata med oss. Vi har också börjat en hungerstrejk, ingen av oss kommer att äta innan Migrationsverket ger oss besked om vi får stanna.

Vad händer om ni inte får stanna i Sverige?
De palestinier som kommit hit från Irak ska skickas tillbaka dit. Men Irak tar inte emot palestinska flyktingar. Och vi som kommer från Gazaremsan ska skickas tillbaka dit, men gränsen mellan Gaza och Egypten är stängd, så vi kommer inte komma fram. Om vi skickas från Sverige har vi ingenstans att ta vägen.

Varför får ni inte uppehållstillstånd?
De säger att det inte finns tillräckliga skäl för oss att få stanna, att läget på Gazaremsan inte är så farligt. Men vi vet ju att det inte är sant, det är ju därför vi har flytt. Vi vill kunna stanna i Sverige och få jobb här, men det kan vi inte utan permanent uppehållstillstånd. Vi vill bara kunna leva riktiga liv. Leva som vanliga människor.

Emily Bronstorp är asylaktivist och medlem i Ung Vänster Malmö. Tillsammans med andra aktivister har hon varit på plats och hjälpt till med vad som behövs.

– Zuhair bad mig att sprida deras kamp till media och vi beslutade att anordna en sittdemonstration utanför Migrationsverket för att få fler att få upp ögonen för vad som sker. Under sittdemonstrationen kom flera svenskar och en del barnfamiljer. Nu under hungerstrejken kommer vi dit med förnödenheter så som mediciner, salt, tamponger och något gott till barnen (som inte hungerstrejkar). Det finns en samordningsgrupp med flera andra personer som också brinner för deras rättigheter som ska ta fram strategiska beslut. Stödet uppskattas enormt och palestinierna känner att fler är med dem i deras kamp, säger Emily Bronstorp.

– Bilden av att Sverige är ett välkomnande land stämmer inte. Vi skickar tillbaka människor till krig och förtryck. Zuhair och de andra palestinierna som hungerstrejkar utanför Migrationsverket visar det hur asylprocessen för många är godtycklig och rättsosäker. De omänskliga konsekvenserna måste uppmärksammas, säger Hanna Cederin, förbundsordförande för Ung Vänster.

Ung Vänster kräver att de palestinier som flytt till Sverige ska få stanna och inte skickas tillbaka till krig och förtryck.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 31 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Våldet mot kurder måste stoppas i Turkiet och Sverige

Kurdistan

Situationen i Turkiet inför nyvalet i november är orolig. Sedan den turkiska regeringen i slutet av sommaren inledde en offensiv av repression mot kurder och mot det prokurdiska vänsterpartiet HDP har nationalistiska och fascistiska krafter stärkts. I förra veckan attackerades det HDP:s huvudkontor i Ankara och minst 120 av HDP:s lokala kontor har utsatts för attentat. Över hela Turkiet attackeras människor som misstänks vara kurder eller sympatisörer till HDP. Utvecklingen har också märkts i Sverige de senaste dygnen. Under gårdagen hölls en turkisk nationalistisk manifestation i Stockholm med hundratals deltagare och under natten skedde en explosion i en kurdisk lokal i Fittja.

– Attackerna mot den kurdiska befolkningen i Turkiet och attackerna mot svenska kurder hänger ihop. Den nationalistiska rörelsen visar att den är beredd att gå långt för att skrämma oppositionella och det fascistiska våldet måste tas på största allvar, säger Hanna Cederin, förbundsordförande för Ung Vänster.

Samtidigt fortsätter den turkiska regeringens våldsamma repression. Flera kurdiska byar och städer har isolerats och belägrats av militären med civila dödsoffer som följd. Oppositionella har arresterats och ett stort antal tidningar och webbsidor i har stängts ner.

– Omvärlden måste reagera och fördöma Turkiets aggression såväl som avsaknaden av skydd mot våldet från nationalister. Den turkiska regeringen har genom sina militära attacker och omfattande övergrepp mot kurder och oppositionella visat att man inte är intresserade av ett demokratiskt nyval. Erdoğan tillåter brutala övergrepp på sin egna befolkning för att vinna majoritet, då måste världssamfundet reagera. Det handlar om att kräva att Turkiet respekterar grundläggande demokratiska rättigheter, avslutar Cederin.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 31 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Hanna Cederins tal på Vänsterdagarna

Helgen 12-13 september ordnades Vänsterdagarna, där 1100 vänsterpartister träffades i Malmö. Under lördagens storsamling talade Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin.

Läs talet:


Hanna Cederin, 12 september 2015

Vänsterns kamp handlar om att mänskliggöra det som avhumaniserats.

Att vi är människor är det som binder ihop oss. Annars är vi ganska olika, ibland väldigt olika. Vissa har växt upp i hus på landsbygden, andra i lägenhet i stan och andra på flyktingförläggning. Vi är sneda och krokiga, långa och korta. En del tror på Gud, andra tror alldeles bestämt på ingenting alls och en del tror på Malmö FF. Men vi har vår mänsklighet gemensamt, och vårt människovärde.

Att prata om sann medmänsklighet är inte snällism eller välgörenhet. Det är en nödvändighet. Insikten om att nästa gång kan det vara jag, nästa gång kommer det vara jag. Men om vi, tillsammans, jag och du. Då kan vi skydda varandra. Och om inte skydda, så kan vi dämpa stötarna, lindra värken. Bära den tillsammans. När ditt hem i Kobane bombas så kan jag visa att jag ser, få andra att se. När EU räddar storbanker och släcker elen i ditt kvarter kan jag protestera. Och om du kommer till mitt land ska jag ge dig tak över huvudet. Om du blir sjuk ska jag ge dig vård. Om du strejkar så strejkar jag med dig, och om jag strejkar, så strejkar du med mig. Vi står sida vid sida.

Att förklara vad medmänsklighet betyder är radikalt. Vi vågar påstå att en annan värld är möjlig. Vår rörelse består i att gemensamt räta på ryggen. Vår kamp handlar om att vägra vara tjänstefolk. Vi vågar kräva värdiga löner, kortad arbetsdag och makt över schemat. Rätt till bra utbildning, en meningsfull fritid. Vi vill förändra samhället, inte skrapa på ytan utan i grunden.

Därför välkomnar vi dom som kommer hit på flykt.

Vänsterns medmänsklighet är inte en fråga om hur spännande det är med nya kulturer, färger, musik. Och även när det lönar sig ”ekonomiskt” med medmänsklighet, är det inte så den ska försvaras. Vänsterns kamp handlar ju om motsatsen till det tekniskt, matematiska. Det som säger att hur lönsamma vi är inte avgör vårt människovärde. Vi kan inte reduceras till siffror i statistiken, volymer, lönsamma eller olönsamma, varor som kan skeppas runt, mätas och vägas och säljas.

Det mest radikala är att visa medmänsklighet i handling. När medier och politiker istället för att beskriva utsatta grupper med ord som ”volymer” och ”sanitär olägenhet”, i ord och bild istället visade människoöden i sitt verkliga sammanhang så väcktes också medmänskligheten. Men det är inte rubriker och twitter-delningar som gjort att utvecklingen vänts, utan de tiotusentals solidaritetshandlingar som vi varit en del av den senaste veckan.

Solidaritet som blir till mer än ord är den direkta konsekvensen av insikten om att ”det kunde varit jag”. Det är ett fundamentalt samband som bygger på att olika slags personer ser sig själva i varandra och går framåt tillsammans. Misstänkliggörande och avhumanisering är giftet som splittrar, men solidaritet och mänskliga möten är en motkraft som verkar långsiktigt.

Inga forskningsrapporter, FN-resolutioner eller faktablad i världen kan väga lika tungt. Inga protester mot rasistiska torgmöten, kravlistor med politiska reformer eller debattartiklar kan nå lika långt.

Den viktigaste antirasismen måste handla om solidaritet. Och vi som är aktivister måste se det i vår vardagskamp, att vi i tillägg till protester måste bygga nätverk, mötesplatser och plattformar för samarbete. Mellan landsort och storstad, förort och city-kvarter, arbetslösa och arbetande, minoriteter och majoriteter. Ordna läxhjälp, fritidsaktiviteter, skapa kultur och forum.

Ingen kan säga att det är tandlöst att stå upp för varandra. Inte i denna tid. Inte nu. Det är inte konfliktfritt, tvärtom. När klassklyftorna ökar snabbt. När glesbygden utarmas och glöms bort. När hatbrotten mot muslimer, mot slöjbärande kvinnor, gör sig påminda i statistik och blåmärken. Men det är ingen läpparnas bekännelse, det förutsätter politisk handling. Det är inte liberala papperstigrar och det står i direkt motsättning till dom makthavare som i ena andetaget pratar om människors lika värde och i det andra bygger murar, skapar klyftor och angriper våra livsvillkor.

Organisering är vårt löfte till varandra. Vi är en del av de tiotusentals solidaritetshandlingar som märkts i Sverige den senaste veckan, men det här är bara början. Vänsterns kamp handlar om att mänskliggöra det som avhumaniserats. Än är vi inte klara.

Tack.

280 miljoner kronor till ungas psykiska hälsa

Hanna Cederin, Jonas Sjöstedt

Vänsterpartiet har drivit igenom en satsning på ungas hälsa i budgetförhandlingarna med regeringen. 280 miljoner om året kommer att satsas under tre år, mellan 2016 och 2019.

– Nu kan utvecklingen vändas. Att unga ska leva otrygga liv framställs som en naturlag, men handlar om politiska vägval där nedskärningar och skattesänkningar gått före vår rätt till trygghet. Det här är ett steg i motsatt riktning. Det feministiska perspektivet är också avgörande. Var tredje gymnasietjej känner oro eller ångest i vardagen och det är mer än tio procentenheter högre än hos killar i samma ålder. Den balansgång som unga tjejer tvingas vandra är omöjlig och svaret måste vara politiskt, det här är en del av det, säger Hanna Cederin, förbundsordförande för Ung Vänster.

Satsningen består av två delar:

130 miljoner kronor/år till att rusta ungdomsmottagningarna för att arbeta mot den psykiska ohälsan bland unga.

150 miljoner kronor/år till att stimulera nya initiativ. Det kan t.ex. handla om självinläggningsprojekt och första linjens psykiatri.

Enligt SCB låg andelen unga i åldrarna 16-24 år med sömnproblem, oro eller ångest under 80-talet på nivån 7-8 procent. Sedan dess, och framför allt under 90-talet, har andelen stigit till över 20 procent.

– Det här är viktigt eftersom det för många idag tar alldeles för lång tid att få hjälp. Vi gör det lättare för unga att söka och få hjälp i tid. Nu får vi ungdomsmottagningar med generösare öppettider som blir bättre på ungas psykiska ohälsa, säger Jonas Sjöstedt, partiledare för Vänsterpartiet.

Här finns mer information om satsningen. 

 

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 31 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se

Ung Vänsters förbundscentral ställer sina resurser till förfogande för flyktinghjälp

#refugeeswelcome

Under gårdagen organiserades initiativ i bland annat Malmö och Stockholm för att hjälpa flyktingar som nu ankommer till Sverige. Hjälpen består av allt ifrån att ordna mat och vatten, tolkar, boende och transport till Migrationsverket. Ung Vänsters förbundscentral ställer nu sina resurser till förfogande för de organiserade initiativ som finns i hela landet.

– Det var ett självklart beslut som fattades på tisdagen. Vi är en nationell organisation med stort kontaktnät och resurser som kan användas. Det handlar bland annat om bilkörning, lokaler och personer med körkort och organisationsvana. Allt vad vi kan bidra med står till förfogande för att hjälpa flyktingar som kommer, säger förbundsordförande Hanna Cederin.

Ung Vänsters klubbar finns över hela landet, från Skåne till Norrbotten. Medlemmarna är vana vid att snabbt organisera verksamhet och många har jobbat mycket med flyktingfrågor både politiskt och praktiskt.

– Vi uppmanar nu våra medlemmar att delta i arbetet och vill att resurserna ute i landet ska användas. Vi tar kontakt med alla våra distrikt och sprider information om hur man kan hjälpa de flyktingar som kommer, avslutar Cederin.

För mer information
Tove Liljeholm
Pressekreterare Ung Vänster
08-654 31 00
072-587 86 85
tove.liljeholm@ungvanster.se