Idag skriver Ida Gabrielsson, ordförande Ung Vänster tillsammans med Camilla Sköld Jansson, Vänsterpartiets andre vice ordförande en debattartikel i LO-tidningen.
Arbetslösheten – och då särskilt ungdomsarbetslösheten – har varit föremål för intensiv debatt under senare tid. Det är i och för sig glädjande. Efter att det tidiga 90-talets massarbetslöshet, som utlöstes av EG-anpassning och nyliberalt experimenterande sjönk undan något, har Sverige dragits med orimligt höga arbetslöshetsnivåer, utan att det lett till särskilt många lyfta ögonbryn. Från vänsterhåll har det länge känts mycket ensamt att peka ut arbetslösheten som ett allvarligt problem.
Låt oss vara mycket tydliga: det finns all anledning att vara kritisk mot den politik som har förts i Sverige sedan länge, i stora drag oavsett regering, och som lagt grunden för den situation vi idag befinner oss i. I början av 1990-talet övergavs den fulla sysselsättningens politik. Sedan dess har vi haft hög arbetslöshet, år ut och år in, oavsett konjunkturläge och oavsett tillväxt.
Arbetslösheten förskjuter maktbalansen på arbetsmarknaden och har också gjort att det efter hand utkristalliserats vissa grupper som får det allt svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. Ungdomar är en sådan grupp. Tillsammans med exempelvis deltidsarbetslösa och personer med utländsk bakgrund får man utgöra buffert, en reservarmé som kallas in med kort varsel till låga löner och otrygga anställningsvillkor. Det är just detta som borgerligheten applåderat, och som man nu vill ha mer av.
Vänsterpartiet och Ung Vänster vill ha 200.000 nya jobb i offentlig sektor, där behoven är som störst. Att inte anställa fler, utan låta människor gå på knäna medan vinsterna ackumuleras till fåtalets privata konsumtion är oansvarig politik. Vi vill att de samhällsägda företagen tar sitt ansvar för en framtidsinriktad omställning, med till exempel miljöjobb, hälsoteknik och forskning. Vi vill sätta igång ett stort program för att bygga och renovera fler hyresrätter. Och vi vill slå vakt om de fackliga rättigheterna så att jobben inte slår ut människor utan är utvecklande och ger stort inflytande.
Läs hela artikeln i LO-tidningen.