Då och då är det tillfälle att dra paralleller mellan händelser och skeenden. Idag rapporterar DN om två fall av censur. Det ena fallet handlar om Iran och det faktum att regimen drar in utgivningstillståndet för tidningen Zanan. Anledningen är att Zanan fokuserat på övergrepp mot kvinnor. Man har påbörjat ett omfattande arbete med att kartlägga brott begångna mot kvinnor och sammanställa statistik. Censuren mot Zanan är ett led i den allt hårdare kontrollen av Irans inhemska mediesfär. Det ska dock sättas i ett sammanhang som involverar hela regionen. Instabiliteten i Mellanöstern, krigen och ockupationerna som har närt fundamentalism och västvärldens hycklande när det kommer till vänskapsband med auktoritära regimer, ja rent av diktaturer som Saudiarabien och Pakistan , påverkar grannländerna, däribland Iran.
Egypten bör också nämnas. Landet utgör tillsammans med Jordanien två länder som har minst sagt goda relationer med väst och i synnerhet USA. Kritik gällande kränkningar av mänskliga rättigheter saknas inte. Egypten kännetecknas till exempel av tortyr, ytterst begränsad yttrande- och mötesfrihet samt repression mot oppositionen. DN rapporterar om förekomsten av censur även här. Inför bokmässan i Kairo har ett antal böcker beslagtagits vid gränsen.
Det finns med andra ord paralleller att dra. Frågan är varför de som säger sig stå för demokrati och frihet och som bröstar upp sig mot diktaturen i Iran tiger inför samma slags kränkningar i Egypten, eller för den delen i Saudiarabien eller för den delen i Jordanien.
Det finns ingen tvekan om att trovärdighet ligger i att vara konsekvent. Den svenska högern har dock avsagt sig båda adjektiven. Den springer för det mesta någon annans ärenden.
Det är också på sin plats att dra paralleller med Kulturrådets inställning till tidskrifter som sätter sig på tvären. Jag pratar om tidskriften Mana. När det kommer till yttrandefrihet finns en gräns som man inte ska passera. Sverige närmar sig denna gräns. Muhammed-teckningarna passerade inte denna gräns, tyckte högern. Kulturrådets utspel som baserade sig på en enskild debattörs reservation gjorde det med råga. Det är allvarligt.
Som en parantes ska jag också nämna en annan sorts politisk styrning som förtjänar fler rader än vad jag hinner med just nu. Det gäller regeringens nya biståndskrav. Kraven ska skärpas. Med allra största säkerhet kommer också regeringens reaktionära värderingar om demokrati och folkstyre få genomslag. Ett exempel på vad vi kommer att se framöver är bojkott av folkvalda regeringar som den i Palestina och den situation som idag råder i Gaza. Bistånd kommer också var starkt kopplad till militära insatser. Man kan anta att Sverige kommer i allt högre grad vara inblandad i militära insatser tusentals mil från Sveriges gränser.
Den totala omläggningen av svensk utrikespolitik börjar bli tydlig. Förändringarna är också omfattande vilket inte bara cementerar politik utan också värderingar. Vänstern har en viktig uppgift här för vi står för någonting radikalt annorlunda. Vi står för solidaritet och människovärde.